publicerad: 1925
FLISSA flis3a2, v. -ade ((†) pr. ind. sg. flijsz Lucidor (SVS) 250 (1672)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (numera knappast br., Lagerström Gir. 66 (1731), Hahnsson (1888)), -ERSKA (numera knappast br., Hahnsson (1888)); jfr FLISS, sbst.2
Ordformer
(fli(j)s- 1681—1745. fliss- (flijsz-) 1672 osv. fles- 1604—1614. fless- 1739—1749)
Etymologi
[sv. dial. flis(s)a, flesa; jfr likbetydande d. dial. (Bornholm) flissa, nor. dial. flisa, nisl. flissa; möjl. till samma rot som FLINA; jfr dock äv. Hellquist]
(vard., numera föga br.) skratta (omåttligt l. ohöviskt l. dumt); flina; le i mjugg; fnittra; fnissa. Chaam .. Månde åt .. (sin fader) flesa och lee. Gevaliensis Dav. 55 a (1604). Nu börjades ett grinande och flissande omkring mig. Backman Reuter Bræsig 47 (1872). Men Fia Bergman hon smilar och smiskar / .. och gör sig vänlig och flissar och hviskar. Fröding Eftersk. 1: 128 (1894, 1910). Östergren (1921).
Särsk. förb.: FLISSA TILL10 4. (vard., numera föga br.) fnissa till. Du flissade till en liten, liten skratt hvar half minut. Törneros Bref 1: 8 (1823).
Spoiler title
Spoiler content