SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UND- un3d~, äv. (numera bl. i UMBÄRA, UMGÄLLA) UM- um3~, förr äv. UN- l. UNT-, prefix.
Ordformer
(om- 1530 (: omdragha). un- (v-, w-, -nn-) 1526 (: wnledhe)1849 (: undraga). und- (v-, w-, -nn-, -dh-) 1523 (: vndstinger) osv. undt- (v-, w-) 1526 (: wndt ryma)1628 (: undthåller). vm- 1526 (: vmdragh)1544 (: vmdraget))
Etymologi
[fsv. unt-, äv. um-, un(d)-; liksom fd. un(d)-, unt- (d. und-) av mlt. unt- (äv. um-, ent- m. fl. former), av fsax. and-, ant-, motsv. fht. int- (mht., t. ent-); liksom ENT- en (i obetonad ställning uppkommen) variantform till AN-, prefix2 (i avljudsförh. till den rot som äv. föreligger i UNDAN); formen um- har urspr. uppkommit gm labialiserande inverkan av efterföljande konsonant; i bet. 1 stundom äv. med anslutning till (l. kontraktion av) motsv. ssgr med förleden undan- (se UNDAN); bet. 2 har uppkommit gm kontraktion av motsv. ssgr med förleden under- (se UNDER, prep. o. adv.). — Jfr UMBÄRA, UMGÄLLA]
1) ss. prefix i vissa (från mlt. lånade l. efter mönster av sådana inlån bildade) ord (i sht verb), angivande att ngn l. ngt avlägsnar sig l. avlägsnas (o. i anv. som ansluter sig härtill), ofta mer l. mindre liktydigt med: undan l. bort (från).
2) (†) ss. prefix i vissa verb (o. avledn. av dessa), liktydigt med: under (se UNDER, prep. o. adv.).
Ssgr (i allm. till 1): UND-BE, äv. -BEDJA. (numera bl. tillf.) refl.: undanbe sig (ngt); förr äv.: förneka (ngt); förr äv. dels utan obj., dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. från. Huadh sielffua gärningen anbelangar, så kan iag migh den icke undbeda, utan bekänner det hafua giort. BtHforsH 3: 168 (1641). Slötz att ett bref afgår .. der i Acad:n undbeder sig från detta godzbytet. UUKonsP 12: 71 (1676). Han erböd honom Bergquara gård .. Gyllenhjelm undbad sig. Fryxell Ber. 4: 314 (1830). Jag undbad mig omval. KvällsP 15/2 2001, s. 15.
-DRA l. -DRAGA. [fsv. untdragha; jfr mlt. entdrāgen, un(t)drāgen] (†)
1) (†) dra undan (se draga undan 2 a) (ngt); äv.: frånta l. beröva (ngn ngt) (jfr draga undan 1); jfr undan-dra 1. Abba fadher .. vmdragh mich thenne drycken. Mark. 14: 36 (NT 1526). Sedan .. (konungen av Polen) så wijdt bracht war, at han moste .. lijdha att S. Kongl. M:tt honom Sweriges titel unddrog .. då war (osv.). HSH 34: 56 (1635). Deputerade .. förmoda .. att samtelige med deputerade instämma uti det tänkesätt, att .. icke undraga sin hjelpsamma åtgjärd, då H:s Ex:ce dem derom anlitat. HH XXXII. 1: 299 (1787). Adlerbeth Ov. 194 (1818).
