SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
BARRLIND bar3~lin2d (ba`rrlind Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(barrlind Linné Flora 301 (1745), Kalm Resa 1: 395 (1753) osv. barlind Linné Västg. 19 (1747). barelind Orrelius Köpm.-lex. (1797). balind Holmberg Bohusl. 2: 34 (1843))
Etymologi
[af BARR, sbst.1, o. LIND; jfr d. o. nor. barlind. Dialektformen balind hos Holmberg (jfr Rietz) torde vara identisk med formen barlind, i det att l står ss. ersättning för rl; jfr Lundell i Landsm. 1: 36 (1879). Om, ss. Holmberg å anf. ställe uppgifver, bar(r) saknas i trakter af Bohuslän, där ba(r)lind förekommer, så kan det senare ss. sammansatt ord hafva lånats från andra delar af landskapet l. från västgötskan]
(mindre br.) trädet Taxus baccata Lin., idegran. Taxus .. Barrlind. Linné Flora 301 (1745; angifvet ss. förek. i Västergötl. o. Bohuslän). Tax eller Barlind. Dens. Västg. 19 (1747). Inuti trägårdarna bruktes intet trä så mycket til häckar, som Barrlind (Taxus), hvilken lät klippa och handtera sig på margfalligt sätt. Kalm Resa 1: 395 (1753). Barrlind .. kallas Idgranen i Göta rike. Namnets anledning är, att sistnämnda träd lemnar bast liksom Linden. Fries Ordb. (c. 1870). Cnattingius (1873, 1894).
Ssg: BARRLINDS-KVIST30~2. Barrlinds qvistar gröna brukar Gottlänningen, at betäcka sina väggar med ... Brukas ock mycket til badqvastar. Rothof 27 (1762).
Spoiler title
Spoiler content