publicerad: 1977
SLIPPA slip3a2, v.2 -er, slapp slap4 (sluppo slup3ω2), sluppit slup3it2, sluppen slup3en2 (ipf. ind. slap 2Kor. 11: 33 (NT 1526: vndslap), Modée HåkSmulgr. 63 (1738). slapp Tob. 2: 8 (Bib. 1541: slapp .. vndan) osv. slep Elimæus ALonicer B 1 a (1613: slep .. ifrå; sannol. felaktigt för slap). — ipf. ind. pl. slope UrkFinlÖ I. 3: 133 (1594). sloppe Svart G1 107 (1561), TbLödöse 204 (1590). sloppo 1Mack. 3: 11 (Bib. 1541: vndsloppo), PErici Musæus 2: 346 b (1582). slupee Carl XI AlmAnt. 284 (1694). sluppe G1R 27: 115 (1557), Peringskiöld Hkr. 1: 297 (1697: sluppe .. bort). sluppo Apg. 27: 44 (NT 1526: vnsluppo) osv. — ipf. konj. sloppe OPetri 3: 555 (c. 1535: vndtsloppe), Visb. 1: 235 (c. 1640: sloppe .. fram). slupe Brenner Dikt. 1: 184 (1710, 1713). slupo Visb. 1: 83 (1573: slupo .. fram). sluppe Svart G1 148 (1561) osv. sluppo OxBr. 12: 529 (1622), Dalin Arg. 1: 318 (1733, 1754). — sup. slippit Posten 1769, s. 946 (: undslippit). sloppit (-et) LPetri 2Post. 21 b (1555: vndsloppet), VRP 1630, s. 391. slupit (-et, -ett) G1R 29: 700 (1560), Modée HåkSmulgr. 44 (1738). sluppit (-et) G1R 14: 247 (1542) osv. — p. pf. slopen Jer. 48: 19 (Bib. 1541: vndslopne, pl.), LPetri Sir. 36: 11 (1561: vndslopen). sloppen Psalt. 124: 7 (öv. 1536: vndsloppen), BtFinlH 4: 328 (1566: vnsloppen). slupen Tegel E14 271 (1612: slupne igenom, pl.), Ahlich UndTräg. 5 (1773: slupne, pl.). sluppen (-in) TbLödöse 108 (1589) osv.). vbalsbst. -ANDE (numera knappast br., Juslenius 263 (1745), Cannelin 604 (1938)); jfr SLIPP, sbst.2
Ordformer
(slepp- 1535—1657. slijp- 1711. slijpp- 1629. slip- 1625—1727. slipp- 1521 osv. släpp- c. 1685—1758)
Etymologi
[fsv. slippa; jfr fd. slippæ (d. slippe), nor. slippe, fvn. sleppa (nor. dial. sleppa); möjl. besläktat med SLAMPA, v.; sannol. har ordet i sv. o. dan. i vissa anv. rönt påverkan av (m)lt. slippen, nl. slippen (av mnl. slippen) o. eng. slip (av meng. slippen), motsv. fht. slipfen (mht. slipfen, ä. t. o. t. dial. schlipfen), i avljudsförh. till fht. slīfan (se SLIPA, v.2); formerna med e o. ä (jfr fsv. sleppa, släppa) kan delvis möjl. utgöra motsvarigheter till fvn. sleppa (se ovan), men beror sannol. väsentligen på yngre (analogisk l., i vissa trakter, ljudlagsenlig) utveckling, i vissa fall möjl. på inverkan från SLÄPPA, v. (jfr anm. nedan). — Jfr OSLIPPLIG, SLIP, sbst.2, SLIP-, SLIPON, SLIPOVER, SLIPPA, sbst., SLIPPER, sbst.1]
Anm. Det är i vissa fall icke fullt visst, om former med ä o. e i pres.-stammen bör hänföras till SLIPPA, v.2, l. till SLÄPPA, v. Till SLIPPA, v.2, har vid redovisningen av materialet räknats alla språkprov som representerar andra bet. än de hos SLÄPPA, v., förekommande.
A. glida l. halka l. slinta o. i anv. som ansluter sig härtill.
1) (ofrivilligt l. viljelöst l. slappt) falla (ned) med en glidande rörelse, glida ned o. d.; i den särsk. förb. SLIPPA NED o. det bildl. uttr. slippa genom korgen, se KORG 1 e α.
2) (numera föga br.) vid gående: glida, halka; särsk. mer l. mindre bildl., särsk.: slå slint, gå på tok, misslyckas. (Trots de ekonomiska svårigheterna i samband med kriget i Tyskl.) vill saken uthföres, eller där hon slipper af sigh sielf, skole icke allenast desse ständer, uthan och vårt fäderneslandh nepligen kunne sij af (dvs. förstå) sin olycko. AOxenstierna 8: 684 (1633). Wäl then som widt från högha klippor, / Kan gånga på nidrige baan, / Hans foot offta aff Wägen slipper, / Som hälst spasserer ofwan an. Frey 1844, s. 574 (1640); jfr Visb. 3: 155 (1651). Hålt dig med Bönen fast wid Salighetens Klippa! / Och fast din kraft är swag, räds ej at deraf slippa! Posten 1769, s. 576. — jfr UT-SLIPPA.
3) om ngt sakligt: slinta (se d. o. 4); äv. allmännare (närmande sig 1 o. 11) i fråga om ngts glidning på sådant sätt att det förlorar sitt fäste (o. lossnar); utom i särsk. förb. numera nästan bl. i uttr. slippa ur händerna l. handen (på ngn) l. ur ngns hand l. slippa ngn ur händerna o. d. Ååfiskar äre: .. then hala åålen (som slipper vhr händerna, fast tu wilt hållan). Schroderus Comenius 166 (1639). Holmsten (gick) åter neder (i dykarklockan) och kom up med en Kopparkiättel, hwilken slapp för honom när han kom i wattu-kanten. Triewald Konst. 66 (i handl. fr. 1731). Rakknifwen slapp mig ur händren. Serenius (1741). Svärdet slapp ur hans hand och fästet vändes ned åt. Afzelius SæmE 45 (1818). Glaset slapp ur handen. Sundén (1891). Bägaren slapp ur handen på honom. SvHandordb. (1966). — jfr AV-, UTSLIPPA. — särsk. bildl.
a) i sådana uttr. som låta ett (gynnsamt) tillfälle slippa sig ur händerna, låta ett (gynnsamt) tillfälle gå sig ur händerna (se HAND 5 g γ). Tillfällen att förnya besöken hos Eusebia erbjödo sig för Clemens lättare än han väntat, och han lät intet enda slippa sig ur händerna. Rydberg Ath. 283 (1859). Den politik, som lät det gynnsamma tillfället slippa ur händerna. VL 1906, nr 213, s. 6.
4) [jfr motsv. anv. i lt., nl. o. eng.] (numera föga br.) tr., med avs. på ankartåg l. förtöjningståg o. d.: (i nödsituation) låta löpa ut helt (o. sålunda göra fartyget fritt), sticka ifrån sig. ForumNav. 10: 53 (i handl. fr. 1732). Röding SD 84 (1798).
5) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tr.: (gm att lossa sitt grepp) låta (ngn l. ngt) bli fri(tt) l. komma (till en plats) l. glida ur handen o. d., släppa; äv. dels i uttr. slippa ngn l. ngt ur sin hand, dels bildl. (Det) är ganska swårt at döma, af hwad temperament min fråsza warit .. Hadde hon warit af .. (melankoliskt temperament), hadde hon säkert intet sluppit mig så snart. LMöller (1737) hos Fürst Stobæus 121. Hvem fattar tråden, / der du (dvs. den döde C. A. Hagberg) den slapp i forskningens dædal (dvs. labyrint)? Sturzen-Becker 6: 204 (1864, 1868). Kvinnan hade inte väl sluppit bytingen ur sin hand, förrän han var som bortblåst. Landsm. VIII. 3: 77 (1898). — jfr IN-SLIPPA.
Anm. till 5. I vissa trakter (t. ex. Skåne) brukas i bygdemålsfärgat spr. (liksom i dial.) i denna bet. (liksom t. ex. i bet. 7) ett verb släppa med stark böjning, sannol. väsentligen utgående från SLIPPA, v.2 (i bet. 1, 3), men sannol. äv. påverkat av SLÄPPA, v. Av detta bygdemålsfärgade verb hänförs de klart starka formerna hit, när verbet användes i bet. 5 ovan.
6) (†) tr., i uttr. slippa ngn att göra ngt, tillåta ngn att göra ngt, låta ngn göra ngt. AktsamlKungsådreinst. 203 (1690).
B. (lyckas) undgå l. undkomma ngt l. klara sig ifrån ngt l. bli fri o. dyl. o. i anv. som ansluter sig härtill.
7) (lyckas) undgå l. undkomma l. klara sig (ifrån ngt, i sht ngt obehagligt) l. lyckas undgå osv. tillbörlig l. väntad l. befarad (rättslig) påföljd l. näpst l. lyckas undgå osv. en farlig situation o. d. oskadd l. med mindre skador än väntat l. befarat l. med livet l. friheten i behåll o. d. (särsk. i fråga om befrielse ur fångenskap l. fängelse l. ur ngns grepp l. våld o. d.: bli fri, komma undan o. d., o. i denna anv. numera nästan bl. i uttr. slippa lös (jfr 10—12), äv. fri, i sht förr äv. sin kos; jfr i γ); numera i sht dels med bestämning angivande i vilket avseende ngn undgår påföljd o. dyl. l. betecknande den påföljd o. d. varmed ngn lyckas komma undan, dels i särsk. förb. o. ss. senare led i ssgr; äv. dels tr. (se f—h, j), dels bildl. Så lätt skall du inte slippa! Du får betala bensinkostnaden — du slipper inte för mindre. För denna gången skall du slippa utan åtal. Kattungen kämpade förtvivlat för att slippa lös. Then som Förbund bryter, skulle han slippa? Hes. 17: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: Kan den som bryter förbund undkomma?). RA I. 2: 278 (1569: fienderne sluppo sin kos). Den 10 wore wij uppå elligejagt wedh Korswa uthi Broo Soken, men elligen slap. Carl XI AlmAnt. 137 (1688). Topelius Dagb. 2: 42 (1835: slapp fri). Du skall slippa helskinnad denna gång. Runeberg (SVS) 6: 497 (c. 1850). Medan jag .. lät min vrede slippa lös, gick poliskarlen (osv.). Backman Reuter Bræsig 66 (1872). Tänk att han sluppit lös (ur fängelset). Lagerkvist Bar. 28 (1950). Det hördes ett brak från Guds himmel / som om själva fan sluppit lös. Henrikson Varv. 64 (1959). — jfr AV-, BORT-, LÖS-, UND-, UNDAN-, UT-SLIPPA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Then store tiuffuen han slipper, then lillo (felaktigt för lille) går til hengeby. SvOrds. C 4 b (1604). Ingen slipper oslickad. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr OSLICKAD slutet.
b) i uttr. slippa med ngt (jfr 9), betecknande dels att ngn undkommer ngt med endast den l. den påföljden l. det l. det straffet l. lidandet o. d., dels att ngn undkommer med ngt i behåll (särsk. i uttr. slippa med livet); äv. i uttr. slippa med att göra ngt, undkomma med att endast göra ngt. Slippa med blotta förskräckelsen. Han slapp med en skrapa. G1R 1: 26 (1521: slippa med liffuedh). De andre ibland de uproriskes anförare, som woro Axel Kurk och Arwid Ericszon Stålarm, sluppo fuller med lifwet, dock sändes de fängslige til Swerige. Werwing Hist. 1: 468 (c. 1690). Glad war jag, som slapp med ähran vr hans hof. Kolmodin QvSp. 1: 14 (c. 1710, 1732). Är man nödsakad subscribera på hela verket? eller slipper man .. med att subscribera blott på den del, hvari man sjelf står? Atterbom (1844) i 3SAH XXXVII. 2: 155. Första gången (som Daniel Leopold blev ertappad med förskingring) slapp han med en varning. Holmberg Leopold 1: 9 (1953).
c) med bestämning bestående av prep.-uttr. inlett av prep. från l. ur l. undan (förr äv. av); numera nästan bl. i sådana uttr. som slippa lös l. loss ur ngt l. fri från ngt; jfr j. Så slipper iach aff syndzens snaar. L. Petri Gothus Tröstb. q 7 a (1564). The som vndan eelden sluppo och rymde. Petreius Beskr. 2: 9 (1614). Från Calmar slap iagh (dvs. Gustav Vasa) medh mödha, / The wille migh och ther dödha. Prytz G1 A 4 a (1621). Oscar II 3: 116 (1876, 1888: slipper fri från). Han har sluppit lös ur fångenskap. Klint (1906). Prinsen av Wales .. roade sig tappert när han väl en gång slapp loss ur det moderliga ledbandet. SDS 1957, nr 280, s. 5. — särsk. (numera bl. tillf.) i p. pf., bildl., i det attributiva uttr. sluppen från böckerna, som slutat sin skolgång. FrLundagHelgonab. 1894, s. 62.
d) (numera föga br.) i fråga om att bli fri från en förpliktelse l. en tjänst l. förklaras färdig med en utbildning. BtÅboH I. 8: 140 (1636; i fråga om att bli fri från en förpliktelse). Om hwarje sokn hade frihet at inom sig utwälja hwilken rasker dräng de wille til Soldat, med förord at han efter 10 års fredliga eller 5 års ofredliga tienst skulle slippa lös, så behöfdes inga hårda pressningar, som jaga folket ur landet. Fennia XVI. 3: 63 (1761). (Sv.) Låta .. en lärling slippa. .. (Fr.) Passer un apprenti, Déclarer un apprenti sorti d'apprentissage. Nordforss (1805).
e) i uttr. slippa för det l. det köpet, slippa för så l. så beskaffat köp, klara sig undan l. undkomma för det l. det priset resp. för ett så l. så beskaffat pris; särsk. i uttr. slippa för gott köp, komma billigt l. lindrigt undan (jfr KÖP 2 e α); äv. tr., motsv. 8. Fienden förlorade 700 man .. Fijenden hade intet sluppett för dett kiöpett, der sniön icke waritt så diuper, att man icke kunde komma igenom. KKD 1: 342 (1709). Hvar är min käpp? Våra hattar? Det var lyckligt at slippa för så godt köp! Björn FörfYngl. 122 (1792). För detta köpet slipper du mig ej. KLivijn (1811) i BrefNSkolH 269. Beskow (1867) i 3SAH LXVI. 3: 123 (: för bättre köp). Den gången slapp du för gott köp. Östergren (1941).