2) (†) refl.: dra sig undan (se draga undan 2 b) (ngt), avlägsna sig från (ngt); särsk. med avs. på skyldighet o. d., övergående i bet.: (söka) komma undan l. smita från (jfr draga undan 2 b slutet); äv. dels utan obj., dels med obj. ersatt av prep.-bestämning inledd av (i)från l. för; jfr undan-dra 2. Thå the komo vndroogh han sigh och skilde sigh j frå the(m). Gal. 2: 12 (NT 1526). Att effter som Gemene Allmogen hafwa samptycht till .. Qvarnetullen; Dy kunne eij heller Ridderschapet och Adelen undraga sigh derifrån. RARP 2: 21 (1633). Så må ingen wara så dierf at sig undraga för god ordning och ärbar lefnad, der han icke will wara nåden förlustig. KKD 12: 436 (1712). Åtminstone är det i wåra ögon nog klart, at bemälte bönder intet böra få undraga sig, at .. förbätra sin Soknekyrckja. Hallman Blacksta 133 (i handl. fr. 1755). Adlerbeth HorOd. 67 (1817).
3) (†) fördra (se fördraga, v.2 4 b) (ngn l. ngt), ha fördrag(samhet) l. överseende med; äv. (äv. med saksubj.): uthärda l. stå ut med (jfr fördraga, v.2 4 a); äv. med obj. ersatt av prep.-bestämning inledd av prep. med (jfr fördraga, v.2 4 b slutet) (jfr slutet). Skolom och wij som stadughe äro vmdragha theras skröpligheet som swaghe äro. Rom. 15: 1 (NT 1526). Skal man slijke Sällar vndraga? Schroderus Waldt 60 (1616). Han dricke .. kalt Watn, om Magan thet lijda och vnddraga kan, ty thet allena lindrar Wijnetz heetzigheet. Hildebrand MagNat. 48 (1650). För min skull wil jag undraga med ditt oförstånd. Borg Luther 1: 416 (1753). Thomander Pred. 2: 379 (1849). särsk. (†) i uttr. unddraga ngt med ngn, ha fördrag med ngn för ngt. Han skal offta skona och vndragha medh henne hennes skröpeligheet. Opetri Hb. B 3 a (1529). Lagerbring 1Hist. 4: 85 (1783).
-FALLA, -FLY, -FÅ, se d. o.
-FÖRA. [fsv. untföra; jfr mlt. entvōren, untvōren] (†) bortföra l. föra undan (ngn l. ngt) (jfr undan-föra); äv. med indirekt obj.: bortföra (ngn l. ngt) från (ngn). Hertogarna .. brukade then lempa at the läte undföra all fetalie ther hären skulle dragha fram. Lpetri Kr. 89 (1559). (Han) war öffuer eens medh henne, at han henne sinom brodher vndföra skulle. Perici Musæus 3: 133 a (1582).
-GÅ, se d. o.
-GÖMMA. (†) gömma undan (ngn l. ngt); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr undan-gömma. Feltis Oluff Michilsonn .. sack till 3 march för thet han vndgomde sin hesth. BtFinlH 2: 156 (1561). Jägarns / Slugt undgömda försåtliga garn. Adlerbeth Ov. 276 (1818).
-HÅLLA. (†)
1) (†) till 1: undanhålla l. gömma undan (ngn l. ngt) (för ngn); jfr enthålla 1. Szå betacke wij eder storlige, atj same tidender ecke wille for oss wndholla. G1R 9: 135 (1534). Adlerbeth Ov. 156 (1818).
2) (†) till 2; särsk. refl.: försörja l. livnära sig; jfr underhålla 2. Efter landett ther vm kringh är så förderfwett, att krigsfolckett ther icke kann vndtholle sigh. HSH 36: 258 (1580). UrkFinlÖ I. 1: 132 (1597).
-KOMMA, se d. o.
