SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ABDIKERA ab1dike4ra l. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, ABDIKATION (se d. o.).
Etymologi
[af fr. abdiquer, lat. abdicare]
afsäga sig ett ämbete l. en värdighet; afsäga sig regeringen. (Kungen) sade .., att han ville kalla ihop riksdag och abdikera, emedan han ej vill styra en så usel nation. Trolle-Wachtmeister 1: 109 (1808). Ja, jordens kungar sku' abdikera / Och ministrarne resignera. Wennerberg 2: 96 (1848).
Spoiler title