[jfr sv. dial. velkare, vilkare, komp.: bättre; jfr nor. vilk, velk; till stammen i VILJA, v.1]
(†) duktig l. duglig l. god l. bra; utom i ordböcker anträffat bl. i komp. l. superl. Är S. Påuel oss icke godh nogh för en Euangelist? eller åt minsto noghot welkare än huar och en som epter sitt eghit hoffwudh dictar och stictar huadh han wil. LPetri DialMess. 10 b(1542). (Goliat) war intet welkare än ett Leyon eller Biörn. Rudbeckius KonReg. 422(1619). Jag ska gå in å stoppa gubbens sjöskumspipa, så får han sej en velkare aftonrök. Rönnberg Bredbolstad 120(1907).
