[jfr t. titer, eng. titer, titre; av fr. titre, halt, lödighet, av ffr. titre, title (se TITEL, sbst.1). — Jfr TITRERA, v.2]
(i fackspr., särsk. kem.) halt av ett ämne i en lösning. JernkA 1874, s. 16. Om titratorlösningens koncentration (”titer”) är noggrant känd, kan man beräkna mängden förbrukad titrator. KemiGymn. 2: 356(1972).
SAOB
