publicerad: 2004
TILLREDE, n., äv. TILLREDA, r. l. f.
Ordformer
(-a 1713. -e 1664–1848)
Etymologi
[fsv. tilredhe, lösöre; till TILLREDA, v.; med avseende på senare leden jfr REDA, sbst.1 resp. REDE, sbst.1]
(†) konkret: tillredning, anrättning; särsk. om mat o. d. Giästgifwarens tilrede och Kost. Schmedeman Just. 372 (1664). Bjuder jag honom .. så lärer han allena äta upp allt mitt tillrede, så att jag för de andra gästerne måste stå med skam och blygd. Bäckström Folkb. 2: 293 (1848).
Spoiler title
Spoiler content