publicerad: 2011
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
UPP-FÖRA, -else (†, Phrygius HimLif. 43 (1615), Kellgren (SVS) 5: 385 (1791)), -ing (numera mindre br., König LärdÖfn. 5: 248 (1747), Schulthess (1885)), -ning (numera mindre br., Bergv. 1: 335 (1684), Schulthess (1885)), -sel (se avledn.); -are (numera bl. tillf., Schultze Ordb. 1255 (c. 1755)). [fsv. upföra. — Jfr upp-förande]
1) (†) till 1: föra l. forsla l. leda (ngn l. ngt) i riktning uppåt; äv. intr., om trappa l. väg o. d.: leda upp; äv. mer l. mindre bildl.; äv. refl.: ta sig upp, lyfta. (Jesus) vpfördhes j himmelen. Luk. 24: 51 (NT 1526). Sylvius Curtius 301 (1682; refl.). Jordens upförning utur the diupaste igenfalne rummen (i gruvan). Bergv. 1: 335 (1684). I Holland är almänt, at upföra watn genom pumpar, som drifwas af wäder. Gadd Landtsk. 2: 273 (1775). Branta sandstenstrappor uppföra till dessa ingångar. Brunius Metr. 60 (1836). WoH (1904).
2) till 1 e, med avs. på (del av) byggnad l. byggnadsverk o. d.: bygga, uppbygga, anlägga; äv. (äv. med avs. på staty l. monument o. d.): resa, uppställa, sätta upp; äv. mer l. mindre bildl.: bygga upp, skapa. (Simon) vp förde grunden än en gong så högt. Syr. 50: 2 (öv. 1536). Skilliemurarnes op förande hindrar Eldens framgång. Josephson Tessin 2: 58 (i handl. fr. 1714). Man ser icke .. att vår nuvarande statsförfattning icke kunnat uppföras, om ej de aristokratiska grunder, hvarpå föregående regeringsformer hvilade, blifvit .. undanröjda. Järta 2: 298 (1824). (Hoby kyrka) är uppförd af huggen kalksten. Brunius SkK 131 (1850). För fem år sedan beslutade kommunfullmäktige i Göteborg att hedra Raoul Wallenberg genom att uppföra ett minnesmärke. GT 24/2 2006, s. 6. jfr ny-uppföra o. o-uppförd.
3) (numera bl. tillf.) till 2: föra (ngn l. ngt) i riktning mot norr l. inåt landet l. till en central plats o. d. Rääf Ydre 1: 309 (c. 1550). Ingen fremmande får upföra något Gods i Staden .. utan behålle det i sina Bodar til desz det försåldt är. PH 1: 288 (1720). Uppföra säd till Norrland. Sundén (1892).
4) (†) till 7: föra (ngn l. ngt) (till större rikedom l. anseende l. förstånd o. d.); upphöja. Vppå sådant sätt .. opförde Rudolfas .. sitt tilförende medelmåttige huus til stoor Rijkedom och Anseende. Brask Pufendorf Hist. 308 (1680). LBÄ 4: 37 (1797).
5) [jfr motsv. anv. av ä. d. opføre] (†) till 7 c: leda (ngns) fostran l. utbildning; äv.: driva upp (växt). Det någon annan tienlig och skickelig Person kunde blifwa förordnad som .. Församblingens ungdom som sig bör informerar och upförer. VDAkt. 1737, nr 109. Så osäkert det är at upföra den (dvs. kaprifolium) af frön, så lätt sker desz fortplantning då stielken om wåhren nedböjes och fästes i jorden. Fischerström 4: 17 (1792).
6) (†) till 8 a: föra l. leda (ngn) inför myndighet l. maktperson o. d.; särsk. (äv. med indirekt personobj.) i fråga om audiens hos kunglig person. J ære .. then wij haffua högt wpsath och then wij haffue mesth lathit oss wpföre. G1R 2: 96 (1525). K. Stephan skickade .. til Sverige en Ambassadeur .. som til företräde upfördes af Clas Bielke. Dalin Hist. III. 2: 68 (1762). De anklagade inhämtades från sina gods och uppfördes inför konungen, hertigen och adeln. Fryxell Ber. 4: 120 (1830).
7) till 8 b, i fråga om beteende; vanl. refl.: bete sig, uppträda; förr äv. med predikativ: visa sig; äv. pregnant: bete sig väl l. uppträda som sig bör (enl. i samhället l. sällskapslivet gängse normer); förr äv. tr., med avs. på levnadssätt o. d.: föra (se d. o. 15 c). J afseende til sina ungdoms väl fattade studier ock upförda leverne. VDAkt. 1724, nr 390. Upföra sig takksam emot däm, som dät förtiänt. Schultze Ordb. 1255 (c. 1755). Härtills .. har han uppfört sig väl. Moberg Gr. 279 (1815). Nu måste hon uppföra sig och vara artig och tacksam. Born RopSten. 209 (1991). Hon (dvs. en båt) tål mycket vind, och om man bara minskar seglen i tid så brukar hon uppföra sig på ett tryggt sätt. Anderson Brev. 564 (2004).
8) till 8 b, framföra (skådespel l. dans l. musik o. d.); med avs. på skådespel o. d. äv.: sätta upp, iscensätta; med avs. på dans l. lek o. d. äv. närmande sig l. övergående i: utföra. Hr von Olthof .. (framhäver) at Comedier, när de på et anständigt sätt upföras, hafva sin goda nytta med sig. 2RARP 10: 474 (1739). Omsider uppföra de åtskilliga kämpalekar. Ling BlotSven 123 (1824). (De) uppförde så mycken symfonimusik, att jag tyckte mig nästan vara lefvande kommen in i en basfiol. De Geer Minn. 1: 1 (1892). Sin första pjäs, ”Miraklet”, gömde .. (P. Hallström) i en novellsamling. Tydligen gjorde han inga anspråk på att den skulle uppföras. 3SAH LXIX. 1: 41 (1960). jfr o-uppförd.
