SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
REGENT rejän4t, förr äv. REGENTE, i bet. 1, 2 m.||ig., i bet. 3, 4 r. l. m.; best. -en; pl. -er (G1R 8: 147 (1532) osv.) ((†) -ar Bullernæsius Lögn. 155 (1619)).
Ordformer
(regent (-änt) 1528 osv. regente 15361738)
Etymologi
[y. fsv. regente (OMagni (?) i G1R 4: 428 (1527: regænthe)); jfr mlt. regente, t. regent (ä. t. äv. regente), eng. regent, fr. régent; av lat. regens (gen. -entis), p. pr. av regere (se REGERA, v.1)]
1) person som innehar makten, styresman, ledare, hövding, härskare; äv.: (militär) chef; särsk. i uttr. regent över (förr äv. av) ngt l. ngra; utom i a numera bl. ngn gg i anv. som kunna uppfattas ss. oeg. l. bildl. anv. av 2. Israels regenter. Dom. 5: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: hövdingar). Bysseskytterne .. med Någre andre aff Swennerne som högste Regenterne .. warit haffue (vid plundringståget). HFinlH 4: 250 (1556). Gud bettre then försambling, som wthen Regentt och hufud ähr. UrkFinlÖ I. 2: 86 (1597). At .. (vår broder Josef) skal wara wår Regent och Herre. Gevaliensis Jos. A 2 b (1601). Landtzofficererne eller theras regenther. OxBr. 10: 100 (1628). (Kungen) satte .. honom till een regent öfwer swijnfougdarna. Landsm. XI. 1: 97 (1702). Svedelius SmSkr. II. 2: 29 (1864, 1888). jfr: Hvarje distriktschef (på Java) har vid sin sida en infödd höfding af hög rang, som har titeln ”regent”. Hedberg Dekker MaxH 43 (1902). jfr äv.: (Myten) berättar om hur Bharata vägrar att under sin bror Ramas frånvaro uppbära dennes suveränitet och i stället insätter ett par av prinsens sandaler såsom regenter. Björck K12Stövl. 15 (1954); jfr g, 2. — jfr HUS-REGENT. — särsk.
a) (numera bl. om utländska förh., mera tillf.) om styresmän för vissa korporationer l. institutioner o. d. (Hon var) regent i de Tyska invalidernas kasern (i Sthm). Sparre Findl. 3: 250 (1835; om förh. på 1600-talet). (År) 1699 vardt .. (Jan de Baen) ”regent” i konstakademien (i Haag). NF 19: 496 (1895).
b) (†) om Gud ss. himmelrikets l. världens herre o. d. LPetri Œc. 7 (1559). Gud är i Christendomen .. Regenten af verlden. Agardh BlSkr. 1: 289 (1843). Boström Propæd. 16 (1851). jfr HIMLA-REGENT.
c) om djävulen ss. helvetets härskare; jfr AVGRUNDS-FURSTE. JGOxenstierna 4: 145 (1815). Afgrundens Regent. Därs. 5: 230 (c. 1817).
d) (†) övergående i bet.: ståthållare (i provins o. d.). En öffverste regenth udi thenne landzende Findlandh. G1R 26: 793 (1556).
e) (†) om elefantförare. Schroderus Liv. 618 (1626).
f) (†) i utvidgad anv.: bivise; jfr REGENTINNA 1 slutet. IErici Colerus 2: 98 (c. 1645). Koch Biskiöts. 2 (1753).
g) i bildl. anv. (jfr b, c, f, 3). Granatenflycht Penn. 1 (1698). (Anakreon var) de festliga gillens regent. Tranér Anakr. XVIII (1830, 1833). Han, som Amanda i tankarne tillbad som .. sitt väsendes regent. Almqvist DrJ 97 (1834).
