VULGARISERA vul1garise4ra, äv. VULGÄRISERA vul1gærise4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(vulgariser- c. 1860 osv. vulgäriser- 1899 osv.)
Etymologi
[jfr t. vulgarisieren, eng. vulgarize; av fr. vulgariser, till vulgaire (se VULGÄR)]
om språk l. konst l. budskap o. d.: göra vulgär, särsk. dels motsv. VULGÄR 1: ge en sådan form att det förstås av en större allmänhet, göra lättfattlig, dels (o. numera i sht): göra vulgär (se d. o. 2). BEMalmström 2: 85(c. 1860). Hvad som särskildt utmärker mästersången, är den konstens vulgarisering, som den medförde. Bååth WagnerS 3: 14(1905). (Skriftspråket) får inte vulgariseras och måste stå över vårt vardagliga talande. UNT 21/10 1949, s. 5. Diktaren (av Erikskrönikan) från 1300-talets början fick lämna formen för den nya poetiska agitationen, tillrättalagd och vulgariserad i en form, som tusenden .. kunde förstå. 3SAH LXVI. 1: 166(1956). Tilltagande förenkling och vulgarisering av språkmedlen i den allmänna likställighetens namn. 3SAH LXXIX. 1: 12(1971). Schönberg .. (har) beska och nyttiga saker att säga om konstnärer som tror sig tala till ”folket” genom att förenkla och vulgarisera sitt budskap. Ekbom Molnbygg. 92(1980).