f) (numera bl. tillf.) (gm flykt) klara sig ifrån l. undan l. bege sig bort från l. bli fri från (ngn l. ngt som har en i sitt våld l. där man är inspärrad l. som innebär fångenskap o. d.), undslippa l. undkomma l. slippa ifrån (ngn l. ngt); äv. i uttr. slippa ngn ur ngt, undkomma ngn gm att lyckas komma ur ngt (jfr c); jfr 8. All thennstundh .. Jönns Mårtenss(on) haffuir hafft tiuffu(en) fatt och tiuffuenn siidann honom sluppitt haffuir. VadstÄTb. 9 (1578). Johannes .. begärade, at han innan twå Daghar motte slippa löös sitt Fängelse. Schroderus Os. 2: 6 (1635). Jag spår ett frijhets åhr för wåra Fångar arma, / .. Så at the slupne wähl sin fånge lefnad swår / Må siunga (osv.). Runius (SVS) 2: 98 (1712). Johan (beklagade) .. att wargungen sluppit honom ur nätet. Ekelund 1FädH II. 1: 2 (1830). (Den gamle) utbrast i ord: ”Ha du skojare (dvs. en båt som inte sågs i kikare)! slapp du mig denna gång?” Runeberg 4: 257 (1836). Österling Fackl. 25 (1913: slipper fri).
g) (numera föga br.) med obj. betecknande rättssak l. brott: komma ifrån (ostraffad). Jag dricker den lykliga stöldens skål, sade han, .. och jag fägnar mig deråt, at du så lätt slapp den saken. Ekelund Fielding 233 (1765). Porthan BrSamt. 1: 83 (1783).
h) eufemistiskt, i fråga om att komma ifrån denna värld (o. dess lidande o. bekymmer o. d.) gm att dö; äv. i uttr. slippa den här världen o. d. Landsm. VIII. 2: 67 (1891). ”Nog kan det vara tid att en slipper den här världen, för en har inget att göra här mer”, heter det ofta. Hagberg DödGäst. 20 (1937).
i) i vissa uttr.
δ) (†) slippa efter så l. så mycket, klara sig ifrån med att erlägga (endast) efter så l. så mycket, slippa med så l. så mycket (se b). VDR 1699, Verif. s. 86.
ε) (numera bl. tillf.) slippa för så l. så stor summa (jfr ζ), komma undan med att betala (endast) så l. så mycket. Granberg Dram. 134 (1811).
ζ) (numera bl. mera tillf.) slippa för det l. det (jfr ε), komma undan l. klara sig med rättslig påföljd för (endast) det l. det. Topelius Vint. I. 1: 366 (1860, 1880).
η) (numera bl. mera tillf.) slippa fri med ngt, komma undan med (endast) ngt, slippa med ngt (se b). Livin Kyrk. 125 (1781).
ϑ) (numera bl. mera tillf.) i p. pf., predikativt, i uttr. vara sluppen, ha undsluppit; förr äv. i uttr. hur ngn är sluppen, hur ngn blivit fri från äktenskapsbanden (ur civilrättslig synpunkt). Nu i middelthid ähr tiuffuenn sluppin. TbLödöse 108 (1589). VDAkt. 1663, nr 391 (: huru hon .. wahr sluppen).
ι) (†) slippa vall, om boskap: få komma ut på bete, släppas i vall. Brahe Oec. 107 (1677).
λ) (†) i uttr. några hugg sluppo lös, några hugg vankades. Doch kunde .. (danskarna) aldrig foga sin ord så wähl, att iw i förstone slap någer hug löös så att någre aff them finge fultaga yxehammars dynter. Svart G1 15 (1561). Därs. 107.
μ) (numera bl. mera tillf.) slippa ur klämman, draga sig ur klämman l. dyl. (se KLÄMMA, sbst. 1 d). Jolin Kom. 73 (1845).
ν) (†) slippa väl, komma lyckligt undan, klara sig. Efter som ala mente, at iag (dvs. Agneta Horn) aldrig skule slipa wäl (från kopporna), så har iag orsak til at taka gudh, som (osv.). Horn Beskr. 22 (c. 1657).
j) närmande sig l. övergående i 9 l. 17, tr., med obj. betecknande plats där ngn befinner l. befunnit sig: undkomma gm att lyckas komma ifrån l. ur; i sht förr äv. allmännare, liktydigt med: lämna, bege sig ifrån; äv. med saksubj.; jfr c. Mindre Konst är, / at slippa ett waad, / än ther som strömmarna brinna. Wivallius Dikt. 103 (c. 1643). Gudh hielper oss vehl till rätta och engångh slipa Pålen medh fredh, ehvadh dett endå sedhan skall blifva af. JStålhammar (1701) i KKD 7: 15. 2RARP 13: 642 (1743; med obj. betecknande arrest). Jag (får) .. önska, at sådant arbete snart måtte slippa präszen, och wåra Landsmän ej längre umbära en så rik samling af allahanda nödiga påminnelser. SChydenius hos Trozelius Rosensten 233 (1752). Jag vandrade omkring på fältet / Och var så glad att hafva sluppit staden. AAGrafström 1: 184 (1826, 1864).
k) (numera bl. tillf.) närmande sig l. övergående i 17, med bestämning angivande vart ngn undkommer. Lentzmannen feck sin hest igen, män han (dvs. tjuven) slap till skogz. BtÅboH I. 3: 27 (1624). VRP 1630, s. 391.
l) i utvidgad anv. (jfr m), betecknande att ngt gasformigt tar sig ut ur ett hölje o. d.; numera bl. i särsk. förb. (t. ex. SLIPPA UT). Lucidor (SVS) 396 (1674; i bild).
m) i utvidgad anv., i fråga om att (undkomma användning o. sålunda) bli över (se BLIVA ÖVER 2); i ssgrna AV-, ÖVER-SLIPPA o. den särsk. förb. SLIPPA ÖVER.
8) [jfr 7 (f)] tr., med obj. betecknande person som man är samman med o. som betraktas l. uppfattas ss. obehaglig l. irriterande l. ss. en börda o. d.: bli fri från, bli av med, bli kvitt, undslippa, slippa ifrån; äv. med avs. på person man inte ville träffa: få vara utan, inte behöva träffa o. d.; förr äv. i uttr. slippa ngn ur socknen l. landet, få ngn ur socknen resp. landet o. sålunda bli av med honom; jfr 7 e, 9. Vi slapp inte den efterhängsne tråkmånsen. Borgmästerens mågh wilde liggia när migh, och iagh slapp honom medh stoor mödo. 3SthmTb. 2: 116 (1597). Jag hafwer större begiärelse til at slippa Philumena, än som j hafwen til at få henne til Hustru. Österling Ter. 1: 61 (1699). Dalin Hist. III. 2: 63 (1762: ur landet). VDAkt. 1783, nr 38 (: uhr sochnen). ”Jag skall be pappa komma ut då”, säger han. ”Nej, min gubbe”, säger jag. ”Var snäll och låt bli. Jag ser helst jag slipper kapten Randall”. Cavallin Stevenson Söderh. 43 (1897). SvHandordb. (1966). — särsk. (numera bl. tillf., i vitter stil) i uttr. slippa sig, bli kvitt sitt eget jag (gm att dö). Leopold 1: 104 (1790, 1814). Arnér Finnas 20 (1961).
