SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MORNA 3rna2 l. mor3na2, v.1, l. (numera bl. i högtidligt spr.) MORGNA mor3gna2, v. -ade; l. MORNAS 3rnas2 osv. resp. MORGNAS mor3gnas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ING.
Ordformer
(morgn- 1824 osv. morn- 1685 osv. mårn- 17331798. mörn- 16481755. -na 1648 osv. -nas c. 1755 osv.)
Etymologi
[jfr d. morgne, nor. morgna, isl. morgna, morna (i bet. 1); avledn. av MORGON]
1) (numera föga br.) opers.: det blir morgon, det dagas; äv. ss. dep.; förr äv. om solen: börja lysa (på morgonen). Solen bärgas, och hwar Dag wanskar Han Liuset i mörker; / Men kommer vpp, och mörnar igen, hwar Morgon, å skiftes. Stiernhielm Herc. 83 (1648, 1668). (Sv.) Mörna .. (lat.) illu(ce)scere, diescere. Dens. (c. 1650) hos Swartling Stiernhielm 79. Schultze Ordb. 3149 (c. 1755). Holmberg Nordb. 155 (1852).
2) väcka (ngn) ur sömnen; göra (ngn) vaken; nästan bl. bildl. Kriget i slutet af fyrtiotalet hade visserligen mornat (danska) folket, men icke förmått till fullo väcka det. NordT 1886, s. 24. Hedenstierna FruW 29 (1890; bildl.).
3) refl. l. (numera nästan bl. bildl.) dep.: småningom bli vaken (eg. på morgonen efter nattens sömn); göra sig l. bli riktigt vaken, skaka sömnen av sig; göra sig l. bli morgonfrisk l. morgonpigg; pigga upp sig (efter sömnen). Hwart Diur då (dvs. då solen gått upp) mornar sig och Sömnen af sig skakar. Spegel GW 53 (1685). Hon kan .. stiga up och mårna sig med någre tassar frukost til kl. 12. Dalin Arg. 1: 269 (1733, 1754). Nu lyfter töcknet, nu morgnas viken. Johansson Skepp. 101 (1915). Då man .. blir väckt av sovvagnskonduktören, mornat sig och tittar ut genom ett fönster i vagnen, upptäcker man ... SvD(A) 1929, nr 52, s. 8. — särsk. (i poetiskt spr.) i p. pr.: vaknande, nyvaknad; bildl. Hvar blomma är mer skön än jag, / Der hon i morgnande behag / Bor på sin lilla tufva. Nybom SDikt. 1: 306 (1846, 1880).
4) i p. pf. i adjektivisk anv.: fullt l. riktigt vaken (efter nattens sömn l. efter sömn vid annan tid på dagen), morgonfrisk, pigg; i uttr. dåligt mornad o. d. äv.: illa till mods efter att ha blivit väckt i otid o. d.; äv. bildl. Spegel GW 168 (1685). Ändteligen när han blef mera mårnad begynte han svärja på pigorna. Säfström Banquer. A 3 a (1753). Kärlek för vår forntids sagominnen, .. redan mornad hos våra grannar vester om sundet, synes här samtidigt hafva vaknat i flera sångarbröst. Böttiger 5: 215 (1871, 1874). Hon styr sin färd / tillbaka öfver morgnad fjärd. Jensen FjStig 101 (1893). Han ser dåligt mornad ut. Blomberg Bab. 251 (1928). — jfr HALV-, NY-, O-MORNAD.
Särsk. förb.: MORNA OPP. (†) om dag: gry; jfr morna, v.1 1. Omsider i vår tid den dagen mornat opp, / At (osv.). JGHallman Vitt. 179 (1734).
MORNA TILL10 4. (numera föga br.) till 3, uttr. i morna till sig, äv. morna sig till, morna sig, bli riktigt vaken; äv. bildl. Försof dig, dagens gyllne stjerna, / och morna sen dig långsamt till. Tegnér (WB) 5: 46 (1824). Sedan hertigen hade morgnat till sig, tittade han i dagens tidningar. Hillman SpNov. 34 (1896). VLitt. 1: 17 (1902).
Spoiler title
Spoiler content