-LEDA. [fsv. untledha sik; jfr mlt. sik entledigen] (†) refl.: fria (se fria, v.1 10) l. rentvå sig (från en beskyllning l. misstanke o. d.), bevisa sin oskuld; äv. dels: befria sig (från plåga l. fara o. d.), dels: rättfärdiga l. ursäkta sig, dels: slingra sig (undan); särsk. med bestämning inledd av prep. (i)från l. för l. före, betecknande det man beskylls osv. för resp. plågas osv. av resp. slingrar sig undan från; äv. tr. (se slutet). Monge sware saker äre hannom förre lagde för hwilke han seg ingelwnde kwnde laglige wnledhe. G1R 3: 223 (1526). O Syndare .. merk granneliga, ifrån hwad pijna och fara tu kant vndleeda och frija tigh. PJGothus Savonarola SyndSp. J 7 b (1593). Ändoch han i förstonne sökte til allahanda undflychter, wiliandes sigh undleeda och uhrsechtas, så war (osv.). Girs E14 98 (c. 1630). Ther til Macarius (illisteligen at vndledha sigh) swarade: Jagh sägher icke (osv.). Schroderus Os. 2: 334 (1635). Han wille bewissa honom .. något i kyrckio ordningen som han skulle sigh ifrån eij vndledha. ÅngermDomb. 1641, fol. 170. särsk. (†) med obj. bestående av inf.-uttr. l. att-sats, betecknande det man beskylls osv. för. DiplDal. 2: 218 (1534). Kan sigh någhon undleda, at icke hafwa warit medh them andre deel-achtigh, vthan heller emoot sagdt, wari saaklöös. Schmedeman Just. 204 (1621).
(2) -LÅTA. (numera bl. tillf.) underlåta (ngt); särsk. med obj. bestående av inf.-uttr.; förr äv.: underlåta att meddela (ngn ngt), förtiga (ngt för ngn). (Rådsherrarna) hafve .. icke kunnat undlåta att giöra deras påminnelse .. och försee sig, att det må optagas i den bäste mening. HT 1916, s. 187 (1597). Dernäst hafver jag E. N:d med denne occasion tienstligen icke velat undlåta, at her vid grufuan .. alt vel tilståår. OxBr. 11: 110 (1642). Sverige har undlåtit att meddela EU-kommissionen vilka åtgärder som har vidtagits. DN 13/10 2006, s. A11.
-LÖPA. [fsv. untlöpa; jfr mlt. entlōpen] (numera mindre br.) löpa l. springa bort l. iväg från (ngn l. ngt) (jfr entlöpa); äv. abs.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., med förbleknad bet. av löpande: undfly (se d. o. 1), äv. (med huvudsaklig tanke på handlingens resultat) övergående i bet.: undkomma l. undgå, särsk. med avs. på död l. straff o. d.; jfr -ränna, -springa o. undan-löpa. Til at vndlöpa dödhen. Psalt. 68: 21 (öv. 1536). Nu kan hund som galin är undlöpe, så att hin som hund åtte eij kan honom ihiälslå. Lagförsl. 236 (c. 1609). Dhen illa giör, han vndlöper intet straffet. Grubb 627 (1665). Det var .. Ygge från Bläsmåla, som alltid kunde undlöpa sina förföljare. Moberg Rid 51 (1941).
-RYCKA. [fsv. untrykkia; jfr mlt. entrucken] (†) rycka undan (se rycka undan 2 a) l. bort (ngt) från (ngn), ta ifrån (ngn ngt), äv.: rädda (ngn) från (ngn); äv. refl.: rycka sig loss (från ngt) (jfr rycka undan 3); jfr undan-rycka. For slika saker skul, wndrycthe syg Danmarcks rikitz Inbyggere wndhan hans lydn ock herrewälle. G1R 3: 142 (1526). En föreställning .. att genom förbannelse det förbannade föremålet undryckes menniskornas sinnen. SvLittFT 1836, sp. 478. Se nu till, hur allen .. / folket och staden du kan undrycka den hotande faran. Johansson HomIl. 17: 145 (1848).
