CERBERUS sær4berus, stundom 302 (ce`r-berus Weste; sä´rrberuss Dalin), äfv. KERBEROS kær4beros, stundom 302, i bet. 1 m., i bet. 2 m.||ig. l. r.; best. (föga br.) -en40~10, äfv. 30~20; pl. (i appellativ anv., mindre br.) -ar40~10, äfv. 30~20; stundom (utom i pl. bl. i vers) CERBER särbe4r l. sær- (rimmande med mer: Stagnelius 2: 715(c. 1820)), i bet. 1 m., i bet. 2 m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -er.
[jfr t. o. eng. cerberus, äfvensom t. kerberos, fr. cerbère, af gr. κέρβερος resp. af (det från gr. lånade) lat. cerberus]
1) namn på ett i den gr.-romerska mytologien förek. hundliknande odjur med tre (enl. annan uppgift med femtio) hufvuden, hvilket troddes bevaka porten till dödsriket. Stiernhielm Cup. 11(1649). Stagnelius 2: 715(c. 1820). (Kring dödsriket) hade (enl. Hesiodus) Poseidon byggt murar, och vid dess ingång portar, som bevakas af Kerberos med femtio hufvuden (hos Homer betecknas han helt enkelt såsom en hund). Palmblad Fornk. 1: 489(1844). Centerwall Mytol. 236(1897). jfr: (Orfeus) tamde .. tigrar och cerberer. J. Wallenberg 230(1771). — bildl. (jfr 2). (Censuren, prästerskapet o. polisen, dessa) trenne hufvuden af politikens cerberus. Beskow Vandr. 1: 159(1820, 1833).
2) appellativt om argsint hund, i sht gårdvar, äfv. om barsk l. bister portvakt, uppsyningsman osv. (Jag) fann ingången till mitt embetsrum tillspärrad af tvänne beridne Cerberer i Cyrassieruniform. L. Hammarsköld (1809) hos Hjärne Dagen f. drabbn. 298. Vid hvarje hus .. flögo ett par argt skällande hundar emot oss. .. Till all lycka hade dessa cerberusar hela sin glupskhet i skallet. Anholm Gog 430(1895). De pligttrogna cerberusarna. AB(L) 1895, nr 257, s. 7 (om biljettmottagare vid ingången till en konsertsalong).
Anm. Af namnet cerberus har bildats cerberisk040, adj., som liknar Cerberus, grym. I Tyrannens cerberiska Bröst. Thorild 1: 35(1782).
Ssg: (2) CERBERUS-, äfv. KERBEROS-PLATS300~2. I detta lilla .. rum hade scenens portvakt sin cerberusplats. Hellander Fr. mitt teaterlif 53(1898).
