SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRÖN, adj., l. FRÄN, adj.2
Ordformer
(frän Barchæus LandthHall. 12 (1773), Tersmeden Mem. 5: 163 (1780). frön IndSvec., LfF)
Etymologi
[sv. dial. frön, frän, d. frön, nor. dial. frøy(de)n, frau(d)en, frey(de)n; jfr FROD, sbst. o. adj.1]
(†) bräcklig, skör; i sht om trä: som har lös ved. IndSvec. (1641). Peringskiöld MonUpl. 267 (1710). Nollkryss Ekevirke .. må .. till trädarten vara något frönt och skjört, såsom tjenligt till .. i afseende på varaktigheten mindre angelägna behofver. ReglVirkeslefv. 1825, § 6.
Ssg (†): FRÖN-VÄXT, p. adj. frodväxt. LfF 1835, 4: 90.
Avledn. (†): FRÖNHET, r. l. f. Schroderus Comenius 100 (1639). Vassenius Alm. 1746, s. 29.
Spoiler title
Spoiler content