-RYMMA, äv. -RÖMMA, -ning. [fsv. untryma; jfr mlt. entrūmen, unrūmen] (†) rymma sin väg, rymma bort (ngnstans l. ngnstans ifrån); äv. tr.: rymma bort l. undan från (ngn l. ngt), äv.: komma bort från, undkomma; jfr rymma I 6 a o. undan-rymma, v. 2. Huar han wildhe wndt ryma in moth then landzsendhe. G1R 3: 259 (1526). Mitt Fängelse thet Grymma / Thet iagh ey kan vndrymma. Wivallius Dikt. 93 (1634). De sku mig ey undrömma. Dahlstierna (SVS) 316 (c. 1696). Swedberg Ordab. (1725).
-RYMME. [delvis till -rymma] (†) tillflykt (se d. o. 2), tillflyktsort; särsk. i förb. med söka l. ha; jfr undan-rymme, undflykt 3. När tå the Svenske ladhe them så hårdt effter, at the intet undryme hafva kunde, skulle the (osv.). LPetri Kr. 29 (1559). (Utmärkande för strömmingen är) at den söker hål och undrymme hvarest han kan. VetAH 1748, s. 131. Lindfors (1824).
-RÄNNA. [jfr mlt. entrennen, untrennen] (†) springande komma undan l. (und)fly; jfr ränna, v. 9 a ε, o. -löpa, -springa. RA I. 4: 229 (1597). Förrän våre kunde hinna effter, fick han en slaghbom igen och därmed tijd att unränna. AOxenstierna 4: 374 (1629).
(2) -RÄTTA, -else, -ning. (†)
1) (†) underrätta (ngn). Rääf Ydre 1: 312 (i handl. fr. 1556). H:r Præsul undrätter Östen widare hwarföre han är stämbder. HärnösDP 1693, s. 15. KKD 10: 175 (1710).
2) (†) undervisa (ngn). Tiällmann Profvis. B 1 b (1692). Om söndagarna vndrättar (han) gossarna i Scholan uti sången. HärnösDP 1695, s. 477.
-RÖMMA, se -rymma.
-SE, -else (†, Lagerbring 1Hist. 1: 85 (1769), Björkman (1889)). [jfr d. undse sig, mlt. (sik) entsēn, untsēn, t. sich entsehen]
1) (†) i fråga om att hysa betänkligheter l. blygas o. d., dels refl., särsk. i uttr. undse sig för ngt, hysa betänkligheter l. dra sig l. blygas för ngt, dels ss. vbalsbst. -ende (jfr 2 slutet), särsk. i uttr. ha undseende att (göra det l. det), dra sig l. blygas för att (göra det l. det). Möller (1790). Holmbergsson hade ej haft undseende att offentligen förklara mig irrlärig. Reuterdahl Mem. 76 (1858). Det vill .. synas, som Hr Berg under sina enskilda bemedlingar sökt utbreda samma föreställning, som han icke undsett sig för att söka bibringa Kongl. Maj:t. StatistT 2: 140 (1864). Andersson GrDram. 125 (1890, 1910).
2) († utom i slutet) ha l. visa överseende l. fördragsamhet l. hänsyn l. mildhet o. d., särsk. i uttr. undse med ngn l. ngt, ha överseende l. fördragsamhet med l. bortse från ngn l. ngt; äv. tr.: överse med l. fördra l. bortse från (ngt); särsk. i p. pr. i substantivisk anv. (se slutet). (Jag) hoppas för öfrigt att wi med hwarandra undse alla lapsus lingvæ. AdP 1789, s. 153. Den största beskjedeliga delen af folcket, som mäst häldre undser och ursäcktar än straxt åtalar mindre händelser. VDAkt. 1790, nr 523. (G. III) som, af opartisk aktning för .. (Thorilds) snille, undsåg med den något obändiga naturalismen af både hans diktlära och statslära. Atterbom Siare 5: 24 (1849). Auerbach (1915; angivet ss. föråldrat). särsk. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) ss. vbalsbst. -ende, särsk. i uttr. dels ha undseende med (förr äv. för) ngn l. ngt, ha överseende l. fördragsamhet med ngn l. ngt, dels av undseende för ngn l. ngt, av hänsyn till ngn l. ngt. Den politiska mildhet at respectera hvart och et raisonneradt misnöje i det Allmänna, och at hafva undseende äfven med de icke raisonnerade. Thorild (SVS) 6: 232 (1793). Haf undseende för min ungdom, fader. Rydberg Ath. 348 (1859). Han hemställde, att hans anmälan icke av undseende för polismästaren .. måtte nedläggas. Staf PolisvSthm 413 (1950).
