publicerad: 2009
TULL tul4, sbst.1, förr äv. TULLE (LoW (1889; med grav accent)) l. TOLLE, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tolar, pl. 1868 (: år-tolar). toll- i ssgr 1842 (: tollgången)–1954 (: årtollband). tollar, pl. 1916 (: årtollar)–1949. tolle 1873. tolle- i ssgr 1550 (: tollebomerne)–1964 (: tolleklampar). tollen, sg. best. 1916 (: årtollen). tull 1546 (: Roortull) osv. tullan, pl. best. 1682. tullar, pl. 1681 osv. tulle c. 1730–1963. tulle- i ssgr 1543 (: tulle-bom(m)ar)–c. 1580 (: tullebänck). tullen, sg. best. 1639 osv.)
Etymologi
[sv. dial. tull, (träd)topp, toll, tapp, propp, tolle, pinne, plugg; motsv. d. told, årtull, nor. toll, pinne, årtull, fvn. þollr, träd, pinne, mlt. dolle, dulle, årtull, mnl. dolle, feng. þol(l) (eng. thole), dets.; av ovisst ursprung. — Jfr TOLL, sbst.2]
1) trädtopp; särsk. (skogsv.) om den yttersta del av ett träds toppända som vid avverkning avskiljs (avskiljts) ss. otjänlig till gagnvirke, skate (se SKATE, sbst.2 1); förr äv. om axände (se d. o. 2) på säd. Bureus Suml. 22 (c. 1600). Et Rönträ .. med grenfull och tiocker topp eller tulle. Broman Glys. 2: 282 (c. 1730). Thesse Rågband .. (torkas) grensle hängande .. tullen el. axen neder, och stufwen up. Broman Glys. 3: 76 (c. 1730). Det är naturligtvis .. förkastligt att efter afverkning kvarlämna tullar och stamtoppar af sådana dimensioner, att de kunna tagas i besittning af märgborrar för afkommans utveckling. SkogsvT 1911, s. 392. TNCPubl. 71: 495 (1978). — jfr MAR-TULLE.
2) klyka l. fäste för åra, årtull. Schroderus Lex. 34 (1637). Tulle i en slup eller båt är den trädpinnen som åran ligger emot. Dalman (1765). Han (drog) åran ur tullen och gick bort i båtens akterstam, för nu skulle han vridka. Hülphers Ångermanl. 136 (1900). — jfr RO-, RODDARE-, STYR-TULL m. fl.
Ssgr (till 2): A: TULL-BORD. (tull- 1640 osv. tulle- 1543–1547) skeppsb. om ss. förstärkning anbragt bord ovanpå reling vari årtullar är infällda; jfr tulle-bom. Tullebordh, och sudhkraffth(er) slogos til m(edh) .. sex öre spick. SkeppsgR 1543, s. 28 a. För att få den döda vigten så liten som möjligt, är tullbordet aftunnadt för och akter, der ingen styrka behöfves för den frestning rodden utöfvar. TIdr. 1882, s. 194. SohlmanSjölex. (1955). —
-GÅNG. (tull- 1842 osv. tulle- 1949) sjöt. ställe i årtull l. på åra där åran vilar. Surra årorna i tollgången med platting, så att de kunna ro tyst. Carlén Rosen 391 (1842). En eller två par tollegångar för årorna. Hasslöf SvVästkustf. 284 (1949). —
-PINNE. (tull- 1846 osv. tulla- 1943. tulle- 1949) sjöt. Gubben Elias, som satt på spiskanten och slöjdade toll-pinnar. Carlén Ensl. 1: 132 (1846). Tollpinnar .. (dvs.) pinnar av trä eller järn, som stickas i hål i relingen på en båt att lägga årorna emellan vid rodd. Stenfelt (1920).
B (†): TULLA-BOM, se C. —
-PINNE, se A.
C (†): TULLE-BOM. (tulla- 1971. tulle- 1543–1550) (†) tullbord. Spick .. til Håppe(n)s Tollebom(m)ar. SkeppsgR 1543, s. 26 b. När .. hela bordläggningen var färdig sattes spanten, eller intimren som det kallades här, in i efterhand, liksom tullabommar och andra invändiga förstärkningar. TurÅ 1971, s. 88. —
-BORD, -GÅNG, -PINNE, se A.
Spoiler title
Spoiler content