2) [specialanv. av 1] regerande statsöverhuvud i monarki; monark, suverän; numera i sht dels om monark o. d. med särskild tanke på den officiella sidan av hans gärning, dels i bet.: ställföreträdande statsöverhuvud (i sht av furstlig börd) under period då monark är frånvarande l. minderårig l. saknas o. d. (jfr RIKS-FÖRESTÅNDARE); i ä. språkpr. ofta svårt att skilja från 1. Under konungens utrikesresa är kronprinsen l. prins N. N. regent. OPetri 1: 316 (1528). The Lubske .. haffue indfördt then Greffue Christoffer vdj Danmarck och szat honum ther for en herra och regent på kon: Christierns vegna. G1R 10: 13 (1535). Tu .. (hertig Erik) est kåradt .. till konungh och regente effther vår dödeligh affgongh ifrå thenne verdhen. Därs. 26: 167 (1556). (Eftersom Svante Stures) salige fader hade warrid en god och mild regentt, tå han war ricksens herre. Brahe Kr. 34 (c. 1585). En from Regent är sitt Landz beskydd. Grubb 526 (1665). När George III:s sinnessjukdom blivit allom uppenbar blev prinsen av Wales regent. Hagberg VärldB 19 (1927). Gustav V som människa och regent. Hildebrand (1945; boktitel). — jfr ENVÅLDS-, KRONPRINS-, LANDS-, MED-, MOT-, SAM-REGENT m. fl. — särsk. hist. o. statsv. om var o. en av medlemmarna av en förmyndarstyrelse l. ett regentskapsråd; jfr 1. Så göra de 5 höge embeten .. på Hennes M:ttz .. vegner edhen, sosom förmyndare och regenter. AOxenstierna 1: 547 (1633). PolitVis. 333 (1650). 2SvUppslB 23: 1024 (1952).
3) [jfr 1 g] (om ä. förh.) i astrologien; bildl., om himlakropp (särsk. planet) med tanke på dess egenskap att (under en viss dag l. period) utöva inflytande på människors öden o. d. Hwad nu .. Herredöme öfwer thetta Winterquartal widkommer, så kastar Mars sigh op för en Regente, och hotar medh stoor Olycke. Werve Alm. 1649, s. B 1 a. Att tillse hvilka planeter äro det innevarande årets regenter. Rydberg Magi 86 (1865). Nilsson FestdVard. 169 (1925). — jfr DAGS-REGENT.
4) [efter motsv. anv. i fr.] oeg., i sg. best., ss. namn på en av de franska kronjuvelerna, en golkondadiamant vägande 137 metriska karat. JournManuf. 4: 122 (1834). Den berömda briljanten Regenten. Gertz o. Grönwall Min. 58 (1923).
Ssgr (i allm. till 2): A: REGENT-BANA, r. l. f. (mera tillf.) (ngns) bana ss. regent. (G. III:s) första steg på regentbanan. Crusenstolpe Mor. 2: 4 (1840).
-BESVUREN, p. adj. (i sht i vitter l. högre stil) om författning, grundlag, rätt o. d.: som en regent svurit att respektera. Finlands grundlagar och regentbesvurna rätt. SvD 1899, nr 93 B, s. 1. —
-DYGD. Fryxell Ber. 9: 14 (1841).
-DYNASTI. i sht hist. Frey 1850, s. 474.
-EGENSKAP~002, äv. ~200. Ekelund 1FädH II. 1: 97 (1830).
-FAMILJ. i sht hist. Reuterdahl SKH 1: 277 (1838).
-FÖLJD, r. l. f. (numera bl. tillf.) jfr följd 4 e o. konunga-följd. Bolin Statsl. 1: 96 (1868).
-FÖRSÄKRAN. (om ä. förh., i sht i Finl. under den ryska tiden) jfr försäkran 1 o. konunga-försäkran. Topelius 23: 59 (1843). Kristofer af Bajern, som i april 1441 afgaf en regentförsäkran. Schybergson FinlH 1: 117 (1887). (Tsar Nikolaus II) utfärdade .. 1894 sin regentförsäkran för Finland, hvari han lofvade att upprätthålla (grundlagarna). FinBiogrHb. 1548 (1900).
-FÖRTECKNING. (mera tillf.) jfr -längd. Crusenstolpe Mor. 6: 329 (1844).
-GÅVOR, pl. (mera tillf.) jfr gåva 2 b α. (Drottningen av Grekland) är .. en qvinna af stort förstånd .. och verkliga regentgåfvor. Bremer GVerld. 6: 187 (1862).
-GÄRNING. (i sht i högre stil) jfr gärning 2 o. konunga-gärning. 2NF 13: 3 (1910).
-HANDLING. handling som ngn utför i egenskap av regent. 2VittAH XXXI. 1: 65 (1883, 1886).
-HUS. (regent- 1851 osv. regente- 1839) i sht hist. regents familj l. ätt l. dynasti; jfr konunga-hus. Almqvist Törnr. 1: 46 (1839). Waldenström Österl. 733 (1896).
-KAKA. (†) namn på ett slags kaka innehållande bl. a. riven sötmandel, äggvita o. socker. AHB 92: 52 (1876).
-KALL, n. (mera tillf.) Odhner G3 1: 265 (1885). Frans Josef .. ägnade .. sig med storartad plikttrohet åt sitt regentkall. Almquist VärldH 8: 434 (1938).
