VÅRDSLÖSA vå3rds~lö2sa l. vor3s~, förr äv. VÅRDLÖSA, v. -ade ((†) ipf. -te Richardson Krigsv. 1: 164(1738); p. pf. -t RARP 4: 587(1651: wårdlöste, pl.)); förr äv. VÅRDSLÖSAS, v. dep. -ades; vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Lind(1749)).
Ordformer
(vårdlös- (w-) 1651–1747. vårdslös- (w-) 1687 (: förwårdzlösar) osv. -a 1651 (: wårdlöste, p. pf. pl.) osv. -as 1747–1958)
Etymologi
[avledn. av VÅRDSLÖS; böjningen efter 2 konjugationen beror sannol. på anslutning av efterleden till LÖSA, v.]
vara vårdslös med (ngt l. ngn), försumma (se d. o. 4); missköta l. vansköta; vanvårda; negligera l. nonchalera; äv. [möjl. med viss anslutning av efterleden till SLÖSA, v.1] med mer l. mindre framträdande bibet. av slösande l. ödslande; äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med (förr äv. om), förr äv. ss. dep. Vårdslösa sitt arbete, sitt yttre. Vårdslösade gravar, finanser. Föräldrarna låtandes sine barn wårdlöste uthi sine förste åhr. RARP 4: 587(1651). Jag må icke rädas för andras misshag och motsägelse än theras, som .. wårdlösas om sitt fäderneslands beröm och heder. Schück VittA 5: 68(i handl. fr. 1747). Vid ett af dessa tillfällen, ådrog han sig en förkylning, och vårdslösade dess följder. 2SAH 10: 203(1822). Denna unga monarch war ej utan hufwud; men hans uppfostran wårdslösades i högsta grad. Ekelund NAllmH II. 1: 129(1838). Merendels låter man henne (dvs. påfågelhönan) ej sjelf rufva sina ägg, emedan hon vårdslösar dem, och isynnerhet vårdslösar de späda ungarna genom sitt ideliga uppflygande på höga ställen. Nilsson Fauna II. 2: 9(1858). Han uppehöll sig ännu någon dag på orten, varunder han vårdslösade med stora penningsedlar. SvD(A) 12/8 1932, s. 3. Han var inte girig efter pengar, gav mycket åt de fattiga, men vårdslösade sig själv. DN(A) 16/9 1956, s. 3.— jfr FÖR-VÅRDSLÖSA.
Särsk. förb. (†): VÅRDSLÖSA BORT. vårdslösa (ngt) så att det går förlorat. Polhem Test. 83(c. 1745). Et folk .. som til ersätning af hwad det sielft wårdslösar bort, måste rikta en hushållsaktigare granne. SamlRönLandtbr. 2: 69(1777).
