SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
KÖGEL l. KÖJEL, m. l. f. (G1R 14: 197 (1542), GripshR 1585, s. 193, Fatab.) l. n. (GripshR 1546—47, FörtHertJohLösegend. 1563, s. 33).
Ordformer
(kogel 15561571. koiiell (-ijell) 15411548. koyl 1563. kÿgel 1585. kyiel 1576. köell 1546. kögel(l) 15381907. kög(h)il(l) 15411585. köjel (köiel(l), -iiel(l), -ijel(l), köyel) 1529 (: Köyels örnegåt)1595. köijill 1560. köijll 1560. kööll 1563)
Etymologi
[jfr fsv. kögler, ä. d. køgler; av mnt. kogeler; av ovisst urspr.]
(†) ett slags tyg av linne. TullbSthm 1534, s. 5 a. Messe hakell aff blomera köiel. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 5 (1583). Fatab. 1907, s. 83 (i fråga om förh. på 1500-talet). — jfr RYSS-KÖGEL.
Ssgr (†): A: KÖGEL-STYCKE. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 142 (i handl. fr. 1554).
B: KÖGELS-DRÄKT. = -DRÄTT; jfr DRÄKT I 8. BtFinlH 4: 200 (1563).
-DRÄTT. jfr DRÄTT 5 a. GripshInvent. 26/5 1547. Därs. 1556.
-JACKA. SthmTb. 9/7 1573.
-KAPPA. UppsDP 19/5 1595.
-LAKAN. KlädkamRSthm 1585 C, s. 4 b. —
-VAR, n. Örnagåth med kögils war. ArkliR 1562: 17 (1561).
Spoiler title