publicerad: 2004
TILLVÄLLA til3~väl2a, v. -ar, -ade, -at, -ad l. -er, -de, -t, -d (pr. sg. -ar Schück VittA 3: 52 (i handl. fr. 1692) osv. -er G1R 11: 125 (1536) osv. — ipf. -ade Schroderus Os. 1: 177 (1635) osv. -de Aurivillius Gr. 141 (1684) osv. — sup. -at G1R 13: 215 (1541) osv. -et G1R 28: 492 (1558), SvTr. V. 1: 136 (1603). -t LReg. 173 (1624) osv. — p. pf. -ad 2BorgP 5: 556 (1734: tillwällade, sg. best.) osv. -d KyrkohÅ 1910, MoA. s. 33 (1738: tilwälda, sg. best.) osv. -ed UpplDomb. 2: 25 (1578: tillwellede, sg. best.)). vbalsbst. -AN (†, ÅngermDomb. 8 ⁄ 11 1630, fol. 34 (: Till wällen)), -ANDE.
Ordformer
(-wall- 1564. -veld- 1554. -vell- (-u-, -w-) 1536–1747. -wäld- 1702–1769. -väll- (-w-) 1558 osv.; förr äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
[fsv. tilvälda (-välla) sik; jfr ä. d. tilvælde; ssg av TILL o. VÄLLA, ta med våld l. orätt]
1) mer l. mindre självsvåldigt l. orättmätigt l. hänsynslöst skaffa l. förvärva (ngt) åt (ngn), särsk. med avs. på (makt)ställning l. förmån o. d.; särsk. (o. numera bl.) med refl. indir. obj. (förr äv. dels med inf.-bestämning, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. utan refl. pron., dels utan direkt obj.); förr äv. med det indirekta obj., särsk. refl. sådant, ersatt av prep.-förb. inledd av åt; jfr BEMÄKTIGA 3, TILL-KRÄKTA, TILLSKANSA, TILL-VÄLDIGA, TILLÄGNA 3 a, b. Juntan tillvällade l. tillvällde sig makten genom en statskupp. Huar och een tager och tillueller siig som honum sielff synis. G1R 11: 125 (1536). Hade de Danske Konungarne .. med intet fog sig tilwällat bruket af de Tre Cronor uti sit wapn. Werwing Hist. 2: 223 (c. 1690). Det är förskräckeligit, at menniskior .. i sin blindhet och tilwälda andeliga auctorité töras sättia sin tröskel brede wid Guds tröskel. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 33 (1738). (Aggressionen visar) at Ryssland vill tillvälla sig at i värcket regera i Sverige. Höpken 2: 87 (1747). Detta försök att tillvälla riksens ständer domsrätt öfver enskilda författare och deras meningar. Järta 2: 339 (1824). (Det klagades på) att adelsmännen sökte åt sig ensamt tillvälla magten att besätta lediga prestsysslor. Fryxell Ber. 9: 70 (1841). Ingen har .. utan brott kunnat tillvälla sig ensam äganderätt till jorden eller industrien. Granfelt Samh. 255 (1937). — jfr EGEN-TILLVÄLLANDES.
2) (†) (orättmätigt) tillskriva (se d. o. 1 b) l. tillmäta (se d. o. 1 slutet α) (ngn (särsk. sig) l. ngt ngt); äv. dels: tillerkänna (ngn l. ngt ngt), dels: beskylla l. anklaga (ngn) för (ngt). Hwad .. then Helige Skrift .. kyrckione tilskrifwa, thet måste man Påwen tilwälla, effter .. Ordqwädet, at man Konungarijket tilskrifwer, hwad som Konungen giör. Brask Pufendorf Hist. 438 (1680). Den fördehl som man wil tilwälla en diupare (vall)Graf. Rålamb 8: 120 (1691). Att man tillväller oss en förmod(ad) conspiration emot deras Maj(estäte)rs .. personer. HSH 7: 306 (1727). Utan at kunna tilvälla mig någon större kännedom af Theatren, än andra, skal jag dock (svara). Kellgren (SVS) 4: 104 (1780). En cultur, som ville tillvälla känsloförmågan ett välde öfver viljan. Tegnér FilosEstetSkr. 168 (1808).
Spoiler title
Spoiler content