9) [jfr 7 (f)] tr., med sakligt obj. betecknande ngt (i sht ngt obehagligt l. betungande l. irriterande) som man inte vill ha kontakt med l. bli utsatt för o. d.: inte (längre) behöva stå ut l. betungas med (ngt), undkomma l. undgå l. undslippa l. bli fri från l. bli kvitt l. bli av med; i sht förr äv. i uttr. vara sluppen ngt, ha blivit fri från ngt; förr äv. i uttr. slippa med ngt (jfr 7 b), undslippa ngt. Slippa ett besvär, en kostnad. Slippa alla bekymmer. Slippa åtal, straff, bannor, stryk. Låt mig slippa dina kvickheter! Medicinen slipper du inte! Jag orkar inte äta upp — slipper jag potatisen, mamma? Han har nu sluppit febern. Slippa en sjukdom, undgå att få en sjukdom, i sht förr äv.: bli fri l. återställd från en sjukdom. Effter han hafuer ståndit för kyrckedörena hema, så skulle han giffua allenast 6 marck till hospitalet, och sedhan slippa medh all annor plicht. VästeråsDP 18/4 1621. Efftern(ämnd)e ähre för åldrigh thienst och Siuklighett Skull Slupne Knichtathienstän. Mönsterrulla 21/6 1623. Den rijke slipper fulle straffet. Grubb 687 (1665). Glad blef jag, at jag slapp denna Visite. Dalin Arg. 1: 59 (1733, 1754). Jag har i natt varit plågad af en svår tandverk den jag ännu ej sluppit. Tegnér Brev 3: 44 (1824). Manufaktur-kontoret fick låna nya 8 1/2 tunnor gull, och slippa räntan på sina gamla lån. Malmström Hist. 4: 245 (1874). Nu bedja barnen att få slippa skorna — / och strumporna, förstås. Wulff Rytm. 25 (1915). Jag vill slippa bråk. Gustaf-Janson Råtun. 62 (1962). — jfr UND-SLIPPA. — särsk. (†) med anslutning till 5, i det bildl. uttr. slippa en sten från hjärtat, betecknande att ngn blir kvitt ett bekymmer (l. att ”en sten faller från hjärtat”). Lagerström PolKannstöp. 95 (1729).
10) (numera bl. ngt vard.) med subj. betecknande ord l. bestående av yttrande som ngn fäller, i uttr. betecknande att ngn råkar säga ngt oöverlagt l. att ett ord l. yttrande råkar undslippa ngn; numera nästan bl. med sådana bestämningar som ur munnen l. i särsk. förb.; äv. opers., särsk. i uttr. det slipper lös (jfr 7, 11, 12) ur ngn. Hoo är then huilkom icke vnderstundom itt ord slipper? Syr. 19: 16 (öv. 1536; Bib. 1541: vndfaller; Apokr. 1921: Vem har icke syndat med sin tunga?). Det minsta ord som slapp utom enderas mun, blef wrängt och illa uttydt. Kling Spect. Aa 1 a (1735). Barn, hvad var detta för ord, som dig slapp öfver tändernas stängsel? Lagerlöf HomOd. 2 (1908). ”Ja inte skulle nå'n prata om det där, inte!” slapp det lös ur den harmsne .. Nils. Högberg Utböl. 1: 202 (1912). Hon skulle vara på sin vakt mot onödiga ord, som kunde slippa ur munnen. Moberg Utvandr. 222 (1949); möjl. särsk. förb. — jfr FRAM-SLIPPA.
11) om ngt sakligt: lossna, komma loss; släppa; förr äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: lossnad, lös; utom i den särsk. förb. SLIPPA UPP numera bl. i vissa trakter, särsk. i uttr. slippa lös (jfr 7, 10, 12); jfr 3. Läter see k[iäre] b[ror] att i låten terippa (dvs. trippa) och trippa i bröllopet så att skosålan (dvs. skosulorna) slippa. Ekeblad BrClEkeblad 7 (1649); möjl. att hänföra till 2. Rudbeck Bref 149 (1677: lös slipper). Det andra (dvs. paret byxor var) gammalt, gammalt så / At icke malen hölls derpå; / Och sen, med lappar uppå lappar / Och stopp utöfver stopp beströdt, / Med slarfvigt foder, sluppna knappar. Kellgren (SVS) 2: 268 (1791). Sedan man bortskaffat .. (askan o. byggnadsgruset) framträdde båda murarne i sin gamla form, men sedan luften en gång fått tillträde, sluppo snart från dem skorpor af vittrad sten, som upplöste sig i stoft. Samtiden 1874, s. 154. Harlock (1944: lös). — jfr UPP-, UT-SLIPPA. — särsk. i utvidgad anv.: gå sönder, brista; i särsk. förb. o. i ssgr (jfr SÖNDER-, UPP-SLUPPEN).
12) i uttr. slippa lös (jfr 7, 10, 11), om eld: komma lös, börja brinna. 2SthmTb. 3: 79 (1554). Meurman (1847).
13) följt av inf. med l. (numera vanl.) utan att (jfr 19), betecknande att ngn undgår l. undkommer l. befrias från tvånget l. skyldigheten att göra ngt: inte behöva, bli besparad, besparas; förr äv. i uttr. slippa till att göra ngt, inte behöva göra ngt. Låt mig slippa höra dina moralpredikningar! Det var skönt för honom att få dö och slippa plågas längre. Du slipper följa med, om du inte vill. Effter synden ähr skedh i fremmande land .. och han ähr en krijgzman slipper för then skul stå i vapenhuset. Hall KultInt. 67 (i handl. fr. 1634). Modée HåkSmulgr. 63 (1738: slap til at se). Clemens slapp att redogöra för den föregående aftonen. Rydberg Ath. 279 (1859). Han finge gärna skrifva, blott jag sluppe svara. De Geer Minn. 2: 157 (1892). Det är ju väl att fröken Märta kom så att notarien slapp att sitta och läsa bara för oss gamla tanter. Hedberg DockDans. 205 (1955). — särsk. utan utsatt inf.; särsk. (ngt vard.) i imper. (särsk. ss. ett irriterat l. ohövligt svar på ett nekande): låt bli! (se BLIVA, v. I 2 f β α'); jfr 14. OxBr. 12: 186 (1617). Några lata pojkar .. tyckte, att det var dumt att göra sig .. onyttigt besvär (med att plantera), när man kunde slippa. LbFolksk. 194 (1890). Du slipper väl då, efter du inte vill. Östergren (1941). Jag tror inte ett ord av vad du säger. — Slipp då! Gustaf-Janson LastHäxa 100 (1969).
14) tr., med obj. betecknande ngt positivt: gå miste om, förlora; numera bl. (ngt vard.) (med bestämning bestående av obj. l. inf. l. utan bestämning) betecknande att ngn går miste om ngt gm ett förbud, övergående i bet.: inte få tillåtelse l. tillstånd (till ngt l. att göra ngt), inte få (ngt l. göra ngt). Wallquist EcclSaml. 5—8: 262 (1794). (Fam.) Får jag det? Nej, du slipper. Dalin (1854). Du slapp allt få följa med. Sundén (1891). (Sv.) ni slipper följa med .. (dvs.) icke få lov. (t.) Sie dürfen nicht mit[kommen]. Auerbach (1913).
