VESIKATORIUM, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[liksom t. vesikatorium av mlat. l. nylat. vesicatorium, till lat. vesica, blåsa, möjl. till samma rot som UTERUS]
(†) om plåster l. annat medel som (i läkande syfte) framkallar blåsor. CollMedP 25/4 1696, s. 74. (Värken) öfvervanns .. omsider, genom ett ständigt bruk af Vesicatorier omkring stället. VetAH 1810, s. 116. Att beströ plåsterytan med pulvriserade Spanska flugor är i de flesta fall onödigt; vesikatorier beredas äfven genom att med dylikt pulver beströ på skinn utbredt meloten- eller vaxplåster. Berlin Farm. 2: 311 (1851). Auerbach (1916).
