publicerad: 2004
TILLIT til3~li2t, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -en (se för övr. LIT, sbst.2).
1) motsv. TILLITA 3: förhållande(t) att man litar på ngn l. ngt l. att man hyser förtroende l. tilltro till ngn l. förtröstan l. tillförsikt inför ngt; äv.: förhoppning (om ngt l. att ngt ska ske); jfr TILLFÖRLIT, TILLFÖRLÅT, TILLFÖRLÅTELSE, TILLFÖRLÅTENHET, TILLFÖRSIKT, TILL-FÖRSYN, TILL-TRO, sbst., TILL-TRÖST. Ha, känna (full l. obegränsad o. d.) tillit till (äv. för) ngn l. ngt l. sig själv. Sätta (sin) tillit till (förr äv. (up)på) ngn l. ngt. Visa, skänka ngn (sin l. oinskränkt o. d.) tillit. Väcka, äga, svika, förlora ngns tillit. Göra ngt i l. med (lugn l. bristande o. d.) tillit. PJGothus UndLära B 7 a (1592: vppå). Wår vnderdånige tillijt är .. at Kongl. May:tt på executionen af Freden .. yrkiar tijdeligen och fast. Stiernman Riksd. 1122 (1649). Den som en gång med osanning beslås, återwinner aldrig den tillit en ärlig Mans ord eljest bör äga. Tessin Bref 2: 39 (1754). Till (medikamenterna) .. hyste de gamle mästarne stor tillit. Odenius 1Celsus 26 (1898). Tro är personlig tillit och förtröstan. Beskow DeUnga 11 (1904). Den blinda tillit till ödet mången erfar inför en hotande fara. Isberg Bentley TrentSDetekt. 77 (1914). Affären ordnades med korsikansk tillit i ekonomiska ting; ingendera parten frågade efter .. kvittens. Enckell Olivpar. 221 (1934). Full av tro och tilllit för framtiden och sin förmåga. Holmström UngdLandsfl. 216 (1934). — jfr MISS-, SJÄLV-TILLIT.
2) (†) stöd; hjälp; jfr TILLITA 3. På thett ath .. (han) måtte någen tillijt haffwe udi .. sin ålderdom. Loenbom HMärkv. 1: 45 (1588). Iag .. sielf kan förrätta mine Embetes sysslor .. uthan någon tillijt af min Comministri tienst och bijstånd i så måtto. VDAkt. 1709, nr 290. At han en främling här å orten war, som .. för sine faderlöse barn ingen annan tillit nu har. VDAkt. 1713, nr 132. Geijer Skald. 1 (1811, 1835).
Ssgr (till 1): A: TILLIT-VÄCKANDE, se B.
Ssg: tillitsbrist-sjukdom. Tillitsbristsjukdomarna, som beror på oro .. och känsla av otrygghet i tillvaron. DN 16 ⁄ 4 1984, s. 2. —
-FULL. som är fylld av l. hyser tillförsikt l. förtröstan; förtroendefull; äv. överfört: som vittnar om tillförsikt l. förtroendefullhet. Allt för tillits-full / Att hysa ens det minsta grand af fruktan. Hagberg Shaksp. 3: 334 (1848). Ahrenberg Hem. 29 (1887; om ögon).
-TEORI. jur. Hernberg Rättsh. 30 (1922). Tillitsteorien, vars innebörd är att en rättshandling blir gällande sådan den uppfattats av den godtroende medkontrahenten, oaktat rättshandlingen tillkommit genom svikligt förledande. Minnesskr1734Lag 1: 300 (1934). —
-VÄCKANDE, p. adj. (tillit- 1848. tillits- 1931 osv.) (numera föga br.) som väcker tillit, förtroendeingivande; särsk. om ngns karaktär l. attityd o. d.; jfr -full 2. Den tillitwäckande hållning, som ständigt utmärkte den Swenska krigarn. Snällp. 31 ⁄ 7 1848, s. 2. Doktorns .. starka, tillitsväckande personlighet. Palmborg Westerlund 197 (1939). Östergren 8: 271 (1957).
Spoiler title
Spoiler content