15) (†) betecknande att en fråga undgår vidare behandling gm att diskussionen därom avslutas, i det opers. uttr. slippa vid ngt l. slippa med att ngn gör ngt; äv. allmännare, betecknande att ngt glider l. går ngn ur händerna l. att ngn går förlustig ngt gm att det upphör l. tar slut o. d., liktydigt med dels: upphöra, ta slut, sluta, ändas, dels: tryta, brista, fattas (äv. opers.). När thet (för de fromma i världen) skal synas wara liten glädie, så slipper hon så snart. PJAngermannus CChristierni B 5 a (1602). Herodes Stolzerade .. vthi sådan prydning, så at menigheten vtropade honom för at wara Gudh, men thet slap hastigst och jemmerligh. Dens. ATrolle 44 (1620). När detta wart så ventilerat pro et contra, slapp det där wed (o. man övergick till nästa fråga). RARP 4: 546 (1651). Därs. V. 2: 173 (1655: slapp där med, att). Thet är sÿndh til at neka ett barn sin glädie. Han sliper så hastigt. Horn Beskr. 68 (c. 1657). Skarfwa dher dhet brast, .. (dvs.) Öka dher dhet slapp. Grubb 721 (1665).
16) (†) tr., betecknande att ngn kommer ifrån ngt (besvärligt) gm att göra det färdigt, fullgöra. Sedan kånnan hade sluppit sin födsel sände (osv.). ConsAcAboP 5: 286 (1682).
C. i fråga om att lyckas l. få tillfälle l. möjlighet att komma (ngnstädes) l. göra ngt l. få tillfälle l. möjlighet till ngt o. d.
17) [jfr motsv. anv. av fin. päästä, slippa, (lyckas) komma (ngnstädes) o. d.] lyckas l. få (tillfälle l. möjlighet att) komma (ngnstädes l. till ngn l. från en plats, äv. en samhällsställning o. d.); äv. i uttr. få slippa (ngnstädes); äv. med anslutning till 7, i fråga om att undkomma en farlig situation gm att lyckas komma ngnstädes; äv. bildl., särsk. i uttr. slippa i dagen, komma i dagen, bli uppenbarad; utom i särsk. förb. o. ss. senare led i ssgr numera nästan bl. i Finl. Nw haffue wij mist ij åår Fyre båtter .. nu ij påskes som war menn folckett slope medh stoor Möde wppå Iszenn och bleffue Behollenn. UrkFinlÖ I. 3: 133 (1594). Fördärfwar någon (soldat) sin Häst med wilja, menandes därigenom at slippa hem, eller blifwa afdankat, den samme skal (osv.). LMil. 1: 253 (1683). Lagerström PolKannstöp. 73 (1729: slap dädan; i fråga om att komma ur en samhällsställning). Till polerna slipper ingen för isens skull. Hartman Geogr. 60 (1806). Slippa till ngn. Meurman (1847). Estlander KonstH 54 (1867: slippa i dagen). HLittSt. 3: 228 (c. 1890: få slippa). Jag strök i väg jag, och det till Amerika .. det tror ju hvar slarfver att bara han slipper dit, så är allt bra. Zilliacus Hågk. 95 (1899). Slippa på teatern. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 93 (1958). — jfr FRAM-, IN-, UPP-, UT-SLIPPA. — särsk. (†) i uttr. icke o. d. slippa ur en fläck, inte osv. lyckas komma ur fläcken (se FLÄCK, sbst.1 3 b). JLRuneberg i HforsMorgBl. 1833, nr 36, s. 2. Topelius Fält. 2: 43 (1856).
18) [jfr fin. päästä (eg.: slippa) ylioppilaaksi, siviiliin, (få) bli student resp. civil] (i Finl.) i uttr. slippa till ngt, dels i fråga om utbildning: (få tillfälle att) bli ngt, dels: få tillfälle l. möjlighet l. tillåtelse till ngt; äv. med predikativt adj.: (få) bli. (Pastor skall se till) att ingen (av de unga) slepper till trolofning för än (osv.). Murenius AV 213 (1650). Slippa till liqvid. Runeberg (SVS) 6: 448 (c. 1850). Bakomkuopiosvenskans förskräckliga ”han slapp till student”, motsvarande högsvenskans .. ”han blev student”. KalSvFolkskV 1913, s. 139. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 93 (1958: slippa civil).
19) [jfr motsv. uttr. i fin. med päästä, slippa, få o. inf.] (numera bl. i Finl.) följt av inf. med l. utan att (jfr 13): lyckas l. få l. få tillfälle l. möjlighet (att göra ngt); äv. utan utsatt inf.; äv. i uttr. slippa till att göra ngt. Samma studiosus .. slapp till at rymma utur fängelsset. BraheBrevväxl. II. 1: 204 (1662). General Gouverneuren (tänker) .. holla een landtdagh de(r) iagh och så wäl måste kwääka åm iagh slipper. AMöller (1662) i BrevStiernhielm 275. Otrol(igt) stort urwäder at ingen kunde slippa resa; stodo fulle alle gator. Broman Glys. 1: 362 (1715). Äfven jag gick nu närmare och kände genast igen samma man, som slapp att rymma från mig, då de båda andra grepos. Hertzberg Päivärinta 3: 146 (1886). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 93 (1958).
20) (†) i uttr. slippa till muns, komma till tals, få tillfälle att yttra sig. Roman Holbg. 32 (1746).
Särsk. förb.: SLIPPA AV10 4, äv. UTAV04.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3: glida l. halka av från (ngt); äv. utan obj.; jfr 6. Yxen råkar slippa för then ena aff skafftet. LPetri Mandr. B 5 a (1562); möjl. icke särsk. förb. Weste (1807). Haken har sluppit af. Dens. FörslSAOB (c. 1815). jfr avslippa.
2) (†) till 7: undkomma ur l. från (en plats), slippa ut ur l. från; äv. utan obj.: undkomma, komma undan; äv. i uttr. slippa av med ngt, slippa med ngt (se slippa, v.2 7 b). Ingen (skall) slippa vthaff stadhen. 2Kon. 9: 15 (Bib. 1541). Jag war dock nögd at jag slapp af med den förlusten. Livin Kyrk. 51 (1781). Björkman (1889; utan obj.). jfr avslippa.
4) (numera bl. i Finl.) till 8, 9, i uttr. slippa av med ngn l. ngt, bli av med l. bli kvitt ngn l. ngt; jfr 5. RA II. 2: 322 (1617). De yttre omständigheterna gynnade (1809) på eftertryckligaste sätt Sveriges inre böjelse att slippa af med sin konungastam och med Finland. Cygnæus 1: 196 (1852). Ahlbäck SvFinl. 69 (1956).
5) (†) till 9, i uttr. slippa av vakt(en), lämna vakten (vakttjänsten), bli avlöst ss. vakt; jfr 4. Sahlstedt (1773: wakt). Schulthess (1885: vakten).
6) (numera föga br.) till 11 slutet, om tråd o. d.: gå av, brista. (Sv.) Tråden har sluppit af, (lat.) Filum ruptum est. Sahlstedt (1773). SvTyHlex. (1872). —
SLIPPA BORT10 4.
