SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLEMER l. KLEMMER, m., l. KLEM, sbst.2, m.; best. klemen (Moræus Schonæus 400 (c. 1685)); pl. klemar l. klemmar.
Ordformer
(klem 1670—c. 1755. klemer 1640—1872. klemmer c. 1770. klemar, pl. 1743. klemmar, pl. 1734—1740)
Etymologi
[sv. dial. klemer; till KLEMA, v.]
(†) till KLEMA, v. 2: bortskämd l. bortklemad person, vekling; äv.: feg person, ”mes”, ”kruka”. RP 8: 224 (1640). ”En klemmer”, som vill ”vara lat, sofva väl och mycket, äta mycket och dragas med siukdomar”. CFGeijer (c. 1770) hos Dahlgren Carl 51. SvTyHlex. (1851, 1872).
Spoiler title
Spoiler content