publicerad: 2019
VÅRDSLÖS vå3rds~lö2s l. vor3s~, förr äv. VÅRDELÖS l. VÅRDESLÖS l. VÅRDLÖS, adj. -are; adv. -T.
Ordformer
(vorde- i avledn. 1557 (: vordelösheet). vorenss- i avledn. 1697 (: vorensslösshet). våls- (w-, -åh-) 1635 (: vålslöso)–1678. vård- (w-) 1617–1764. vårde- (w-) 1663–1696. vårdes- (u-, w-) 1582–1679 (: wårdes lööszheet). vårds- (w-, -dh-, -z-) 1661 (: Wårdzlösa) osv. vårs- (w-, -sz-) 1681–1741. warens- 1657. woldss- i avledn. 1675 (: woldsslösshett). words- 1738 (: wordslöshet)–1746. woren- i avledn. 1697 (: worenlössheet). worns- i avledn. 1698 (: wornslöösheet). wurenss- 1671. wåhles- 1662. wårdens- 1714. wåål- 1640; se för övr. LÖS)
Etymologi
1) (†) om person: som är utan tillsyn l. omvårdnad l. beskydd; värnlös; äv. om ngt sakligt. Then borttagne (dvs. förlamade) lågh wårdeslös, och kunde sigh siälffuer intet hielpa. PErici Musæus 2: 296 b (1582). Dett iagh såssom andre fattighe wårdlöse Prästeänckior .. obehindrat nådhåhr .. måtte behålla. VDAkt. 1658, nr 149. Hwilken koo gick wårdzlöös och ingen achtade henne. VRP 1689, s. 455. Efter som Apotheket på then händelsen (dvs. om den anställde reste bort), ble(fwe) wårdslöst lämnadt. HdlCollMed. 15/4 1750. Betsy sitter vårdslös och leker för sig med någon granlåt. Envallsson Kung. 36 (1784). Oscar II 2: 205 (1859, 1887).
2) om person (l. företag l. institution o. d.): som inte ägnar erforderlig l. tillbörlig tillsyn l. uppmärksamhet l. omsorg åt ngt l. ngn, oaktsam l. ovarsam l. oförsiktig; slarvig l. försumlig; nonchalant; äv. mer l. mindre liktydigt med: lättsinnig (i sht förr äv.: självsvåldig); särsk. dels i förb. med prep.-uttr. inlett av med (förr äv. om) angivande vad l. vem oaktsamheten osv. gäller, dels (i ä. juridiskt spr.) i uttr. vårdslös gäldenär; jfr 3 o. OVÅLIG, adj.2 3, OVÅRDSAM 3. Vårdslösa trafikanter. Vara vårdslös med pengar, med sanningen. Hoo finnes så Wårdeslös om sin eghen wälferd .. at han icke skulle .. see til hurw han kunde förswara sigh. Paulinus Gothus MonTurb. 78 (1629). Är Klockaren odugelig, laat, wårdzlöös och geenwördig, emot Kyrckioherden (avsätts han). Kyrkol. 24: 33 (1686). Så flitig Har-honan är at skaffa många ungar til Werlden, så wårdslös och försummelig är hon ock at ansa ock upföda them. Orrelius Diurr. 17: 7 (1750). Den försummelige gör icke hvad han bör göra; den vårdslöse gör det icke med omtanka. Den försummelige Professorn håller inga föreläsningar; den vårdslöse håller dem utan nödig förberedelse. Lidbeck Anm. 333 (1798, 1830). Dömd .. att såsom vårdslös gäldenär straffas med 2 månaders fängelse. 1NJA 1874, Utsl. s. CXII. En man med hjärtat utanpå rocken, vårdslös och älskvärd. Ruin VälMött 28 (1938). Ett Europa med hög arbetslöshet, vårdslösa banker, människor på flykt och stora statsskulder. SvD 17/9 2014, Bil. s. 2.
