publicerad: 1926
FRÖN, adj., l. FRÄN, adj.2
Ordformer
Etymologi
[sv. dial. frön, frän, d. frön, nor. dial. frøy(de)n, frau(d)en, frey(de)n; jfr FROD, sbst. o. adj.1]
(†) bräcklig, skör; i sht om trä: som har lös ved. IndSvec. (1641). Peringskiöld MonUpl. 267 (1710). Nollkryss Ekevirke .. må .. till trädarten vara något frönt och skjört, såsom tjenligt till .. i afseende på varaktigheten mindre angelägna behofver. ReglVirkeslefv. 1825, § 6.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content