-LÄNGD. jfr längd 8 b o. konunga-längd. Broocman TyUnd. 2: 136 (1808). (Efter 841) kan .. (Kinas) regentlängd fastställas utan luckor. Almquist VärldH 9: 538 (1934).
-LÖS. (tillf.) där ingen regent finnes. Voigt Alm. 1680, s. 15 (om tron).
-MAKT. (regent- 1841. regents- c. 1814) (mera tillf.) jfr makt 11 o. härskar-, konunga-makt. Biberg 1: 136 (c. 1814).
-MÖTE. jfr möte 5 o. konunga-möte. Beskow i 2SAH 37: 352 (1863).
-NAMN. regents namn; namn som ngn bär i egenskap av regent. UVTF 12: 72 (1875). Seitz ÄSvGlas 153 (1936).
(1, 2) -OMBYTE~020. (regent- 1842 osv. regents- 1798) jfr -skifte 1. NorrlS 1—6: 102 (1798). UrKorrCronholm 142 (1869; om ledarskifte i tidning).
-PLIKT. Den outtröttliga ihärdighet, hvarmed Kristina först omfattade sina regentpligter. Fryxell Ber. 9: 225 (1841).
-PSALM. (tillf.) psalm lämpad l. avsedd för regenter. När en öfwerhet fliteliga läs och betrachter thenna regentpsalmen (dvs. psalm 101 i Psaltaren). Swedberg SabbRo 755 (1688, 1710).
-SKIFTE. (regent- 1891 osv. regente- 1691)
1) ombyte av regent. Odhner i 3SAH 6: 107 (1891).
2) (†) om period under vilken samma regenthus suttit vid makten. (Perioden) delas i 7 Dynastier eller Regenteskiffte. Dryselius Monarchsp. 137 (1691).
-SLÄKT, r. l. f.
1) (†) till 1, om den art av varelser (på jorden) som inne har härskarmakten l. herraväldet. Menniskoslägtet är bestämdt till jordens regent-slägt. Törneros Bref 2: 101 (1826).
2) i sht hist. till 2; jfr -hus. Crusenstolpe Mor. 1: 121 (1840).
-SPEGEL. (regent- 1720 osv. regente- 1624) (numera i sht litt.-hist.) värk som innehåller praktiska o. moraliska regler o. d. lämpade för regenter; äv. bildl. (särsk. om person); jfr konunga-spegel 1, 2. Rudbeckius Starcke C 5 a (1624; om personer). (Salomos) Predikare-bok, som ock är rett en Regent-Spegel. Sahlstedt Hoffart. 107 (1720). Schück VittA 3: 229 (1933).
-STAM. (†) regentätt. Att Svenska Nationen bör .. försvara den regentstam, som hon af fritt val utkorat. Atterbom Minn. 168 (1818). Crusenstolpe Mor. 5: 205 (1843).
(1 a) -STYCKE. [efter holl. regentenstuk] (i sht om ä. holl. förh.) konst. porträttgrupp som föreställer medlemmarna av en korporations styrelse. Af .. (J. de Baen) finnas regentstycken i flere samlingar. NF 19: 496 (1895). Rembrandts regentstycke, ”de Staalmesters”, klädeshandlareskråets förmän kring bordet med den röda duken. PT 1905, nr 227 A, s. 3. Sylwan (o. Bing) 1: 284 (1910).
-VAL, n. HSH 7: 271 (c. 1800).
-VERKSAMHET, se -värksamhet.
-VÄLDE. (numera bl. mera tillf.) personligt välde utövat av monark l. dyl.; jfr härskar-, konunga-välde. Crusenstolpe Mor. 1: 254 (1840). Lindschöld .. arbetade .. för ett oinskränkt regentvälde. Dens. Tess. 1: 119 (1847). Bolin Statsl. 1: 396 (1870).
-VÄRDE. (†) (ngns) duglighet l. värde ss. regent. HT 1915, s. 179 (1834). Konung Carl (X) Gustaf, hvars regentvärde i sednare tider varit föremål för så olika omdömen. Frey 1850, s. 440. Wirsén i 3SAH 11: 271 (1896).
-VÄRDIGHET~002 l. ~200. 2VittAH 12: 142 (1822, 1826).
-VÄRKSAMHET~002 l. ~200. HT 1951, s. 242.
-ÄTT. i sht hist. jfr -hus. 2VittAH 21: 73 (1843, 1857).
B (†): REGENTE-BOK. bok lämplig att studeras av regenter; jfr regent-spegel. Rudbeckius KonReg. 483 (1620).
-HUS, se A.
-SJÄL. om härskarförmåga l. härskarnatur (se d. o. 1) l. dyl. Fahlcrantz 5: 34 (1830, 1865).
