VIVISEKTÖR viv1isäktœ4r, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. vivisektør; av fr. vivisecteur, till vivisection (se VIVISEKTION)]
(numera bl. tillf.) person som utför vivisektion(er); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr VIVISEKTOR. Forssell Stud. 1: 270 (1869, 1875). Man tycker sig se en vivisektör .. sysselsatt med dissektionsknifven. Fröding Eftersk. 2: 45 (1890, 1910). Falk var en vivisektör, som experimenterade med sin egen själ, gick alltid med öppna sår, tills han gaf sitt lif för vetandet. Strindberg GötR 47 (1904).
