SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TULAREMI tul1aremi4, r.; best. -n l. -en.
Ordformer
(förr äv. -rä-, -ræ-)
Anm. Ordet förekommer tidigast i den nylat. formen tularemia. FoFl. 1931, s. 234.
Etymologi
[jfr t. tularämie; av amerik. eng. tularæmia, tularemia, bildat till nylat. tularensis (i Francisella tularensis, namn på bakterien som orsakar sjukdomen), adj. till TULARE, namn på distrikt i Kalifornien där sjukdomen tidigast observerades, o. en avledn. av gr. αἷμα, blod (jfr PYEMI)]
med. infektionssjukdom hos gnagare som kan överföras direkt l. indirekt (via insekter) på människan, harpest. Ymer 1932, s. 335. Harpest (tularemi) .. (finns) i synnerhet i Norrland, där den sprids till människor genom direktkontakt med smittade djur. VLäkarb. 111 (1982).
Spoiler title
Spoiler content