publicerad: 2009
TUMULT tumul4t l. tɯ-, n. (3SthmTb. 2: 321 (1599) osv.) ((†) r. l. m. G1R 27: 286 (1557), 1Saml. 1–6: 485 (1771)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (RP 8: 191 (1640) osv.) ((†) -er RP 7: 420 (1639), Larsson Hemmab. 304 (1916)).
Ordformer
(förr äv. -mm-, -ll-, -th, -tt)
Etymologi
[jfr d., nor. bm., eng. tumult; av t. tumult, av lat. tumultus, av ovisst ursprung. — Jfr TUMULTUARISK, TUMULTUERA, TUMULTUÖS]
i grupp av människor l. i folkmassa: buller l. larm, vanl. i förening med hastiga l. häftiga rörelser l. gester; bullrig l. larmande l. högljudd oreda l. villervalla; rabalder; kalabalik; bråk (se BRÅK, sbst.1 6); äv. dels om uppståndelse l. uppträde l. oro (i sht orsakad av indignation l. vrede l. förskräckelse o. d.), dels om (bullrande) slagsmål; förr äv. dels om strid, dels om upplopp l. uppror; särsk. i uttr. göra tumult; jfr TUMMEL, sbst.2 (Om soldaternas ersättning är försenad) schole the icke med någen tumulth eller muterij göre sich uprorige. G1R 27: 286 (1557). Vthi samma tumult som warade öffuer 8. timar, bleffuo 1702 Poler förraskade och ynkelighen mördade. Petreius Beskr. 2: 185 (1614). I Churlandh ähr fuller en tumult begyntt, ehvadh ändha han och tager. AOxenstierna 2: 258 (1616). Inkom wacktmestaren emoot .. Carolum Reenbergh, Johannem Huss, som hafwa gådt medh dragna werior giort tumult och ropat den 12 Febr. om aftonen. UUKonsP 6: 181 (1663). (Kungl. Maj:t befaller) at ingen skulle understå sig .. at öfwerfalla .. Stads-Wackten, när de .. blifwa skickade til at hämma tumulter och slagsmål. DA 1771, nr 51, s. 2 (1690). Vid landstigningen mötte samma, om ej värre tumult än i Konstantinopel. Adelsköld Dagsv. 4: 169 (1901). (Studenternas) protest mot politiskt förtryck och låg levnadsstandard utlöste ett våldsamt tumult i det centrala Prag. DN(A) 3 ⁄ 5 1964, s. 10. Jag ville .. ingå i det allmänna tumult som alltid brukar uppstå när stora familjer återförenas. Naumann Vågorna 79 (1998). — jfr FOLK-, GATU-, REVOLUTIONS-, SLAKT-, STRIDS-, STUDENT-TUMULT m. fl. — särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., dels om oordnade l. förvirrade förhållanden l. omständigheter, dels om häftig sinnesrörelse l. känslomässig oreda l. kaos; förr äv. om tvist l. dispyt l. polemik (se d. o. 2). När thet werldzliga tumultet vti Menniskionnes hierta warder stillat, så kom(m)er Gudh oc klappar. Muræus Arndt 1: 309 (1647). Dhet nya tumult, som hr. Verelius hafwer igen begynt medh Scheffero. 3SAH 43: 236 (1678). Ibland, när hans själ befann sig i tumult, kunde han stanna en lång stund vid korsvägen ofvanför Djurgårdsbron, villrådig hvilken väg han skulle välja. Strindberg TjqvS 3: 2 (1887). Det var ingen sinekur att efterträda museets grundare Georg Karlin i det tumult, som då rådde. Kulturen 1994, s. 207. jfr RIKS-TUMULT.
Ssg: TUMULT-ARTAD. som har karaktär av l. kan liknas vid tumult; som innebär l. orsakar tumult; förvirrad l. oordnad l. kaotisk; äv. närmande sig l. övergående i bet.: upprorisk; jfr tumultuarisk, tumultuös. Inne i buren utspann sig ett tumultartat uppträde under det Roger Carlsson gick till angrepp ute på planen. IdrBl. 1935, nr 75 A, s. 3. Chrustjev har hälsats med tumultartat jubel. DN(A) 11 ⁄ 5 1964, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content