SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BARMLIG, adj.
Etymologi
[fsv. barmeliker, liksom ä. d. barmelig af mnt. barmelik; jfr ä. t. barmlich, en afl. af den stam som föreligger i mht. barmen, förbarma sig, sannol. uppkommet af *be-armen (jfr got. arman, förbarma sig, antagligen en efterbildning af lat. misereri; jfr BARMHÄRTIG); jfr äfv. fsv. barma sik, förbarma sig, sv. dial. barmäs, jämra sig]
(†) erbarmlig, ömklig. (Om) tetta konunga rike och thes invånare sig uthi theris (dvs. sina) saker hade endräckteligen och väll föresedt, hade det medh sådane barmelige blodzstörtningar, rof, mordh, brand .. förskonte blifvit. RA 1: 338 (1544). H. k. M:t hafver icke velat sedt igenom fingeren medh sådane dråpelig skade och barmelig jämmer. Därs. 353. Är det ej .. barmligt .., att man ej kan berömma en sak, om aldrig så uppenbart god .., att icke straxt en liten sieur eller dame är färdig att Grina till ett Om, ett Men. Thorild 3: 162 (1791). — jfr ER-, O-BARMLIG.
Spoiler title
Spoiler content