(ymmel (ÿ-, -ll) 1570–c. 1676. ömmel c. 1585–1712)
Etymologi
[jfr fgutn. ymil, ä. d., d. dial. ymmel, øm(m)el; till YMLA]
(†) mummel l. viskning(ar) l. tissel o. tassel; misstänksamhet l. (i smyg florerande) rykte. (Att) iblandh menige Man(n) i Smålandh och Östhergöttlandh skall wa(n)ke een ond ÿm(m)ell och grunck, thervdaff E. K:tt befruchter, att sigh någett vpror kunne förorsakes. RR 1570, s. 123 a (rättat efter hskr.). Effter mykit ymmel går i församblinge om truldom, swartekonst, leffian och andre wi[d]skipelser. SynodA 2: 48(1586). Så swäfwade .. lijka som ett Ymmel, med någre Misztankar, emellan begges Mayesteter aff Swerige och Dannemarck. Widekindi G2A 281(c. 1676). Spegel 578(1712).
SAOB