-SKIFTE, se A.
-SKÄNDARE. person som smädar en härskare. Muræus Arndt 1: 237 (1647).
-SPEGEL, se A.
C (†): REGENTS-LÖSA, f. avsaknad av statsöverhuvud. L. Paulinus Gothus Arch. 19 (1630).
-MAKT, -OMBYTE, se A.
-PERSON. statsöverhuvud, regent. Brask Pufendorf Hist. 24 (1680).
Avledn. (i allm. till 1, 2): REGENTA, f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1, om föreståndarinna för ålderdomshem; stundom behandlat ss. egennamn. Hon .. fick den just lediga .. befattningen som Regenta i fattigstugan. Engström Kryss 20 (1912). Nilsson VännEmell. 176 (1955).
REGENTERA, v. (†) tr.: styra, regera. Crusenstolpe 1720 291 (i handl. fr. 1836).
REGENTERSKA, f. (†) regentinna. Schroderus Dict. 21 (c. 1635).
REGENTINNA1032, förr äv. REGENTIN, f. (-in c. 1550. -in´1689. -inna 1635 osv. -inne 15311545) [jfr d. regentinde, t. regentin]
1) till 1: kvinnlig makthavare l. ledare l. hövding, härskarinna; ofta bildl.; numera bl. i anv. som kunna uppfattas ss. bildl. anv. av 2. G1R 7: 544 (1531). Jerusalem .., huickin stad Jeremias kaller .. en frue eller regentin j bland alt folk. Ludvigsson Norman 9 (c. 1550). (Man) trodde, at Jungfrw Maria war vptagin til Himbla, såsom een Regentinna öfwer all Ting. Schroderus Os. 2: 617 (1635). En fru / .., En regentinna i sitt hus. JLRuneberg (c. 1847) hos Strömborg Runebg IV. 2. 1: 54. Du alla hjärtans milda regentinna. Bergman TrAllt 104 (1931). särsk. (†): bivise; jfr regent 1 f. VetAH 1762, s. 36. (Gullander o.) Hagström SvarVetA 152 (1773).
2) till 2: kvinnlig regent. G1R 17: 316 (1545). Sedan han hade låtit Drottningen kröna, och henne vthi sijn frånwaro til Regentinna förordna. Brask Pufendorf Hist. 234 (1680). Efter Gustaf Adolphs död, uppfostrades dottern till en lysande Regentinna åt ett stort rike. HSH 7: 194 (c. 1800). Englands stora regentinna drottning Elisabeth. UNT 1930, nr 10689, s. 14.
REGENTSKAP, n. i sht hist. till 2.
1) egenskapen l. värdigheten att vara regent, regents ämbete; förr särsk. i uttr. sätta ngn i regentskapet, insätta ngn ss. regent, föra regentskapet, vara regent. PT 1791, nr 69, s. 2. (När kungen i Ungern och Böhmen) efter Josephs död .. förde Regentskapet. SP 1792, nr 85, s. 2. Prinsessan Ulricas sättande i regentskapet. HSH 7: 222 (c. 1800). På anhållan av änkedrottningen .. uppdrog parlamentet i Paris genast regentskapet åt henne. Grimberg VärldH 9: 473 (1940). särsk. bildl. Wikner Mater. 112 (1870). Wirséns akademiska regentskap. Lundgren VintMån. 106 (1933).
2) konkret: kollegium som styr ett rike under monarks frånvaro l. minderårighet o. d., regentskapsråd. Geijer I. 1: 150 (1818). De, som öfvertalade Kejsarinnan Marie Louise att med regentskapet .. lemna Paris. Ekelund NAllmH II. 2: 153 (1838). Tessin öfverhöljdes af .. det sittande regentskapet med loford. Crusenstolpe Tess. 2: 177 (1847). Konungen (kan) .. förordna Regent eller Regentskap att föra riksstyrelsen. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 6, s. 14. Schück Shaksp. 2: 108 (1916).
3) (om utländska förh.) konkret: område l. rike styrt av ståthållare l. dyl. (jfr regent 1 d). Regentskapet Tunis. SFS 1897, Bih. nr 48, s. 20. Hedberg Dekker MaxH 46 (1902).
Ssgr (till regentskap 1, 2; i sht hist.): regentskaps-period. 3NF 3: 1137 (1925).
-råd. 1) = regentskap 2. 2NF 7: 614 (1907). UNT 1928, nr 10038, s. 1. 2) (mera tillf., om utländska förh.) medlem av regentskapsråd (i bet. 1). 2NF 26: 496 (1917; om spanska förh.).
-tid. Lindeberg Hjortsberg 8 (1843).
Spoiler title