VOYAGEJÄRN voja3ɟ~jär2n l. med mer l. mindre genuint franskt uttal av förleden, n.; best. -et.
Etymologi
[ssg av fr. voyage, resa (av lat. viaticum, respengar (se VIATICUM)) o. JÄRN]
(förr) om (svenskt) stångjärn av vissa dimensioner framställt under 1600- o. 1700-talen ss. transportvänlig exportvara; särsk. om sådant järn använt (ss. betalningsmedel) i den europeiska slavhandeln. Stiernman Com. 6: 511 (1718). Vojage-järn kallas det stångjärn, som gemenligen smides 5 til 5 1/2 aln långt, 1 1/2 tum platt och 3/8:dels tum tjockt, samt hvaraf en del vikes tilhopa 2 eller 4dubbelt, at på utländska orter kunna föras öfver svåra landsvägar på åsneryggen. Rinman 2: 1180 (1789). Emedan England der på kusten (av Cabo Corso) afsätter större delen af Svenska så kallade Voyage-Jernet. Stiernstolpe Arndt 2: 12 (1807). En del av .. (Sveriges exporterade) järn kallades voyagejärn, som i franskans ord för resa. Järnet användes för att smida slavbojor. HbgD 11/10 2015, s. C5.
