[jfr eng. tergiversate, fr. tergiverser; ytterst av lat. tergiversari, vägra, söka undanflykter, tveka, ssg till lat. tergum, rygg, baksida, o. versari, vrida, vända, frekventativ- o. intensivbildning till vertere, vända (se VERTERA). — Jfr REVERSERA, TERGIVERSANT, TERGIVERSATION]
(†) vägra l. tredska l. söka undanflykter; äv.: vägra att efterkomma l. lyda ngt ss. befallning l. stämning l. dom o. dyl. l. att fullgöra ngt ss. betalning l. skyldighet o. d. RP 1: 196(1629). Om han vill bekänna sine synder, skulle han ther med slippa; men der han med bekännelsen tergiverserer, så skulle honom förehollas, dhet han skall bliffva satt opå stegell. RP 3: 292(1633). Skulle nu Danmarck så tergiversera att det til ingen fredh wil länckia sigh, så dicterar necessiteten att man sitter Danmarck på halsen, så fast man kan. Stiernman Riksd. 1308(1660). Åthskillige tergiversera medh theras betalning, och medh den samma fast drögsambligen inkomma, hwar af Banken myckin olägenheet är förorsakat. Stiernman Com. 3: 203(1664). (Den för trolldom anklagade skulle) uthsäga hwarest hon .. lärde sådane konster. Men hon tergiwerserade allt stadigt, förebärandes at dhet inthet hadhe warit stoort åth, uthan alleenest gissningar. BtFinlH 2: 275(1666). Sedan, som det berättas, Pastor And. Norlin tergiverserat Högwördiga DomCapitlets befallning. VDAkt. 1788, nr 503.jfr Ekbohrn 307(1904).
