SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
DEDUKTION ded1ukʃω4n l. de1-, sällan -dɯ- (- -tschón Dalin), r. (f. Dalin (1850)); best. -en, ä. o. hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. = (Oxenst. brefv. 10: 211 (1617)); pl. -er.
Ordformer
(diduction RP 2: 267 (1631))
Etymologi
[jfr d. o. t. deduktion, eng. deduction, fr. déduction, af lat. deductio, vbalsbst. till deducere (se DEDUCERA) jfr INDUKTION, PRODUKTION, REDUKTION m. fl.]
eg. vbalsbst. till DEDUCERA.
1) [jfr motsv. anv. i lat.] (†) till DEDUCERA 1: nedförande, hemförande. Kongl. Maij:tz .. salige lijckz deduction. Oxenst. brefv. 3: 300 (1633).
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] till DEDUCERA 3 b: i sht log. logisk akt hvarigenom man uppvisar giltigheten af ngt gm att härleda det ur en viss grund l. framställa det ss. nödvändig konsekvens af en viss grundsats; i allm.: slutande, bevisande; bevis; äfv. konkret; jfr INDUKTION. (De kännetecken på brottslighet) som behöfva slutföljder och deductioner för at utletas, och som kunna genom andra slutföljder och deductioner lika så kraftigt bestridas. Leopold i LBÄ 1: 12 (1797). Huruvida nordisk mytologi kan användas eller ej i poesi, är, tänker jag, en fråga, som ej genom någon filosofisk deduktion kan afgöras. Tegnér 5: 132 (1817). Hvarje bevis kan äfven kallas en deduktion, emedan deri det, som skall bevisas, härledes eller deduceras från de antagna grunderna. Lindblom Log. 279 (1836). Hvad Kant kallar en deduktion af t. ex. sinnlighetens former eller kategorierna utgör ej en genetisk förklaring af deras möjlighet, utan blott en bevisning af deras verklighet och af deras oumbärlighet såsom vilkor för en egentlig erfarenhet. Grubbe Filos. ordl. (c. 1840). Denna sanning (om den statliga tillvarons vikt för sann mänsklig lefnad återfinnes) redan hos Locke och hans föregångare; men först Rousseau gifver henne en principiel deduktion. Bolin Statsl. 2: 185 (1871). Ribbing Log. 39 (1879). Språkhistoriska deduktioner, som i litteraturen blifvit framställda. B. Hesselman i Nord. stud. 377 (1904).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] mat. o. fys. till DEDUCERA 4, i fråga om utförande af de räkneoperationer som erfordras för uppställande af vissa formler: härledning. J. Svanberg i VetANH 32: 219 (1811). Denna deduktion (af en viss formel) förutsätter nödvändigt kännedom af värmeläran. Fock Fys. 244 (1853, 1861). J. O. af Zellén i Skogsv.-fören. tidskr. 1903, Suppl. 1: 5.
4) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. mlat.] (†) till DEDUCERA 5: utförlig framställning l. beskrifning l. redogörelse, utläggning. Oxenst. brefv. 10: 211 (1617). Wende sig RikzCantzleren till Ständerne .. med en lång deduction och Vnderrettelsse huru Krigz Staten vthj Tyschland förewete (dvs. i hvilket skick den befann sig). RARP 3: 185 (1642). Deduction, vtförlig beskrifning. Swedberg Schibb. 262 (1716). Rotulus Actorum eller kort deduction utur Scholans acter, angående de försållda Scholmästaregårdar och de däraf flytande penningar. Karlson Örebro skol. hist. 3: 12 (i handl. fr. 1748). Pfeiffer (1837). (Auktorn) visar klart uti sin deduktion / Att ingen är till någonting en herre — / .. Om han ej delar gåfvorna med andra. Hagberg Shaksp. 8: 191 (1849; eng. circumstance). — särsk. till DEDUCERA 5 c: förklaring, utveckling, utredning. Een Deduction, Eller vthförligh Förklaring öfwer en kort Sermon, som höltz på Stockholms Slått Den 12 Maij Åhr 1643. J. Matthiæ 2: 1 (1658). B. Höijer i Litt.-tidn. 1796, s. 204. Förträfflig är deduktionen af Hesiodos' dystra och moraliserande poesi. P. D. A. Atterbom i Phosph. 1810, s. 124. Vi skulle blott tro oss uttrötta Allmänhetens tålamod, om vi .. uppträdde med någon särskild deduktion af hvad hvar och en, med oskadad tankförmåga, ändå måste inse. Argus 1820, s. 31; jfr 2.
5) [eg. en speciell anv. af 4; jfr liknande anv. i ä. d.] i sht jur. (skriftligen affattad) redogörelse l. utredning af rättsfall; särsk. (i Sv. före 1902, i Finl. ännu) officiell benämning på den inlaga till justitierevisionen (högsta domstolen) l. (i Finl.) till kejserliga senaten hvari ändring sökes i hofrätts dom i tvistemål: revisionsinlaga; jfr LIBELL. Infordrades G. Justus von Stein, refererade att han var i arbeted öfver sin deduction. RP 1: 215 (1629). Schmedemann Just. 324 (1662). K. Maij:t och Deras Exc:r (i justitierevisionen) reflectera aldrig på transumpter, utan deduction och contradeduction läsas ord ifrån ord. 2 RARP 5: 116 (1727). Deduction. En skrift i Rättegång. Sahlstedt (1769). Jag hoppas .., att ock mig så lång tid lärer lemnas att göra min deduktion, helst i en sak som angår hela min välfärd. Crusenstolpe Tessin 5: 110 (1849). Å den dag, som Hofrättens Utslag öfver ansökningen innehåller .., åligger det först sökanden, att i Kongl. Maj:ts nedre Justitie-Revision ingifva sina ”påminnelser”, eller, såsom denna Inlaga vanligen kallas, sin Deduction. Schrevelius Civilpr. 370 (1853). Fliesberg Handb. f. köpm. 2: 206 (1900). jfr: Bevisandet af en rättssats plägar inom processen benämnas deduktion. NF 2: 429 (1877). — jfr KANSLI-, KONTRA-DEDUKTION.
6) (†) till DEDUCERA 6: afhandlande, utförande. Synes nogh vara till saksens diduction och uthförendhe Reingrafvens eiget breff och bekennelsse. RP 2: 267 (1631).
7) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] (numera föga br.) handel. afdrag. Pfeiffer (1837). Flügel Köpm.-corresp. 252 (1843). Deduktion, afdrag, nedsättning af varupris, tull etc. Smedman Kont. 7 (1874).
Ssgr: (5) DEDUKTIONS-AFGIFT103~02 l. ~20. (förr) Både vid Deductionens och Contradeductionens ingifvande erlägges så kallad Deductionsafgift. Schrevelius Civilpr. 371 (1853).
(2) -METOD~02. log. Lindblom Log. 230 (1836). Afzelius Log. 57 (1852, 1864).
(4) -SKRIFT. (†) K. Gustaf Adolphs Deductions-Skrift, om thet honom förordsakat hade, at komma medh sin krijgzmacht på Tyska botn. Isogæus Segerskiöld 319 (c. 1700).
(2) -SÄTT~2. Biberg 2: 95 (c. 1823).
Spoiler title
Spoiler content