1) till 7: undkomma, slippa undan (se slippa undan 1); särsk. dels i fråga om att fly ur fångenskap, dels i uttr. slippa bort från (en plats), komma bort från (en plats). Peringskiöld Hkr. 1: 286 (1697). Därs. 297 (i fråga om flykt ur fångenskap). Jag .. längtar att slippa bort från staden. Runeberg (SVS) 9: 233 (1855). jfr bortslippa.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 7 h: dö, avlida, gå bort. MeddNordM 1891—92, s. 19 (1889).
3) (†) till 17: (få l. få tillfälle l. möjlighet att) bege sig bort l. ge sig iväg. Tilas CurrVitæ 329 (1761). —
SLIPPA EFTER. (†) till 17: lyckas komma efter (se komma efter 4) l. få tag i l. få möjlighet att hämta (ngt). Trozelius Rosensten 51 (1752). Jag har tappat mina nycklar, och slipper ej efter någonting. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
1) (numera bl. tillf.) till 10, betecknande att ord undslipper ngn; särsk. i uttr. ett ord slipper fram för l. ur ngn (förr äv. det slipper ngn ett ord fram), ngn råkar oöverlagt säga ett ord, ngn låter ett ord undslippa sig; äv. i uttr. det slipper fram (av ngn), betecknande att ngn låter ett yttrande undslippa sig. Troo icke alt thet tu hörer, thet slipper stundom enom itt ord fram, och han menar thet doch icke alt så. Syr. 19: 16 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541). Sahlstedt (1773: för). Det är väl sant, när lagen förklaras efter bokstafven, kan väl inte undvikas, at icke et absurdum också någon gång slipper fram. Altén EBokst. 6 (1797). Det slapp fram af Almquist, .. att detta varit förhållandet. Liljecrona RiksdKul. 45 (1840). Wetterbergh Penning. 481 (1847: nu slapp det fram). Dalin (1854: ur).
2) till 17: (lyckas) komma fram l. ta sig fram (i sht genom l. i ngt hindrande l. trots hinder o. d.); äv. i uttr. (inte) slippa fram för ngn l. ngt l. ngts skull, inte lyckas komma fram osv. på grund av ngn l. ngt som står hindrande i vägen; äv. med saksubj. Jag kunde inte slippa fram för folkmassan. Rääf Ydre 1: 319 (i handl. fr. 1568; om vatten i en ström). Krÿp luta, krÿp luta så slipper du fram. Celsius Ordspr. 1: 610 (1708). (I Skåne) sades finnas så mycken säd på Slätten, att man knapt slipper fram genom bondegårdarna för stackad säd. Barchæus LandthHall. 83 (1773). Lindfors (1824: för snös skull). Ur vägen, bönder! / .. fri passage! / Slippa vi ej fram, så slå vi sönder / Både er och vagnar och bagage. Wennerberg 2: 143 (1850, 1882). Inte slippa fram för snö. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 93 (1958). särsk. oeg. l. bildl.; särsk. dels i fråga om socialt avancemang l. i fråga om att godkännas i en examen l. dyl. l. antagas för viss utbildning (i en skola o. d.), dels i fråga om att komma in i himmelen o. d. Rudbeck Bref 19 (1663; i fråga om att ta en examen). Brenner Dikt. 1: 4 (1703, 1713; i fråga om att komma in i Guds rike). Han wet att slippa fram i werlden. Lindfors (1824). Slippa fram vid examen, (dvs.) blifva godkänd. Dalin (1854). Vi (har) aldrig kunnat försona oss med påhittet af en s. k. normalstat, som slapp fram endast genom Första kammarens bristande vaksamhet. Samtiden 1873, s. 67. särsk. (i sht i Finl.) (få) konfirmeras, (få) ”gå fram”. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 93 (1958). —
SLIPPA FÖRBI10 04. till 17: lyckas komma förbi l. passera (ngn l. ngt, som står hindrande i vägen o. d.); äv. utan obj. Weste (1807). Vi kunde icke slippa förbi hvarandra. Meurman (1847). Östergren (1941; utan obj.). —
SLIPPA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4.
1) till 7—9, 17: undkomma l. undgå l. klara sig ifrån l. komma ifrån (ngn l. ngt l. en plats) l. bli fri l. befriad från l. kvitt l. bli av med (ngn l. ngt), slippa; äv.: bege sig bort ifrån l. lämna (en plats); äv. i uttr. slippa ifrån med ngt, slippa med ngt (se slippa, v.2 7 b); ofta utan obj., särsk.: (kunna) göra sig ledig. Slippa lyckligt ifrån (ngt). Jag skulle gärna komma, om jag kunde slippa ifrån. Slippa ifrån alla bekymmer (kostnader). Slippa helskinnad (med livet) ifrån äventyret. Han slapp ifrån med en ursäkt. När .. (Jakob) slep (sannol. felaktigt för slap) ther ifrå (dvs. från Mesopotamien), wistades han, medh sitt Hwsfolck, på åthskilielighe Rwm. Elimæus ALonicer B 1 a (1613); jfr slippa, v.2 7 c. Till akademiens heder bör ock nämnas, att man alldeles slapp ifrån dumt sagda qvickheter och all tillgjord originalitet. Wennerberg 2: XXXXVI (1882). Värmeledningsfabriken tyckes (vid eldsvådan) ha sluppit lindrigare ifrån. PT 1904, nr 175 A, s. 2. Slippa ifrån sina plågoandar. SvHandordb. (1966). särsk.
a) (numera föga br.) = slippa, v.2 7 d. RP 3: 135 (1633). Bergv. 1: 163 (1649; i fråga om att bli fri från en förtroendepost).
b) i uttr. slippa ifrån (ngt) för gott köp l. pris o. d., komma ifrån (ngt) lindrigt o. d.; jfr slippa, v.2 7 e. Han skall ej slippa ifrån för så godt köp. Schulthess (1885). Sundén (1891: pris). Slippa ifrån ngt för gott köp. Hammar (1936).
d) (numera föga br.) i utvidgad anv., i uttr. det slipper ifrån ngn ngt, ngn råkar frambringa ngt. Hagberg Shaksp. 7: 4 (1849; i fråga om diktning).
2) (numera föga br.) till 11, intr., om ngt sakligt: lossna, gå loss, gå upp (i fogningen o. d.), gå isär, slippa upp (se slippa upp 1). När limningen gick lös, slapp brädet ifrån. Sahlstedt (1773). Klint (1906).
SLIPPA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till 17: lyckas l. få (tillåtelse att) komma igenom (ngt, särsk. ngt hindrande); passera igenom; ofta utan obj.; äv. bildl., särsk. i fråga om att gå igenom l. bli godkänd i en examen o. d. Svart G1 47 (1561; utan obj.). (Flyktingarna) läto bedia at the måtte säkert slippa genom Staden Wijborg. Widekindi KrijgH 339 (1671). Det på den tiden gällande minimum för att slippa igenom examen. MinnCJBoström 33 (i handl. fr. 1893). Äntligen gick det så hål på Kamrat-försvaret (i fotbollsmatchen), och Ajax-centern slapp igenom. IdrBl. 1924, nr 74, s. 12. —
SLIPPA IHOP10 04. (numera föga br.) till 17: lyckas l. få tillfälle att komma tillsammans l. träffas l. förena sig med varandra (särsk. i fråga om giftermål); äv. om klädesplagg: (vara tillräckligt stor för att) räcka ihop (om ngn); jfr slippa samman. Hur skol' the slipp' ihoop, på sådant sätt och wijs, / När Jungfrun boor i Lund, och Karen i Paris? CupVen. A 6 a (1669). Rocken slipper icke ihop. Meurman (1847). Schulthess (1885). —
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 5: släppa in (ngn), låta (ngn) slippa in (i bet. 2); jfr slippa, v.2 5 anm. Wigström Folkd. 1: 148 (1880: slapp dem .. in; från Skåne).
