SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
UNANIM, adj. adv. -T.
Ordformer
(-nim 17691936. -nime 1769)
Etymologi
[jfr t. unanim, eng., fr. unanime; av lat. unanimis, unanimus, adjektivering av ssg av unus, en (se EN, räkn.) o. animus, själ, ande (se ANDE). — Jfr UNANIMISM, UNANIMITET]
(†) som man är enig l. överens om; särsk. ss. adv.: enhälligt, enstämmigt. HSH 16: 226 (1769). Flere slagz wärcktyg, hwilcka .. then framlidna madame Maria Ludwig, samfält och i ett unanimt Contract med Herr Ållderman Sederberg skjänkt och gifwit Sonen. BoupptVäxjö 1782. Nu är Bernadotte unanimt vald till kronprins. Adlersparre BrHustru 82 (1810). Ekbohrn (1936).
Spoiler title
Spoiler content