slå volt, volta (se VOLTA, v.1); äv. (o. numera nästan bl., ridk.) speciellare: utföra voltige; äv.: svinga sig upp (på l. över ngt); äv. bildl., förr särsk. dels: konstfullt l. med olika krumbukter o. d. samtala l. diskutera (kring ngt), dels tr.: förpassa (ngn l. ngt ngnstans). AOxenstierna 2: 307(1617). Kropsens öfningar, såsom fäkta, voltigera och rida, kunna begynnas då lemmarnes styrka det tillstädia. Ehrensvärd PVetA 1743, s. 30. Att en bodgosse .. då han skulle voltigera öfwer en liten handtrappa .. föll baklänges öfwer den. Florman Anat. 2: 356(1830). Vagnen vältade långsamt omkull och, under åtskilliga utrop, voltigerade vi, den ena öfver den andra, ned på landsvägen. Bremer FamH 85(1831; uppl. 2000). Jag säger rent ut, att jag inte har lust att .. voltigera en half million i farbrors ficka, om den sedan skall bli hemgift åt mamsell Marie såsom grefvinnan Lillie. De Geer Lillie 14(1880). Öfning i modersmålets stil var lika viktig som ett voltigerande med Ciceronianska vändningar. Heikel Filol. 163(1894). (Cirkusprinsessan) som så förtjänstfullt voltigerade. SundsvT 28/9 2008, s. 50.
-MÄSTARE. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): lärare i voltige l. gymnastik; jfr exercitie-mästare. Desse Exercitie Mästare skole wara, 1. En Fransösisk SpråkMästare .. och sidst en Voltiger Mästare. Annerstedt UUH Bih. 2: 62(i handl. fr. 1663).