9) till 8 e: anteckna (ngn l. ngt), uppteckna, registrera; äv.: sätta (upp), särsk. i sådana uttr. som uppföra (ngn l. ngt) på förslag (se förslag, sbst.3 1 f), uppföra (ngn l. ngt) på stat (jfr stat, sbst.3 III 4 c α, β), uppföra (ngt) på (ngns) räkning (se räkning, 1 d ϑ); äv. (i sht förr) i utvidgad anv.: anföra, nämna, ta upp; förr äv.: uppge. Att den (dvs. referendarien) opå Finska cantzlijstaten skall blifua med opförd. OxBr. 3: 502 (1638). Hwilka .. besannadhe, att den Relation och berättelsse, som Kyrkioherden .. uthi deras närwaro upfördt .. är rätt och sandfärdigh. VRP 1695, s. 156. Capris-sauce .. som ibland fisk-saucer står upförd. Warg 283 (1755). Då alla (stridigheter) ej här kunna uptagas, måste man åtnöjas, at blott upföra de mäst bekanta. Möller Kyrkoh. 431 (1774). För Universitetet hade Regeringen uppfört 29,000 (specieriksdaler); derå afprutades 3000. Palmblad Norige 331 (1846). Han säljer inga fiskar eller skaldjur som finns uppförda på listan över utrotningshotade. KvällsP 31/10 2005, s. 20.
Avledn.: uppförsel, r. l. m. l. f.
1) (†) till -föra 1, 3: förflyttning uppåt; i sht om transport av varor. Prophetens Eliæ vpförsel til himbla. Emporagrius Oxenstierna 9 (1655). Saltetz upförsel kring landet. Polhem Bet. 2: 10 (1721). Björkman (1889).
2) (†) till -föra 7: uppförande (se d. o. 1). Tilas Ant. 1: 32 (1765). Må desses tal, åtbörder och upförsel förråda österlänningens smak. Cavallin Herdam. 5: 124 (i handl. fr. 1799). —
-FÖRANDE. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pr. uppförande se -föra. [vbalsbst. till upp-föra o. föra upp]
1) motsv. -föra 7: beteende, uppträdande; särsk. dels i fråga om ngns uppträdande mot ngn, dels i fråga om ngns uppträdande (vid visst tillfälle l. i allmänhet) enl. i samhället l. sällskapslivet o. d. gängse normer; förr äv. i fråga om de yttre formerna (ss. klädsel o. d.) för ngns uppträdande. Och ombeflita sig .. (kungen) at .. medelst ett jämlikt och oförwiteligit opförande aldrig gifwa deras wänner skiälig orsak at klaga, det de .. handla emot Tractater och Förbund. Stiernman Riksd. 2589 (1727; läst i orig.). Emedan .. (översten) genom sina försvagade villkor vore alldeles urståndsatt till ett anständigt uppförande .. skattade (sekreta utskottet) för sin del (osv.). 2RA 3: 213 (1731). I allmänhet förstår jag mig icke på edert uppförande emot Höijer, ett uppförande hvaröfver han ofta klagat. BrefNSkolH 242 (1811). Bra och dåligt uppförande kring matbordet är ämnet i ”Föräldratids” första program. DN 23/10 2000, s. B12. särsk. (förr) om skolelevs uppförande för vilket betyg utfärdades. FörslSkolordn. 1817, s. 21. Bedrövade fäder fingo i terminsbetygen skåda både C och D i vitsorden för uppförande och vandel. MinnSvLärov. 2: 189 (1928).
2) motsv. -föra 8: handlingen att framföra ngt (inför publik), iscensättning o. d.; äv. konkretare om enskilt tillfälle då ngt framförs. Schultze Ordb. 1255 (c. 1755). (Sjukdom medförde att) då huset var utsåldt vid upförandet af en ny pjes, (måste) inträdesafgifterna återlemnas. Beskow Theat. 1832, s. 14. 1649 års skolordning ålade lektorerna i historia att öfva ungdomen i uppförande af de latinska skaldernas komedier. Annerstedt UUH II. 2: 416 (1909). (Hon) har vid flera tillfällen .. framträtt som solist vid uppföranden av större musikverk. DN 26/7 2005, s. A18.
Ssgr: uppförande-betyg. till -förande 1: betyg avseende (i sht skolelevs) uppförande. Verd. 1886, s. 127. I afgångsbetyget efter aflagd sjöofficersexamen skall såsom uppförandebetyg ingå medeltalet af de tjugufyra senast erhållna månadsbetygen i uppförande. SFS 1911, nr 59, s. 22.
-kod. [jfr eng. code of conduct] till -förande 1: vedertaget normsystem rörande (länders l. företags o. d.) uppträdande i vissa sammanhang l. situationer. Den nya uppförandekoden (borde) innehålla krav på vissa regler för hur företagen skall uppträda när de etablerar sig i ett nytt land. SvD 9/1 1976, s. 19.
-praxis. [jfr t. aufführungspraxis] mus. till -förande 2: (studiet av) normer, regler o. sedvänjor rörande viss (vanl. ä.) musiks l. musikstils o. d. praktiska utförande. SvNaturv. 1966, s. 330. NE (1996).
-rätt. till -förande 2: laglig rätt att uppföra visst litterärt l. musikaliskt verk. Det originalsceneri, som vanligen .. åtföljer själfva stycket, då det kontraktligen inköpes med uteslutande uppföranderätt. Josephson Teaterregie 37 (1892).
Spoiler title
Spoiler content