HOMOUSIAN hom1oɯ1sia4n l. hå1-, ngn gg hωm1- l. hω1-, äv. HOMUSIAN hom1ɯsia4n, ngn gg hå1- l. hωm1- l. hω1-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(homousian 1635 osv. homusian 1883 osv.)
Etymologi
[jfr t. homusianer, eng. hom(o)ousian; till gr. ὁμ(ο)ούσιος (kyrkolat. homousios), som är av samma väsen; av ὁμός (se HOMO-) o. οὐσία (se HOMOJUSIAN)]
(i fråga om förh. under 300- o. 400-talet) teol. anhängare av den (sedermera ss. ortodox erkända) riktning inom kristna kyrkan som hävdade att Sonen är av samma väsen som Fadern; motsatt: homojusian resp. arian. Schroderus Os. 1: 394 (1635). Rydberg Ath. 141 (1859).
Avledn.: HOMOUSIANSK, äv. HOMUSIANSK, adj. (-anisk 1635) (se brukligheten ovan) Schroderus Os. 1: 453 (1635).
