publicerad: 2009
TUJA tuj3a2, äv. tuj4a, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(äv. th-. förr äv. -uya)
(individ av) det till familjen Cupressaceae hörande (vintergröna (ss. prydnadsväxt odlade) pelarformade) barrträdet Thuja occidentalis Lin., vanlig tuja, livsträd (se d. o. 3); äv. dels om släktet T. Lin., dels om virke av trädet. Tunna spjälor af trä, kallat Thuya, eller af Fransosen hwit Ceder. LärdaT 1753, s. 275. Den vanligen såsom krukväxt odlade tujan. LfF 1898, s. 270. I Mellan-europa .. där den äkta Cypressen ej gärna uthärdar klimatet, började man vid slutet af 1500-talet att ersätta densamma med den från Nordamerika införda tujan. TrädgT 1899, nr 16, s. 110. Thuja .. Rödbrunt i olika nyanser. Ytan tätt mönstrad i masurartade virvlar med små kvistpartier. Användes som faner. HantvB I. 2: 33 (1934). Intresserad av trädgårdsskötsel hade .. (hon) planterat en bok och en tuja nere på holmen, nu ovanligt stora och vackra. Lewenhaupt MinnV 21 (1936). Tuja är en välkänd och populär växt som finns i många former. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 126 (2004). — jfr JÄTTE-TUJA.
Ssgr: A (†): TUJ-CYPRESS, se B.
B: TUJA-ART. art av tuja. Äfven hos oss finnes numera denna tuja-art planterad på mången graf såsom ett lifvets träd. TrädgT 1899, nr 16, s. 110. —
-CYPRESS. (tuj- 1915. tuja- 1893 osv.) bot. om art av barrträdet Chamaecyparis Spach, särsk. C. lawsoniana (Murr.) Parl., ädelcypress; förr äv. om trädet Thujopsis dolabrata (L.f.) Siebold & Zucc., hiba, vaxtuja. Svensson Kulturv. 20 (1893). Lawsons tujacypress. Törje Växtfört. 1: 35 (1938). —
-HÄCK. häck bestående av tujor. Den redan manshöga tujahäck, som varit tillfyllest som avskärmning. SvD 6 ⁄ 7 1971, s. 3. —
-OLJA. eterisk olja utvunnen (ur grenspetsar) från tuja. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 363. Thujaolja, Aetheroleum Thujæ, framställes i Nordamerika genom destillation med vattenånga av blad och grenspetsar av Thuja occidentalis. Kjellin (1927).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content