[jfr t., eng., fr. volt; bildat till personnamnet Volta (se VOLTA-)]
fys. o. el.-tekn. enhet för angivande av elektrisk spänning; i skrift ofta förkortat V; särsk. i sådana uttr. som så l. så många volt(s) spänning (jfr SPÄNNING, sbst.2 3 b α); i sg. (numera bl. tillf.) äv. om elektrisk spänning som sådan. TT 1884, s. 94. Strömstyrkan hålles genom reglering af turbinen .. konstant, under det att volten varierar efter belastningen. TT 1899, M. s. 30. Med lågspänningsanläggning menas sådan anläggning, vid hvilken den största effektiva spänningen mellan två ledningar .. icke öfverstiger 250 volt. SFS 1902, nr 137, s. 4. Den med 7,000 volt spänning alstrade strömmen ledes .. till en transformatorstation. 2UB 9: 115(1905). Det var i .. morse som en nedriven kontaktledning med 16 000 volts spänning sände ström genom rälsen. SvD 31/5 2014, s. 10.— jfr KILO-, MEGA-, MILLI-VOLT.
Ssgr (i fackspr.): VOLT-AMPÈRE. fys. enhet använd för att ange skenbar (se d. o. 2 f) effekt; i skrift ofta förkortat VA. WoJ(1891). —
-FALL. (numera bl. tillf.) spänningsfall; jfr -förlust. Totala största voltfallet vid största belastning uppgick till 1 à 1,5 %. TT 1897, M. s. 109.—
-TAL. fys. o. el.-tekn. om tal som anger antal volt. Alltså är första vilkoret för elektrisk kraftöfverföring på ansenlig distans: högt volt-tal. JernkA 1896, s. 46.
