SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IRAN ira4n, m.||ig.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; l. IRANER ira4ner, äv. (numera mindre br.) IRANIER ira4nier, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(iran 1929. iraner, pl. 1839 osv. iranier, pl. 18431909)
Etymologi
[jfr t. iranier, ävensom eng. iranian, fr. iranien; till pers. Īrān, Persien, mpers. Ērān, ariernas land; jfr avest. airyanąm, gen. pl., ariernas (jfr ARISK). Formen iran är bildad till den tidigare uppvisade pl. iraner efter mönster av AFRIKAN : AFRIKANER, AMERIKAN : AMERIKANER osv.]
individ tillhörande den huvudgren av den indoeuropeiska folk- o. språkstammen, vars huvudmassa bebor l. fordom bebodde Iran o. angränsande områden o. som bl. a. omfattar afganer, perser, belutscher, kurder, osseter m. fl.; i sht i pl. Almqvist Törnr. 1: 9 (1839). Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 39. (Den forniranska religionen) har fortbildats från en indoiransk religion, som var gemensam för iraner och inder, innan de skildes åt. Söderblom ÖversRelH 32 (1912).
Spoiler title