SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
BESULAD besɯ4lad l. 032, p. adj.
Ordformer
(besålad).
Etymologi
[af BE- II 1 d o. SULA (såla), sbst.]
(tillfällig bildning) försedd med sula l. sulor; med adv.: försedd med så o. så beskaffade sulor. Med .. regnets sorl blandade sig .. de mera tunnt besålade qvinnornas anskri, .. när de klefvo ned i en liten vattenpuss. Nicander Minnen 1: 106 (1831).
Spoiler title