[fsv. flöghia, motsv. nor. fløygja, kasta, slänga, släppa, isl. fleygja, låta flyga, kasta, slänga, ila; jfr got. usflaugjan, låta flyga bort; till roten i FLYGA.Formen flyia torde bero på påvärkan från FLYGA]
1) (†) kasta, slänga; anträffat bl. i förb. flöja ifrån sig (se särsk. förb.).
2) hoppa över stängsel l. dyl.; äv.: (hoppande) fara l. ränna l. rusa; i sht om (boskaps-) djur; äv. bildl. Eganden (av den ystre hästen skall) wara förplichtat, honom fängzla så att han icke kan flyia. MeddNordM 1897, s. 107(1653). Säll then, som ei begiär i andras hagar flöja. Kolmodin QvSp. 1: 535(1732). Flöjande som en stut kom Qvarnöpojken med Fjellångsflickan. Strindberg Hems. 83(1887).
Särsk. förb. (i allm. till 2): FLÖJA BORT10 4. ränna bort. Topelius Planet. 1: 63(1889). —
FLÖJA IFRÅN SIG. (†) till 1: slänga l. slunga från sig. Tå wände sig Er. L. .. och flögde Ol. Grelson ifrån sig. OfferdalKArk. N I 1, s. 108(1720). —
FLÖJA IN10 4. hoppa in över ett stängsel. Hans får hade flöjat in i hvetet. Backman Reuter Bræsig 26(1872). —
-TRÄ. träklabb l. dyl. som fästes om halsen l. vid foten på djur för att hindra det från att flöja. Dalin(1851).
Avledn. (till 2): FLÖJ, sbst.2, n. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) (flygande) fart. (Hästen) kommer .. rännandes i full flöj. SvFolks. 248(1844). —
FLÖJARE, m. l. r. (i sht i Finl., mindre br.) boskapsdjur som har ovanan att hoppa över stängsel. Chydenius 364(1778). Hahnsson(1888). —
FLÖJEN, adj. (†) om boskapsdjur: som har ovanan att hoppa över stängsel. Schultze Ordb. 1203(c. 1755).