3) i mer l. mindre överförd anv. av 2, om handling(ssätt) l. handhavande l. beteende o. d.: som vittnar om l. är uttryck för oaktsamhet l. oförsiktighet l. slarvighet l. nonchalans, äv. lättsinne (i sht förr äv. självsvåld); särsk. (i sht jur.) i uttr. angivande att lagstridig l. brottslig handling orsakats av oaktsamhet osv., särsk. i uttr. vårdslös skatteuppgift; ss. adv. ngn gg äv. närmande sig l. övergående i rent förstärkande bet.: omåttligt l. våldsamt (se VÅLDSAM 3 b; jfr OVÅLIG, adj.2 4). Vårdslös körning, passning. Vårdslös hantering av kemikalier. Bookhollaren (skall) .. låta hafwa en noga .. vpsicht medh .. dem som Spannemåhlen af Bönderne emottaga, att dermedh icke wåhleslöst omgåes. LReg. 409 (1662). Så lefwa wij och här lijka såsom i Sömn och Dröm, i wårdlösa och säkra inbillningar om wår Christendom. Ekman Siönödzl. 46 (1680). Skogens vårdslösa handhafvande. Kalm VgBah. 117 (1746). Resor, spectacler, jagthundar, hästar, vin, alt användes, för at fylla tomheten af et vårdslöst och ogagneligt lif. LBÄ 5–6: 16 (1797). (Plåtslagaren) började vid denna tid supa vårdslöst, föll en dag ned från ett tak och slog ihjäl sig. Åter ett rop 18 (1913). (Han såg) en herre skala en banan och vårdslöst slänga från sig skalet på trottoaren. Johnson Kommentar 5 (1929). Mannen står .. åtalad för skattebrott, alternativt vårdslös skatteuppgift. NorrbK 9/9 2009, s. A9. — särsk.
a) i fråga om klädsel l. utseende o. d.; äv. närmande sig bet.: ovårdad (se d. o. 2 a); jfr OVÅLIG, adj.2 3 c, OVÅRDSAM 3 b. Deras nedre kropps delar, blifva ock ofta förkylde genom en vårdlös klädebonad. Westerdahl Häls. 470 (1764). En engelsk slöja eller voile .. som knytes vårdslöst under hakan. KonstNyhMag. 1: 32 (1818). En vårdslöst klädd man i studentmössa. Söderberg MBirck 105 (1901). En kvinna med vårdslöst yttre och flammande rött hår. DN(A) 31/5 1928, s. 30. Lång, smärt, ljus, med en vårdslös charm. Boye Ast. 61 (1931).
b) i fråga om språkligt uttryck(ssätt); äv. närmande sig bet.: ovårdad (se d. o. 2 b); jfr OVÅLIG, adj.2 3 d, OVÅRDSAM 3 c. Vårdslös ton, handstil. Enhwar .. lär ofelbart medgifwa, at detta latinska språketz wårdlösa handterande giör mycket hinder uti rätta wältalighetens flor. Lagerbring Skr. 84 (1750). Pennan flyger vårdslöst och uttrycker mera den tidens samtalsstyl än ett ansadt författarespråk. 2SAH 34: 172 (1861). Bildadt, men ledigt och otvunget (kanske t. o. m. en liten smula vårdslöst) samtalsspråk. Cederschiöld Skriftspr. 45 (1897). Varje vårdslöst eller otydligt uttal skall vi bekämpa eller förfölja. 3SAH LXIII. 1: 16 (1952). Lite vårdslöst kan man säga att gröna druvor ger vita viner och blå druvor ger röda. FaluKurir. 6/7 2002, s. 7.
