publicerad: 2004
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 7) TILL-REGLA, äv. -RIGLA, -ing. regla (till) (ngt). Ling Agne 102 (1812). Tjänaren .. stängde och tillreglade dörren. Cederschiöld Riehl 2: 86 (1878). —
(II 1) -RESA. resa tillstädes (jfr resa till), särsk. (o. numera företrädesvis) i p. pr. l. p. pf. (äv. substantiverat, om person); förr äv. tr.: resa l. färdas till (ställe). Sochnarna ähra wÿda och för Kapelss Sochnen skull myckitt swåra att tilresa. VDAkt. 1665, nr 346. Hvilken som helst, äfven tillfälligt tillresande. Fries Grönl. 154 (1872). Cirka 100.000 norrmän och tillresta svenskar. GbgMP 1947, nr 47, s. 10. Allt tillresande yrkesfolk skulle ha bostäder. ByggnArbMinn. 31 (1950). I 75 år har göteborgare och tillresta roat sig på Liseberg. GbgP 12 ⁄ 4 1998, s. 1. —
(II 10) -RETA, -ning. (†) (upp)egga l. hetsa l. locka (ngn) (till (att göra ngt)). Linc. Mm 6 a (1640). Ekblad 376 (1764). —
2) till II 8 b α: rida in (häst o. d.); särsk. (o. numera i sht, ridk. o. hippol.): rida till (särsk. ss. vbalsbst. -ning); äv. med avs. på (ny) sadel o. d.: gm ridning anpassa efter häst o. ryttare. G1R 26: 341 (1556). (Remonternas) tillridning bör kunna så bedrifvas, att de äro färdiga att sättas in i ledet under det följande årets repetitions-öfningar. SD(L) 1900, nr 572, s. 2. En splitter ny engelsk sadel, som inte alls var tillriden. Bonde BerJan. 263 (1943). Inridning, tillridning och vidareutbildning av hästar och ponnyer. Ridsport 2002, nr 8, s. 83. —
(II 1 a, 8 b α) -RIGGA. sjöt. rigga till (se rigga till 1) (ngt). TSjöv. 1891, s. 54. Det lilla, genialiskt tillriggade seglet. Bergdahl Antip. 130 (1906). —
(II 8 b α) -RIKTA, -ning. ge (ngt) rätt läge l. form o. d.; rätta till, justera, anpassa; särsk. (o. numera i sht, boktr.) med avs. på sats (se d. o. 1) l. kliché l. trycktyp o. d. (ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om trycktypers (inbördes) placering); jfr rikta till. Möller (1790). Rifvaren är ett för tillrigtning af cylindrar om tre till fem tums diameter passande verktyg. Luttropp Svarfk. 266 (1839). Då formen ligger riktigt, är tillriktad, och man öfvertygat sig om att ingenting deri behöfver flyttas. Nordin Boktr. 247 (1881). Det (är) fel att sätta texter med gles tillriktning, dvs spretig text med för stort avstånd mellan de enskilda bokstäverna. Hallberg DesktPubl. 115 (1989).
Ssg: tillriktnings-ark. boktr. ark fungerande som mönster vid tillriktning (av satsytor o. d.). Täubel Boktr. 1: 184 (1823). —
(II 1) -RINNA, -else (tillf., SmålP 20 ⁄ 4 1977, s. 14), -ing. rinna till; särsk. om vatten o. d., särsk. dels i p. pr., dels ss. vbalsbst. -ing. Linc. D 3 a (1640). Oupphörligt tillrinnande vatten. TByggn. 1859, s. 49. Minskar tillrinningen ytterligare faller sjön och avrinningen minskar. Ymer 1929, s. 291.
