publicerad: 1938
KRYMPLING krym3pliŋ2, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (numera bl. i bet. 2, men där alltid) KRÖPPLING kröp3liŋ2 l. KRÖPPLINGE -liŋ2e l. 302, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(krimp- 1617. krump- 1621. krym- 1650. krymp- 1541 osv. krömp- c. 1750. kryp- (i bet. 1) 1713—1743. krypp- 1911. kröp- (i bet. 1) 1706. kröpp- i bet. 1 1685—1717, i bet. 2 1910—1926. -ling 1541 osv. -linger 1650. krymplinge 1726—1777. kröpplinge (i bet. 2) 1838—1912)
Etymologi
[fsv. krymplinge, krymplinger, krimplinger, kryplinger, kröplinger, kriplinger, motsv. d. krympling, nor. krypling, isl. krypplingr, ytterst till roten i KRYMPA, v. De onasalerade formerna (krypling, kröppling osv.) kunna delvis ha annat urspr. o. motsvara sydsv. dial. (Hall., Skåne) kröbling, d. kröbling (krybling), t. krüppling (jfr mnt. kropelink, liten stockfisk), ytterst till roten i KRYPA]
1) person som är berövad det rätta o. fria bruket av en l. flera lemmar l. eljest är vanskapad o. oformlig, vanför l. ofärdig person. Ordspr. 26: 7 (Bib. 1541). När dhen Blinge bär Krymplingen, så komma dhe bådha fram. Grubb 592 (1665). Hvar krympling (som Jesus botat) nu sin käpp och träben sönderslog. Kolmodin QvSp. 2: 114 (1750). Patienten blef .. för altid en krympling, får behålla en vanskapad höft och et mycket kortare ben. VetAH 1802, s. 61. Man slår .. inte en stackars krympling. Siwertz JoDr. 336 (1928). — särsk. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv.; särsk.
a) om person, för att angiva ofullkomlighet l. bristfällighet l. oförmåga i andligt avseende. Thorild (Hans.) 2: 216 (1792). (Människan) har i syndens träldom blifvit krympling. Hon ser vägen, men förmår icke vandra den. Hagberg Pred. 2: 47 (1815). Kärnan i .. (dotterns) väsen ..: frimodigheten .. hade han (dvs. fadern) ödelagt ... Han hade gjort henne till krympling. Hellström Malmros 337 (1931).
b) om sak (numera företrädesvis växt), för att angiva missbildning l. förkrympthet o. d. Rosensten Skog. 19 (1737). Fruktträd .. bli krymplingar för alltid, om de beskäras af inkompetenta personer. SDS 1904, nr 59, s. 4. (†) Krymplingar kallas vid stycke-gjuterierne sådane misslyckade canoner, som ej runnit fulla. Rinman (1788).
2) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) om person som med hänsyn till sin förmåga att uträtta ngt kan jämställas med en krympling; numera bl. om l. ss. skymfligt tillmäle till barn (l. unge av djur) l. småväxt person (l. djur): liten stackare, ”fnasker”, ”kryp”. Säfström Banquer. Cc 3 a (1754). Nej, krymplingar! Det fåfängt är; / Er öfverman i finnen här. Envallsson GEricsson 45 (1784). Om du inte vore en sådan utsvulten kröpplinge, så kastade jag dig utför berget. Knorring Ståndsp. 1: 85 (1838). Va ska du göra här, din kröppling? Engström Gubb. 13: 8 (1926; yttrat till tolvåring). — särsk. i överförd anv., om sak: (liten) stackare. Engström 5Bok 4 (1910). Jag högg'en (dvs. julgranen) därute åt lill-Anna. En liten kröpplinge. Koch Arb. 158 (1912).
KRYMPLING(S)SKAP, n. Att kunna rädda en människa från livstids krymplingsskap. SvD(A) 1922, nr 140, s. 15. STSD(A) 1932, nr 14, s. 24.
Spoiler title
Spoiler content