SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2011  
UNDSLIPPA un3d~slip2a, v. -slipper, -slapp, -sluppit, -sluppen (se för övr. SLIPPA, v.2). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(un- (v-) 1526–1775. und- (v-, -dh-) 1526 osv. vndt- (w-) 1525–c. 1535)
Etymologi
[fsv. untslippa; jfr d. undslippe; ssg av UND- o. SLIPPA, v.2; sannol. äv. (i bet. 1) med anslutning till (l. kontraktion av) UNDAN-SLIPPA]
1) undkomma (se d. o. 1) (ngn l. ngt), komma l. rädda sig l. slippa undan (se SLIPPA UNDAN 2) (från); undgå (se d. o. 1); slippa (se SLIPPA, v.2 7–9); förr särsk. med avs. på fängelse o. d.: slippa ut ur l. från; särsk. med obj. bestående av inf. (förr äv. utan inf.-märke) (jfr SLIPPA, v.2 13); äv. abs. (se slutet); förr äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. för; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., med sakligt subj.; jfr ENTSLIPPA, UNDAN-SLIPPA. Iach wort vthi en korg genom it fenster offuer mwren nedherslept, och vndslap hans hender. 2Kor. 11: 33 (NT 1526). Mandråparrenn .. som tilfurrene haffuir vndsloppit sitt fenggilsse. UpplDomb. 5: 150 (1599). Begiärandes the at undslippa the dagzwärke som them efter reglementet äro pålagde wordne. UUKonsP 22: 87 (1697). Ett swårt owäder, som .. en wandringsman vte på släta marken öfwerfaller, så at han icke kan vndslippa therföre. Münchenberg Scriver Får. 37 (1725). Icke thesto mindre tackade wi Gudi .. at wi vndsluppe löpa nakne. Humbla Landcr. 457 (1740). Greklands kulturkapital undslapp .. de förra åderlåtningarna. Rydberg Varia 255 (1894). Jag trodde äntligen att jag undsluppit honom. Krusenstjerna Pahlen 1: 139 (1930). — särsk. i abs. anv.; särsk. med adverbiell bestämning angivande hur l. varifrån ngn undslipper; jfr SLIPPA UNDAN 1, UNDKOMMA 1 slutet. Ath the icke wndtslippa kwnna. G1R 2: 40 (1525). (Påven blev) kastat vthi Fängelse, ther vthur han vndslapp och rymde in vthi Franckrijke. Schroderus Os. 2: 508 (1635). Dock tackar jag Gud derföre, att jag vid den stora faran med lifvet unslapp. KKD 7: 301 (c. 1725). Polisen, som skulle anhålla honom, lät honom undslippa. Lagergren Minn. 8: 119 (1929).
2) (†) om ngt sakligt: undgå (se d. o. 3) (ngn l. ngt); särsk. med avs. på dels blick o. d., dels uppmärksamhet; jfr UNDGÅ 3 slutet. Et fel som undslippit Författarens upmärksamhet. Posten 1769, s. 946. En sig ständigt förvandlande natur kan ej blifva föremål för vetenskap i egentlig mening; evigt undslipper den vårt granskande öga. TheolT 1869, s. 158.
3) i fråga om mer l. mindre oöverlagt l. tillfälligt yttrande o. d.; jfr UNDFALLA 6.
a) om person, refl.: mer l. mindre oöverlagt l. i förbigående l. tillfälligtvis (råka) säga l. yttra (ngt) (som man bort hålla tyst med); särsk. i förb. med hjälpverbet låta. Crusenstolpe Tess. 2: 224 (1847). Han lät icke undslippa sig ett ord, som förrådde denna hans åsikt. Lagergren Minn. 4: 120 (1925). Snabbt, för att be om ursäkt för vad hon låtit undslippa sig, brukade hon också tillägga: ”Ja, du förstår ju skämt”. Ruin Spänningar 38 (1987). Jag undslapp mig en ursäkt på tyska och fick ett grymtande till svar. Anderson Brev. 53 (2004).
b) om ord l. yttrande o. d.: slinka ur (se SLINKA UR 2) l. halka ur (ngn); stundom äv. utvidgat, med sakligt obj. Wallenberg (SVS) 2: 155 (1771; uppl. 1999). Skämtet (i Then swänska Argus är) icke det fina stickande salt, hvilket likasom ouppsåteligen undslipper pennan. LBÄ 19–20: 11 (1799). Stackars mamma, sade Viveka ofrivilligt. Hon var förvånad över det uttryck som undsluppit henne. Krusenstjerna Fatt. 2: 182 (1936). Fy fan, undslapp det kommissarien. Nesser FallG 125 (2003).
Spoiler title
Spoiler content