(II 5 a) -ROP. rop riktat till ngn. Linc. Dddd 4 a (1640). (Ligger två skepp för nära varandra) ware tå Skepare, som före ligger, enär han wika kan, skyldig, at, på then andras tilrop, hisza Ankar och Undanlägga. FörsHafwStadga 2 ⁄ 10 1750, s. 24. (Han) släpper .. sin hund och muntrar honom med glada och vänliga tillrop. Källström Jagt 120 (1850). Det väldiga fartyget (gled) långsamt ut i Hudsonfloden, hälsadt af tillrop från oöfverskådliga människomassor. Wachtmeister AndraSidAtl. 245 (1901). —
(II 5 (a)) -ROPA, -ning (numera föga br., Linc. A 5 b (1640), JWollimhaus Ind. (1652)). [fsv. tilropa] ropa (ngt) till (ngn); ropa till (ngn); äv. (numera bl. mera tillf.) refl., dels: ropa till sig (ngn l. ngt), dels i fråga om auktion: ropa in (ngt). Så haffuer H: Kong: Maiest: för wårt Fädherneslandz .. skuld .. then alzmechtige Gudh .. tilropet och åkallet. G1R 18: 279 (1547). 1 Ekeskrin medh åtskillige små Saker som Hustro Catharina Axbom sig tillropat. BoupptSthm 1686, s. 883 b, Bil. (1688). I det H. Lector Rimmius igenom Fenstret tillropat sig hielp. VRP 1716, s. 199. Jag tillropade dem ett hastigt farväl, föga anande att det skulle blifva det sista. Norlin JagtmÄfv. 129 (1888). —
(II 8 b α) -RUFSA, -ning (numera bl. tillf., SAOL (1950), Östergren (1957)). rufsa till (ngt (l. ngn)); i sht i p. pf., särsk. om hår. De Geer Hjertkl. 178 (1841). Lilli .. strök upp sitt tillrufsade hår. Wahlenberg NDag 9 (1904). Julia reste sig nersnöad, tillrufsad och gnistrande arg. Siwertz Förtr. 219 (1945). —
(II 8 b α) -RUNDA. runda till (ngt); i sht förr äv.: avrunda (se d. o. 4) o. d. Hvarefter .. (stämpelämnet) ytterligare på fri hand tillrundas, och koniskt tillspetsas. VetAH 1820, s. 207. (Reseäventyret) tillrundas väl genom Ulyssis hemkomst, hvarigenom hans irrfarter hinna sitt mål. Geijer BlåBok. 6 (1837). —
(II 8 b (α)) -RUSTA, -else (†, MolbechBrevveksl. 3: 92 (1851)), -ning. (numera mindre br.) göra i ordning (ngt l. ngn); ordna (för) l. förbereda (ngt); förr äv.: utrusta (ngt l. ngn), särsk. dels med bestämning inledd av prep. med, dels med avs. på fartyg o. d.: (ut)rusta; jfr rusta till o. -laga, v. 1. Han tilrustade honom med costeligit smijdhe. Syr. 45: 10 (öv. 1536). Att dhe Danssicker haffve tillrustadt 16 stycken schep till att segle uth med i våhr. OxBr. 9: 407 (1627). Strand- och skäreboar .. (börjar) at hwar på sitt håll tilrusta sina sommar strömmings-notar och skötar. Enholm Anm. 1: 25 (1753). Någre dagar gingo förbi at tilrusta denna resa. Ullman GrefvHänd. 71 (1782). Då Napoleon tillrustade det ödesdigra ryska fälttåget. Ahnfelt KröntRiv. 2: 197 (1887). Kungens bröllop med den undersköna prinsessan tillrustades med all möjlig ståt. SvFolksag. 6: 45 (1944). SAOL (1986). särsk.
a) (†) med refl. obj.; särsk.: rusta sig för att vara stridsberedd. Stiernman Riksd. 454 (1597). På sidstone när fienderne hade tilrustat sig igen .. kommo de (osv.). Tegel E14 172 (1612). Schroderus Comenius 409 (1639).
b) ss. vbalsbst. -ning; äv. konkretare; förr äv. dels om tillståndet att gm rustning vara förberedd (för krig), dels konkret, om (militär) utrustning; jfr tillredning 2. RA II. 2: 115 (1617). Efter nw Stilleståndedt vttlöper .. sitter Pålacken j fultt wapn och tillrustning. RARP 2: 115 (1634). Medh Tackel, Tygh och all Tilrustning wäl försedt. Siöl. 1667, Skipl. 4. I anseende til Turkarnes starka tilrustningar, gör man sig .. färdig at deltaga uti et efter utseendet förestående krig. GT 1787, nr 52, s. 1. Alla tillrustningar för de Akademiska invigningarna. 3SAH LXI. 3: 32 (1848). SAOL (1986). jfr krigs-, skepps-tillrustning. —
2) till II 5, refl.: rycka till sig (ngt); särsk. bildl., särsk. dels: tillägna l. tillskansa sig, dels: tilldra sig (uppmärksamhet o. d.). Man bör utsäga .. (sitt ämne) på et sätt, som upväcker läsaren .. och tilrycker sig hela hans upmärksamhet. 1VittAH 1: 112 (1755). Genom det årliga ombytet af ledamöter sökte man .. förekomma den alltför stora makt, en permanent Senat småningom skulle kunna tillrycka sig. 2VittAH 15: 320 (1832, 1839).
Spoiler title
Spoiler content