SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HUVEN, p. adj.; n. -vet.
Ordformer
(ho- VRP, Bondepract.)
Etymologi
[sv. dial. huven (Smål.), håven (Sk.); eg. p. pf. av HÄVA; jfr d. hoven]
(†) svullen. Ingredh war slagen så att hon war hoffuen i Brystet. VRP 1641, s. 979. Om tin Lönligheet Hoffuet (Sullin) mon wara. Bondepract. C 6 b (1662; d. orig.: hoffven).
Spoiler title
Spoiler content