2) till 17: lyckas l. få (lov l. tillfälle l. möjlighet att) komma in (i l. genom ngt l. till l. hos ngn o. d.), få tillträde; äv. med saksubj.; äv. bildl. G1R 28: 250 (1558). (Kommer folket drucket till kyrkan om söndagen) så skole the inthet slippa in ij kyrkion. SynodA 2: 14 (1584). Dalin Arg. 2: 20 (1734, 1754; bildl.). Igenom twenne portar slipper man in på wår Kyrckjogård. Hallman Blacksta 71 (1748). (Östersjövinden) slipper utan stort besvär in i Närke därborta i Hjälmartrakten. Lagerlöf Holg. 2: 60 (1907). Majken sluter till hälften dörren. Här slipper ingen in. Bergman Patr. 30 (1928). —
SLIPPA ISÄR10 04. (i vissa trakter) till 11 slutet: lossna o. gå isär l. dela sig; äv. opers.; jfr slippa sönder, slippa uti tu. Fröding ESkr. 2: 52 (1892; opers.). —
SLIPPA MED10 4. (numera bl. mera tillf.) till 17, intr.: lyckas l. få (tillfälle att) l. få lov att komma l. följa med (o. sålunda fly undan). Lindfors (1824). Låt mig få slippa med i följet. Andersson GrDram. 127 (1890, 1910). —
SLIPPA NED10 4 l. NER4. [fsv. slippa nidher]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: glida l. halka l. sjunka ned. Bureus Suml. 39 (c. 1600). Isen, der nämnde Rättare slapp ned, war likwäl ganska stark. VexjöBl. 1835, nr 1, s. 2. Boken slapp ned från hyllan. Schulthess (1885). Han .. svängde yxan .. och sänkte den i tjurens panna. Huvudet slapp ned, föll som om halskotorna slagits av. Nilsson HistFärs 33 (1940).
2) (numera i sht i Finl.) till 17: (lyckas l. få tillfälle l. möjlighet o. d. att) komma ned (till l. från en plats o. d.); äv. med saksubj. Bloden .. (har) swårt wid at slippa ner ur Hufwudet. Rosenstein Comp. 235 (1738). Det skulle passat mig briljant att slippa ned till gränstrakterna mellan Arizona och Kalifornien. Zilliacus Hågk. 79 (1899). —
SLIPPA OM10 4. (numera bl. tillf.) till 17: lyckas komma förbi l. hinna förbi (ngn l. ngt); jfr komma om I 1. LBÄ 4: 8 (1797). —
SLIPPA PÅ l. UPPÅ. (†) till 17: lyckas komma på (ngn l. ngt; se komma på I 1); äv.: lyckas överraska l. komma på (ngn; se komma på I 2 a). Ehuru han nu och då förraskade en vacker hop af de danske, understundom til hundrade, när han oförvarandes slapp uppå dem, .. kunde (osv.). BtVLand 5: 116 (1764). Slippa på hästen. Meurman (1847). —
SLIPPA SAMMAN10 32. (numera bl. tillf.) till 17: lyckas l. få komma samman (särsk. i fråga om giftermål); jfr slippa ihop. HärnösDP 1664, s. 92 (i fråga om giftermål). —
SLIPPA SÖNDER10 40. (numera bl. i vissa trakter) till 11 slutet: (lossna i fogar l. sömmar o. dyl. o. därigm) gå sönder l. falla sönder l. brista; jfr slippa isär. Weste (1807). Blanche Bild. 2: 168 (1864). —
SLIPPA TILL10 4. [fsv. slippa til, hastigt komma på (om sjukdom)] (numera bl. i vissa trakter av Sv. o. i Finl.) till 17: lyckas l. få tillfälle att komma åt l. komma till (att göra ngt; jfr slippa, v.2 19); äv. utan inf.: komma till, komma åt; äv.: få tillträde; äv. med saksubj. Asteropherus 42 (1609). Kolmodin QvSp. 1: 124 (c. 1710, 1732; utan inf.). Isskorpa (fanns) der det sluttade norrut och solen ej slapp till. Tavaststjerna Barnd. 196 (1886). När .. (Fabian Månsson) dundrat mot kapitalisterna, har han inte underlåtit att säga arbetarna, att de inte skulle vara en bit bättre, om de bara sluppe till. Spångberg StMän 3: 170 (1924). Collinder Kalev. 27 (1948: slapp solen till att lysa). —
SLIPPA TILLBAKA10 040, äv. 032. till 17: lyckas l. få (tillfälle att) komma tillbaka (ngnstädes). Weste (1807). Från Edens rosenkojor / .. I sinneverldens bojor / Jag Psyche mägtigt slöt. / Ej slipper hon tillbaka. Stagnelius (SVS) 2: 95 (c. 1820). Hon .. var glad, då hon slapp tillbaka på sin .. plats. Hertzberg Canth Livsb. 2: 47 (1886). —
SLIPPA UNDAN10 32, äv. 40. [fsv. slippa undan]
1) till 7, intr.: (lyckas) undslippa l. klara sig undan (förr äv. i uttr. slippa undan sin kos, undslippa, komma undan; slippa undan för ngt, undslippa ngt, undgå ngts uppmärksamhet); äv. i uttr. slippa undan från ngn l. ngt, undslippa ngn l. ngt (jfr slippa, v.2 7 c), slippa undan för gott pris, slippa för gott pris (se slippa, v.2 7 e). Altså wardt Nicanors häär slaghen, och ingen slap vndan. 1Mack. 7: 46 (Bib. 1541). 3SthmTb. 5: 15 (1603: sinn koos). Ingen ting skal slippa undan för min nyfikenhet. Mont-Louis FrSpr. 187 (1739). Redan vid fem års ålder sändes han i pension till en fru Runevall, men slapp ”helbregda” undan från den aga, hvilken hos henne .. användes. Wirsén i 3SAH 11: 131 (1896). Auerbach (1913: pris). Så billigt slipper han inte undan! Gierow HjLust 160 (1944). jfr undanslippa. särsk.
a) i uttr. slippa undan med ngt, (lyckas) klara sig undan med ngt. Slippa undan med livet (i behåll). Then ena slapp tå äntelig undan med många sår. Peringskiöld Wilk. 9 (1715). Kaplanen i hospitalet (hade) för .. (lägersmål) sluppit undan med 1/2 års suspension. Annerstedt Rudbeck Bref CVIII (1899). Martinson BakSvenskv. 79 (1944: med blotta förskräckelsen).
