TUKAN tuka4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Weste(1807) osv.) ((†) -ar Möller(1790, 1807)).
Ordformer
(toucan 1820. tukan (-c-) 1772 osv.)
Etymologi
[jfr d. tukan, t. tukan, eng. toucan, port. tucano; av tupí-guaraní tucano; sannol. av ljudhärmande ursprung]
om art l. individ av det till familjen Ramphastidae hörande syd- o. centralamerikanska fågelsläktet Rhamastos Lin., pepparätare; i pl. äv. om familjen; jfr PEPPAR-FÅGEL 1, SKRIK-FÅGEL, sbst.2 b. Retzius Djurr. 47(1772). Tukanen, i Syd-America, har en widunderlig stor näbb, nästan så lång som sjelfwa kroppen, icke olik en hummerklo. Hartman Naturk. 201(1836). Papegojor, honungsfoglar och tukaner i röda, gröna, blå, gula och guldfärgade fjädrar flögo omkring i träden. Strindberg SvÖ 3: 16(1884). 3NF 14: 1094(1931; i pl. om familjen).
SAOB