-SEGLA. [jfr mlt. entsegelen] (†) segla iväg, avsegla. G1R 9: 166 (1534). The Lübeska kastade vth hwad the innanbordz hade .. och vndseglade. Girs G1 144 (c. 1630).
-SKYLLA, -SLIPPA, se d. o.
-SLÅ. [jfr ä. d. undslå, mlt. entslān] (†) refl.: avböja l. betacka sig för (ngt). Leckvell haffuer han sedhan aldeless sig unslagedh mitt ungenge. HT 1909, s. 171 (1633). Weibull o. Tegnér LUH 1: 50 (1868).
-SLÄPPA. (†) släppa iväg (ngn). Wort hon icke vthaff gerningo(m) rettferdughat thå hon vndfick sendningabodhen och vndslepte them en annan wägh vth? Jak. 2: 25 (NT 1526). Schmedeman Just. 841 (1683).
-SPRINGA. [fsv. untspringa; jfr ä. d. undspringe, mlt. entspringen] (†) springa l. fly undan l. bort från (ngn l. ngt); äv. abs.; jfr -löpa, -ränna. Han är vndsprungen såsom een råå vthu nätit. Syr. 27: 20 (öv. 1536). Thet siste hugh wndsprangh hann. VadstÄTb. 162 (1592). Schultze Ordb. 4824 (c. 1755).
-STICKA. [jfr fd., d. undstikke, mlt. entsteken] (numera mindre br.) refl.: (bege sig undan o.) gömma sig (ngnstans l. för ngt), sticka sig undan (se sticka undan II), smita undan; äv. oeg., med saksubj.; jfr -stinga b o. undan-sticka 2. Adam vndstack sigh .. för Herrens Gudz ansichte, j bland trään j lustgardenom. 1Mos. 3: 8 (Bib. 1541). En rupie hade undstuckit sig mellan tyget och fodret i min väst. Cavallin Kipling Emir. 78 (1898). SAOL (1986).
-STINGA. [fsv. undstinga sik] (†) i fråga om undangömmande.
a) (†) tr.: gömma undan l. sticka undan (ngn l. ngt); jfr stinga undan 1, undan-stinga 1. Ath tu skulle liwgha för them helgha anda, och vndstinga sompt vthaff werdhit för åkren. Apg. 5: 3 (NT 1526). Förrän man .. (barnet) får ur våra armar rifva, / Lät honom än en gång af mig undstungen blifva. Murberg Racine Ath. 45 (c. 1776).
b) (†) refl., = -sticka; jfr stinga undan 2, undan-stinga 2. G1R 1: 60 (1523). Han .. (blev) anfallen, så att han hemligen måste undstinga sig. Hallenberg Hist. 2: 568 (1790).
-SÄGA, -SÄGN, -SÄTTA, -VIKA, se d. o.
-VÄG. [jfr ä. d. undvej; möjl. bildat efter mönster av ut-väg] (†) utväg; tillflykt (se d. o. 1). Effter som Muskowiterne sökte alla vndwägar at wägra Konungen the Orter och Fästningar, hwilka the .. plichtige wore Kongl. M:t at inrymma. Widekindi KrijgH 492 (1671). (Det sjuka förnuftet) är .. myket snellt til at finna hol och vndwägar för hwart och ett hugg och slag. Rydelius Förn. Föret. § 10 (1718, 1737).
Spoiler title
Spoiler content