Avledn. (till 2, 3): VÅRDSLÖSA, r. l. f. (†) vårdslöshet; särsk. i uttr. av l. (i)genom (ngns) vårdslösa, av l. genom (ngns) vårdslöshet. Schroderus Hoflefw. 179 (1629). Om rijket igenom ens eller annars vålslöso och försummelse uthi någon fara och skada råkar. RP 5: 53 (1635). Om itt Barn aff wårdlösa skulle döö bort förr än thet blifwer döpt, så håller man thet .. för en gruflig ting. Ekman Siönödzl. 8 (1680). Här sir det fula vårdslöst ut, och har två fel fulhet och vårdslösa och ingen merit. CAEhrensvärd Brev 2: 345 (1799). —
VÅRDSLÖSA, v., se d. o. —
VÅRDSLÖSHET, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att vara vårdslös; oaktsamhet l. oförsiktighet; slarv(ighet) l. försumlighet; nonchalans; lättsinnighet; i sht förr äv. närmande sig bet.: självsvåld; äv. konkretare, om uttryck för l. handling som vittnar om sådan egenskap osv. (se särsk. b); jfr ovålighet 2, ovårdsamhet 2, vårdslösa, sbst. Vårdslöshet med eld, med fakta. Att um sådane nöttorfftige bygninger genom eders försumelse, oachtsamheet och vordelösheet bliffve icke udi alle måtte fordrede .. då (osv.). G1R 27: 6 (1557). Liggia hema tid effter annan, af kätia och wårdslöshet, ifrå Gudz hus. Swedberg Dav. § 8 (1713). Soldaternes tapperhet upprättade åter hvad Konsulns vårdslöshet hade förderfvat. Kolmodin Liv. 1: 287 (1831). Min far gjorde mig en afton förebråelser för min vårdslöshet, dels i min klädsel, dels i mitt sätt att skicka mig. Tegnér Armfelt 1: 12 (1883). En dag begick vaktaren en vårdslöshet och lämnade grinden ofullständigt stängd. Hallström Than. 35 (1900). jfr o-vårdslöshet. särsk.
a) i sht jur. om ss. lagstridig l. brottslig bedömd oaktsamhet osv., särsk. i sådana uttr. som (grov) vårdslöshet i trafik, vårdslöshet mot borgenärer, (grov) allmänfarlig vårdslöshet. Wårdslöshet wid Lagens efterlefwande. Nehrman JurCr. 15 (1756). N. dömdes till 2 månaders fängelse för vållande till annans död och grov vårdslöshet i trafik. BilskolLb. 45 (1959). Vårdslöshet mot borgenärer (föreligger), om en skuldsatt rörelseidkare för eget behov tar ut större belopp ur rörelsen än denna skäligen kan bära. NorstedtJurHb. 741 (1987). En kvinna misstänks för grov allmänfarlig vårdslöshet i samband med storbranden i Huskvarna i maj. JönkP 18/8 2016, s. 1.
b) till vårdslös 3 b, i fråga om språkligt uttryck(ssätt); särsk. konkretare. En fåfänga är det .. at de kunna blanda sitt modersmål med de länders ord, hwilka de öfwerfarit. Men .. man tager sådant nu för tiden .. såsom teckn af wårdslöshet. Sahlstedt CritSaml. 102 (1759). Det vackra, tankfulla och vemodiga poemet, som visserligen har några retoriska utväxter och några tekniska vårdslösheter men är allvarligt och djupt kändt. 3SAH 12: 378 (1898). Palme ådagalägger i sitt senare författarskap stundom stor vårdslöshet i detalj. HT 1955, s. 445.
Ssgr: vårdslöshets-brott. jur. till vårdslöshet a. Thyrén StrafflRef. 1: 161 (1910). Vållande till annans död är ett vårdslöshetsbrott med olika grader där man på något sätt orsakat en människas död. Metro(Sthm) 10/8 2012, s. 2.
-fel. särsk. (numera mindre br.) till vårdslöshet b; jfr fel I 3 c o. slarv-fel. Höijer 4: 479 (1798). Ytterst angeläget är det naturligtvis, att gränsen mellan vårdslöshetsfel och okunnighetsfel utstakas med mycken omsorg. Cederschiöld o. Olander Riktl. 65 (1916). —
VÅRDSLÖSLIGEN l. VÅRDSLÖSELIGEN, adv. (-eligen 1747. -ligen 1693–1737) (†) på ett vårdslöst sätt, vårdslöst. Så begå och laga, att intet eftersättjes eller wårdslöszligen hanteras af det, som Konungens och Rijksens Tjänst rörer. Stiernman Riksd. 2115 (1693). BoupptVäxjö 1747.
Spoiler title
Spoiler content