[jfr d. utensilier, t. utensilien, fr. ustensile; ytterst av mlat. utensilia, förnödenheter, n. pl. av lat. utensilis, användbar, brukbar, till uti, nyttja, bruka (se UTILITET)]
tillbehör l. utrustning l. verktyg l. redskap (för visst ändamål); särsk. ss. senare led i ssgr. RP 9: 463(1642). Mentes att hennes begäran om de utensilier icke kunde bejakas, uthan heller att henne gofves någre skeppundh koppar till sådant smide. RP 10: 571(1644). Kläder, böcker, borstar och flaskor, samt en mängd andra utensiler. Wingård Minn. 2: 82(1846). I kemiska laboratoriet erhåller hvarje elev en uppsättning af profrör och erforderliga utensilier. TT 1894, Allm. s. 3.— jfr RAK-, RES-, RIT-, RÖK-, SJUKVÅRDS-, SKRIV-, SPORT-UTENSILIERm. fl.
