TEROFYT te1rofy4t l. tær1o- l. -rω-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. therophyt, eng. therophyte o. fr. thérophyte av d. therofyte, bildat av C. Raunkiær († 1938) till gr. ϑέρος, sommar (till samma rot som bl. a. föreligger i TERM, sbst.3), o. φυτόν, växt (se FYTO-)]
bot. om ettårig växt som endast kan överleva ogynnsam årstid ss. frukt l. frö o. d. Simmons FlKiruna 384 (1910). Therofyter. Knoppen sover över den svåra perioden, som en grodd i fröet. Denna grupp innefattar alla annuellerna. BokNat. Liv. 125 (1951).
