TRAVLARE tra3vlare2 l. trav3lare2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. =.
Etymologi
[efter eng. traveller, resenär, till travel, urspr. identiskt med ä. eng. travail, plåga m. m., av ffr. travailler (se TRAVELLERA)]
(i sht i vissa kretsar, ngt skämts.) om medlem i sällskapet Travellers Club (sammanslutning av vittberesta personer). SvD(A) 2 ⁄ 4 1919, s. 9. Trettiotalet travlare hade samlats under ledning av Travlarehövdingen, lektor, fil. dr Hugo Granvik. SDS 29 ⁄ 10 1955, s. 18. Glada, varma och ljusa minnen lämnar han efter sig bland travlarna. DN 29 ⁄ 11 1987, s. 62.
