publicerad: 2017
VOLT vol4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(volt (w-, -ll-, -te) 1693 osv. volta (-ll-) 1800–1803)
Etymologi
[jfr t., fr. volte, eng. volt, volte; av it. volta, till voltare, vända, vrida (se REVOLTERA) — Jfr VOLTA, sbst.2, VOLTIGERA]
1) kullerbytta (i luften) l. snabb vändning; särsk. dels om (på bedrägligt sätt utförd) kupering av kortlek (särsk. i uttr. slå (en) volt (se SLÅ, v. I 22 a β)), dels (om ä. förh.) i fråga om fäktning, dels i sådana uttr. som göra l. slå (en) volt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i sådana uttr. som hjärtat slår (en) volt (se SLÅ, v. I 22 a α slutet). På den inwertes Finten .. voltera .. så att du kommer med din udd uti ett medel-läger; Passerar han i dett samma fort, kan du bruka samme volt. Porath Pal. 1: H 2 b (1693). En annan helt tranquilt för er en lögn berättar, / Med vollter, som en blixt han edra fickor lättar. Rademine Goethe 29 (1799). Det tycks .. som om de haft hopp att genom denna oförmodade volt vinna majoritet. 4SAH XIX. 2: 105 (1889). Han, lommen, hade varit nära inpå .. (fisken) men altid hade den besten gjort en blikstrande volt och kilat undan, just när han skulle hugga den. Forsslund Djur 211 (1900). Olle kunde slå volt med ena handen i golfvet flere gånger efter hvarandra och samtidigt tömma den ölflaska han höll för munnen. Engström 1Bok 93 (1905). Bilen gjorde en volt och landade med ett brak upp och ner. Expressen 24/9 1994, s. 26. — särsk. om i simhopp l. gymnastik o. d. ingående l. utfört hopp varvid kroppen roterar ett (l. flera) varv; jfr LUFT-SPRÅNG, SALTOMORTAL 1. Herr Jon Lind hoppade från tornet, gjorde volte först rätt fram och sedan baklänges. IllT 1859, nr 35, s. 3. De grundläggande (sim)hoppen äro hopp på fötterna, .. flygande volt, rak volt, Mollbergare (osv.). NordIdrL 1901, s. 280. Volt bakåt med knähäng. Thulin Gymn. IV. 1: 87 (1935). — jfr FALL-, FRI-, HAND-, SATS-, SITT-VOLT.
2) ridk. i fråga om (moment i dressyr)ridning längs (tänkt) cirkelrunt spår; äv. dels konkretare, om (den cirkel som beskrivs av) sådant spår, voltspår, dels allmännare, om cirkelformig rörelsebana l. runda (se RUNDA, sbst.1 3); särsk. i sådana uttr. som dels rida l. gå (i) volt, dels liten volt. 2Saml. 2: 82 (c. 1700). Dålig är ryttaren, om han af en djerf volt blir kastad ur sadeln. 2SAH 12: 417 (1827). Med att rida volt förstås att formera en cirkel på halfva ridhuset. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 94 (1836). Täflingen .. fortgick i sträckt traf på venster volt. TIdr. 1883, s. 44. Der sitter Carl (XII) och ser ut öfver floden, då och då klappande hästen på halsen eller låtande honom gå en volt. SDS 1904, nr 8, s. 4. På kommandoordet Volt tillbaka .. gör varje ryttare för sig en halv ”liten volt” inåt ridbanan. RidI 1914, s. 104. Volt kallas ett cirkelrundt spår. 2NF 23: 211 (1915). Varv efter varv galopperar hon runt på volten. SödermNyh. 29/9 2015, s. 21. — jfr CIRKEL-, PASSAD-, PIRUETT-, REDOPP-, RIDHUS-, SPIRAL-VOLT.
Ssgr: (1 slutet) VOLT-HOPP. hopp som innehåller volt. 2NF 25: 567 (1916). ”Mc Twist”, ett svårt volthopp med skruv som (snowboardåkarna) sällan vågar sig på. Expressen 17/1 1998, s. 26. —
(1 slutet) -LÄNGA. gymn. sekvens av volter. DN 5/8 1984, s. 36. I en voltlänga, som avslutades med två och en halv skruv, landade .. (gymnasten) illa. EskilstKurir. 18/4 2015, s. 21. —
(2) -SPÅR. ridk. om cirkelrunt (tänkt) spår (se spår, sbst.3 2 a) som häst följer (l. skall följa) vid dressyr o. d., volt. När hästen skall utsläppas till löpning (på lina), leder pistföraren honom ut på voltspåret, under det att linföraren .. förbliver mitt i volten. RidI 1914, s. 15. —
(2) -START. ridk. om start vid tävling där hästekipage cirkulerar i startområdet innan startsignalen går. SvD(A) 19/11 1961, s. 21. I trav använder man två startmetoder voltstart och bilstart. I det förstnämnda fallet cirkulerar ekipagen bakom startband. IPCStSportlex. 264 (1975).
Avledn.: VOLTA, v. -ning.
1) till 1: slå volt; jfr voltigera. Björkman (1889). De .. seniga akrobatkropparna hvirflade och voltade i luften. DN(A) 2/7 1903, s. 3. Makar kröp oskadda ur voltad bil. Expressen 31/10 1955, s. 6.
2) (numera bl. i vissa kretsar, vard.) till 2: rida volt; äv. om häst: gå (i) volt. I Flankering (vid kavalleriet) i avanserande rycker Öfver-rotmästaren tillbaka i höjd med de främsta och laddar under voltning på stället. KrigsmSH 1804, 1: 74. När hästen .. kan vända och volta under galoppen, börjar man lära honom parera eller göra halt. Platen HlednRytt. 38 (1856). (I ridhuset har eleverna) travat, galopperat och voltat de senaste tre veckorna. SvD(A) 29/3 1956, s. 10. —
VOLTERA, v. -ing.
1) (numera bl. tillf.) till 1, särsk i uttr. voltera (med) ngt, svänga l. förflytta runt (ngt); förr äv. intr. Porath Pal. 1: J 1 a (1693). Det var något de volterade med mellan tänderna och tungan. GbgP 1952, nr 171, s. 10.
2) (†) till 2: volta (se volta, v. 2). Springa Courbetter och braff voltera, / Gå vthi Pass och Galloppera. Brasck FörlSon. E 2 a (1645). Änskönt voltering innefattar alla cirklade volters ridning. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 94 (1836).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content