2) till 7 (o. 9), tr.: undkomma (ngn l. ngt). Wivallius Dikt. 54 (1625). Huru monger mandråpare är som slipper vndan straffet? Swedberg SabbRo 1297 (1691, 1712). Slippa undan .. förföljare. Weste FörslSAOB (c. 1815). Olympisk harmoni, en grann omskrivning för åldersslöhet, slapp Goethe lyckligt undan. Johanson Stärbh. 54 (1932, 1946).
SLIPPA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 11 slutet, om ngt sakligt: lossna (i fog l. skarv l. fäste o. d.), gå upp (se gå upp 7 c), öppna sig; särsk. om söm l. maska l. syning o. dyl. l. (del av) klädesplagg l. skodon o. d. med tanke på dess sömmar osv.; äv. bildl.; jfr slippa ifrån 2. Klänningen hade sluppit upp i sömmarna. Sömmen har sluppit upp. Lind (1749; under ausreissen; om fördämning, knapphål, stygn). (Dvärgen) sydde .. (Lokes läppar) nu tillsamman; men syningen slapp straxt opp på det sätt, att hålen brusto. Cnattingius SnE 122 (1819). Snart öppna sig små hål till omvexling för vädret; / sen slipper sulan opp och strumpan sitter bar. Wetterstedt Sthm 1: 45 (1823). Hedenstierna Kaleid. 173 (1884; bildl.). Lidforss DQ 2: 498 (1892; om maskor på strumpa). Vi lade märke till, att kuskens rock sluppit upp i ryggen. Laurin Minn. 4: 78 (1932). jfr uppslippa.
2) [efter motsv. anv. av nor. slippe op] (†) till 15, i uttr. det börjar slippa upp för ngn att göra ngt, ngn börjar förlora förmågan att göra ngt. Fröding 16: 78 (1895).
3) (numera i sht i Finl.) till 17: (lyckas l. få tillfälle l. möjlighet l. tillåtelse att) komma upp (till l. från en plats o. d.); äv. bildl., förr särsk. i fråga om (socialt) avancemang: lyckas komma sig upp. Nordholm Djurf. 22 (1749). (Biskopen) har .. ej funnit möjeligt, at efter sit upsåt, slippa upp til Kemi-Träsk, och Kuusamo. Porthan BrSamt. 1: 37 (1781). (Kärret) bestod af sank gyttja, hvarur jag med möda slapp upp, när jag farit ned. Læstadius 1Journ. 428 (1831). Slippa upp till en ställning i lifvet. Cygnæus 5: 449 (1860). Slippa upp i ett träd. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 93 (1958). jfr uppslippa. särsk. (i Finl.) i fråga om skolgång: bli uppflyttad (från en klass). Hertzberg Canth Livsb. 2: 60 (1886).
4) (numera bl. tillf.) till 17: lyckas komma upp (från liggande ställning); äv. oeg. l. bildl., i fråga om att bli frisk från en sjukdom. (Jacob slog Jöran som låg på marken.) När Jöran slap vp, hafwer han (osv.). BtÅboH I. 3: 17 (1623). Slippa upp ur en sjukdom. Weste (1807). Runeberg ESkr. 1: 139 (1836). —
SLIPPA UR10 4.
1) till 7: lyckas undkomma ur (ngt) l. lyckas bli fri från (ngt); särsk. i fråga om att bli utsläppt från l. fly ur fängelse o. d.; äv. bildl. Her Mas i bro smorde sin ben och lijnstrumper medh sur Ströminge mjölka på thet han skulle slippa ur konung Erikz tjänst. Bureus Suml. 57 (c. 1600); möjl. icke särsk. förb. Nordenflycht (SVS) 1: 148 (c. 1744; bildl.). Du slipper ej ur skogen / Förr'n jag har tuktat dig för denna skymf. Hagberg Shaksp. 1: 24 (1847); möjl. icke särsk. förb. Han hade sluppit ur fängelset. Lagerkvist Bar. 19 (1950).
2) (ngt vard.) till 10, om ord l. yttrande o. d.: (råka) undslippa (ngn); jfr slippa ut 4. Esses! — det slapp ur mig innan jag hann tänka mig för. Geete Clemens Huckl. 211 (1885). Allt emellanåt har jag tänkt att det skulle slippa ur honom ett ord som (osv.). Sydow O'Leary Schíane 122 (1921). När denna resa .. kommit på tal, hade det sluppit ur honom att han aldrig suttit i en segelbåt. Wästberg Kung. 426 (1955).
3) (†) till 11: lossna ur sitt fäste. Låtit laga Cammarfenstren, då slapp uhr bågen i stoora Huuset. BoupptSthm 1687, s. 1145 b, Bil. —
SLIPPA UT10 4.
3) till 7, 17: lyckas komma l. ta sig l. förpassa sig ut (ngnstädes l. från en plats) l. undkomma l. tränga sig ut (ur ngt) l. bli fri l. utsläppt (särsk. ur fängelse l. fångenskap o. d.); äv. med saksubj.; äv. bildl. (särsk. om ngt hemligt: komma ut, sippra ut). Fågeln slapp ut (ur buren). Han hade nyligen sluppit ut från fängelset. BtSödKultH 12: 31 (1593; om instängda). (Vid skallgång efter varg och björn) skall hwar man .. hafwe tree famner Halm-mattor .., hwilke kunne sätties å bägge sijdor om Nättiegården, så at sådane Odiur icke kunne slippe uth på Armarne. Schmedeman Just. 126 (1608). Öppning hvarigenom röken slipper ut. Weste (1807). Känslan står .. likasom på tröskeln att slippa ut i det högre medvetandets klarare rymd. Nyblom i 2SAH 57: 54 (1880). Wägner Silv. 225 (1924; bildl., om hemlighet). Vergelin (hade) .. sluppit ut från epidemisjukhuset. Siwertz JoDr. 47 (1928). jfr utslippa.
4) (numera bl. mera tillf.) till 10, i uttr. betecknande att ngn oöverlagt råkar säga ngt. Det slapp ut ur munnen på mig utan att jag tänkte på det. Cavallin Kipling Gadsby 16 (1897; eng. orig.: It slipped out before I thought). —
SLIPPA UTI TU. (†) till 11 slutet: gå itu, dela sig i två delar; jfr slippa isär. Rudbeck Atl. 2: 467 (1689). —
SLIPPA ÅT10 4. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 17: komma åt (ngn l. ngt; se komma åt 2), få tag i l. nå (ngn l. ngt) l. komma över l. skaffa sig (ngt). Högström SvarVetA 22 (1766; i fråga om att skaffa sig l. komma över ngt). Högberg Vred. 3: 230 (1906; med personobj.). —
SLIPPA ÖVER10 40.
1) (†) till 7 m: bli över (se bliva över 2), återstå, vara kvar. VaruhusR 1541. Möller (1807). jfr överslippa.
2) till 17: lyckas l. få (tillfälle l. möjlighet l. tillåtelse att) komma över (se komma över I 1) l. passera över (ngt l. till en plats); äv. utan obj. l. adverbiell bestämning. Lind (1749). Vi tvifle om våre bref lika snällt sluppit öfver til Sverige (som breven i motsatt riktning). Porthan BrSamt. 1: 60 (1782). Auerbach (1913; äv. abs.). Tror du väl att du skall slippa över tröskeln till Caesars hem? Johnson Se 43 (1936).
Spoiler title
Spoiler content