UTERUS ɯ4terus, sbst. oböjl., r. l. m.
Etymologi
[liksom d., t., eng. uterus, fr. utérus av lat. uterus; sannol. samhörigt med sanskr. udára, buk. — Jfr UTERIN]
(i fackspr.) hos människa l. djur: livmoder. Pfeiffer (1837). En av mina japanska sagesmän hade vid två olika tillfällen påträffat havsutterhonor i juni månad med vardera två ungar i uterus. FoFl. 1931, s. 132. Karlson redogjorde för hur han genom att instillera sperma i vagina påvisat prostaglandinets motilitets-befordrande effekt på uterus. Bergstrand SvLäkS 323 (1958).
Ssgr (i fackspr.): UTERUS-CANCER. cancer i livmodern, livmodercancer. Wernstedt 348 (1935). —
