SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VERDA (ve´rda l. verda´ Weste (1807), vä´rda l. värrda´ Dalin (1855)), interj.
Ordformer
(äv. skrivet ss. två ord; verda (w-) 16871967. vörda 1730. wärda 1779)
Etymologi
[jfr nl. warda; av t. werda, sammanskrivning av wer, vem (se VEM) o. da, där (se DÄR)]
(†) ss. anrop (av vaktpost): vem där! Soldaten ropade 2 eller 3. gånger Werda? OSPT 1687, nr 2, s. 7. Trumman hörs i gränden slås. / Wer da! Wer da! Larm på gatan. Bellman (BellmS) 1: 97 (c. 1771, 1790). Då två patruller möta hvarandra, skall den, som först med ”werda” anropas, gifva den andra fältrop. TjReglArm. 1858, 2: 62. Östergren (1967).
Spoiler title
Spoiler content