SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VAMPYR vampy4r, i bet. 1 m.//ig., i bet. 2 m. l. r., i bet. 3 m. l. f. (ss. ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(vampir 1806–1835. vampyr (w-) 1732 osv.)
Etymologi
[sannol. av t. vampir, vampyr (jfr äv. eng., fr. vampire), av serb. vampir l. annat slav. spr., ett i sydöstra Europa allmänt spritt ord av omstritt ursprung. — Jfr VAMP, VAMPYRISM]
1) enl. ä. utländsk folktro l. i fiktiv framställning: (vålnad av) död människa som (vaknar till liv om natten o.) (för att livnära sig) suger blod (medelst kraftiga hörntänder) av (sovande) människor (som därigm själva blir sådana (vålnader av) döda människor). Greve Dracula har länge varit den mest kände vampyren. Fürst Stobæus 76 (i handl. fr. 1732). Om ej mer de öppet dricka blod, / Vampyrer lika, de det hemligt suga. BEMalmström 6: 247 (1844). Vampyren suger de sofvandes blod; gräfver man upp liket, ligger det oförmultnadt och fullt af det utsugna blodet i grafven. Nilsson PrimRel. 28 (1911). Samtidigt suger Tekla som en vampyr den stackars Adolfs blod. 3SAH 50: 394 (1940). Det är mycket vampyrer .. i litteratur och på film just nu. GbgP 8/12 2011, s. 71.
2) zool. om (art l. individ av) den till fladdermusfamiljen bladnäsor hörande underfamiljen Desmodontinae (som livnär sig av blod), särsk. i uttr. egentlig vampyr, om (individ av) den härav vanligaste arten Desmodus rotundus (Geoffr.) (som suger blod av varmblodiga djur); förr äv. om andra slags fladdermöss som ansågs suga blod, särsk. dels om arten Vampyrum spectrum (Geoffr.) (enl. ä. zoologisk systematik förd till släktet Phyllostoma Geoffr.), dels om familjen Pteropodidae, flyghundar. Linné DelNat. 27 (1773). Utgifvaren håller troligt, at äfven desse (fladdermöss) äro Vampyrer. SÖdmann hos BBergius PVetA 1780, 2: 160 (1787). Flädermus-slägtet: hvaraf .. Vampyren eller den flygande Hunden (påträffas) i Indien, på Sunda-öarna och Moluckerna. Palmblad HbGeogr. 1: 44 (1826). Phyllostoma Spectrum. Vampyr. Stor som en Ekorre. Scheutz NatH 53 (1843). DjurVärld 11: 395 (1960).
3) [eg. bildl. anv. av 1] person som (hänsynslöst) utnyttjar l. utsuger annan; utsugare; äv. om ngt personifierat sakligt; ibland med mer l. mindre kvardröjande bet. av 1. Desse eder Inbildnings Vampyrer, som suga kraften utur RiksgäldsSedlarne. SP 1792, nr 33, s. 3. (Man måste tro) att literaturens vampyr, censuren, nu mera är ohjelpligen död och begrafven. Cygnæus 6: 291 (1867). De oundvikliga dusterna med .. alla förslagna värdshusvärdar och andra vampyrer. Solnedg. 2: 355 (1911). Hjälten är en stryktäck casanovaimitatör som kråmar sig för vampyrer med loja höfter. BonnierLM 1954, s. 399.
Ssgr (till 1, 3): VAMPYR-ARTAD. jfr arta V 3. ”Vetāla”, ett slags vampyrartat väsende. Landsm. XI. 1: 44 (1895). —
(1) -FILM. film om vampyr(er). ”Nosferatu”, den klassiska vampyrfilmen. Expressen 31/8 1990, s. 20. —
-KVINNA. kvinnlig vampyr. Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 430 (1915). Gautiers .. novell La Morte Amoureuse, vars huvudperson, kurtisanen Clarimonde, är en vampyrkvinna. Bjurman Poe 188 (1916). Familjen (i vampyrfilmen har) ett problem i form av en hämndlysten vampyrkvinna, Victoria. NorrbK 1/7 2010, s. 25. —
-LIK. jfr lik, adj. 1, 2. Vampyrlika bröto ur afgrundens barm / Tre mordenglar fram öfver tiden. Wadman 2: 169 (1855). —
-NATUR. jfr natur 1, 4. Snellman Gift. 1: 81 (1842). Den känslokalla grevinnan Märta, något av en Hedda Gablersk vampyrnatur. 3Saml. 30: 111 (1949). —
-TYP. jfr typ 3 o. vamp-typ. En filmskådespelerska av vampyrtypen, som suger ut männen på deras blod, deras livskraft, deras pengar. NordT 1925, s. 507.
Avledn.: VAMPYRISK, adj. som är l. kännetecknar l. tillkommer l. hänför sig till vampyr(er). En vampyrisk varelse. Gertrud Sjunnessons Sabine undvek förståndigt rollens frestelser till vampyriska överdrifter. DN(A) 1/12 1933, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content